Jag heter Hanna och bor på Värmdö utanför Stockholm tillsammans med min pojkvän Marcus och vår golden retrievertjej Isa. I flocken ingår också min älskade ponny Eddie, även om han är pensionär och numera bor i Malmköping. Jag arbetar på marknadsavdelningen på ett finansbolag och trivs med livet. Jag har mycket för mig på fritiden, förutom hundaktivering hinner jag med att rida, träna och umgås med vänner även om det är svårt att få ihop allt ibland.

Marcus jobbar som nätverkstekniker på ett mindre IT bolag. Som reflekteras i hans arbete tycker han om teknik-prylar och datorer men har även på senare tid börjat uppskatta att vara ute och frilufsa.

Marcus och jag köpte Isa direkt när vi flyttat ihop i Kalmar, dit vi flyttat för att studera. Jag har drömt om en egen hund så länge jag kan minnas så lyckan vara total när vi fick hem Isa. Sedan hon kom till vår familj hösten 2005 har stora delar av våra liv präglats av hundaktiviteter och allt som hör därtill. Planen var egentligen att hon skulle vara mer av en sällskaps/stall hund men redan efter genomförd valpkurs märkte jag att jag tyckte hundträning var fantastisk roligt och lärorikt. Efter att ha genomfört många olika kurser, läst många böcker och provat på de flesta teorier som finns inom hundvärlden, skapades ett stort intresse för inlärningsprocesser och hundträning. Eftersom Isa är vår första hund har hon fått provat på de mesta och även om allt inte fungerat på henne har vi fått en massa kunskap på vägen. I framtiden när dygnet fått fler timmar kommer jag att utbilda mig till hundinstruktör, men till dess får jag nöja mig med att vara instruktörselev då och då.

 
Isa
  
Född: 050707
Kön: Tik
Ras: Golden retriever
Reg nr: S52951/2005
Far: Bredagårds Fortitude
Mor: Sanna
Hälsa: Hd B / Ad u.a.
Ägare: Hanna Haeggström
Genomfört MH med 2:a på skott


Meriter:
Första pris Lydnadsklass 1 (LP1 = Första pris 3 ggr)
Första pris Lydnadsklass 2
Andra pris Lydnadsklass 3
Uppflyttad till lägre klass – spår

Övrigt:
Bästa appellhund 2010, utsedd av Värmdö BK (vandringspris).

Isa är en hund som är mycket lätt att älska. Hon charmar de allra flesta i sin närhet och är en lättsam, pigg, glad och snäll hund. Henne personlighet har stärkts de sista åren då hon visat sig vara lite tuffare och mer eftertänksam och principfast än vi tidigare sett.

Isa är en hund med en av- och på knapp som heter duga. Väldigt lugn hemma men ett glatt yrväder ute. Att vara ute i skogen är det bästa hon vet, speciellt när träningsväskan tas med. På träning gör hon alltid sitt yttersta och även om vi mest fokuserar på spår och lydnad just nu tycker hon även att det är fantastisk roligt med jaktapportering och person sök.

Här kommer ett litet skrytinlägg, jag har nämligen världens bästa hund :) Istället för att vara bitter och muttrig över att vi inte har någon bil och jag "inte kan göra nått utan bil" som jag muttrat om hela helgen, bestämde jag mig för att åka buss till klubben för lite träning. När jag kom hem från jobbet satte mörkrädslan snart i, när jag märkte hur mörkt och blåsigt det var när jag gick från bussen. Marcus var dock en prins och åkte med mig till klubben så jag slapp vara själv. Väl framme märkte jag att hela parkeringen var full med bilar av hundförare som var där med sina hundar, så jag hade inte behövt oroa mig - men det kan man ju inte veta...

Vi började vårt träningspass på stora planen där jag var helt själv till en början, så jag hann träna lite kontakt och långa inkallningar. Isa var sådär pepp som jag älskar och gjorde en del stooora loopar över plan med leksaken i mun efter belöning, underbart att se. Sedan kom en stor grupp med hundar som hade kurs, så då förflyttade jag mig till den lilla planen istället. Där fortsatte vi med rutskick, där det numera också ligger mycket glädje (hon gillar ju att göra sånt som hon kan, direkt hon blir osäker är det inte lika kul). Sedan fortsatte vi med fjärrdirigeringen som gått från klarhet till klarhet. Även om hon inte hittat tekniken riktigt i läggandet flyttar hon sig inte framåt längre, vilket är huvudsaken. Vi avslutade med vittringsapportering - som också gick toppen :) Jag gjorde 3-4 övningar där hon alla gånger gick igenom och luktade på alla pinnar innan hon bestämde sig för vilken det var. Supertjejen! =) Nu funderar vi på om vi ska vara med på träningstävlingen nästa månad på klubben och om man kanske ska hitta nån inomhustävling i vinter som man kan ta sig kommunalt till.. Vi får se vad vi sakna på träningstävlingen och ta det därifrån.

Nu ligger jag i soffan med Isa vid fötterna och tittar på fotboll från Amsterdam, ingen rolig syn som svensk...

Va underbart det är att vara ledig utan att ha så mycket planerat! Efter förra helgen kändes det bra att kunna spendera denna hemma med Isa.

 

Fredagskvällar är alltid så mysiga… Det känns liksom i luften att det är fredag, vare sig det är på jobbet, i tunnelbanan, på bussen eller hemma. Det verkar Isa också känna av för hon är alltid lite extra kelig och mysig på fredagskvällarna. Hon är med oss när vi lagar mat, när vi äter, tittar på TV, jaa, you name it. Det är vi inte bortskämda med ska jag lova, oftast ligger hon och sover i sin säng när vi är hemma.

 

Även denna fredagskväll var sådär mysig. Vi drack champagne och åt gott för att fira att Marcus fått nytt jobb – han är så himlans duktig :)

 

På lördagsmorgonen var jag pigg efter att ha somnat tidigt i soffan kvällen innan. Isa och jag gick en morgonprommis i skogen innan jag satte på mig springskorna och begav mig ut på löptur. När jag kom hem var Marcus iväg och la ett spår till oss i skogen bakom stallet och hagarna, man vågar sig inte längre ut nu när man närsomhelst kan möta på en jägare.

Spåret var ett lite krångligt spår i ganska jobbig terräng, 1 km långt med 10 pinnar denna gång eftersom hon slarvade en del med dem sist. Spåret låg i över 1 ½ timme innan vi tog det. Hon gick rakt förbi pinne nummer ett, men då sa jag till henne lite och busade en del med pinnen för att få upp intresset. Därefter gick det bra med pinnarna! Dock virrade hon bort sig ganska ordentligt efter pinne nummer två och jag, som ju inte hade någon aning om vart vi skulle, uppfattade det som att vi gick runt, runt i den lilla skogen vi befann oss i. Men sen efter ett bra tag verkade hon vara på banan igen och plötsligt låg där en pinne  mitt i skogen, vilken lycka J Jag tänkte att det kunde vara näst sista eller sista pinnen så länge som vi spårat, men sen hittade hon en till och en till och en till… Jag lät henne spåra vidare trots att hon var väldigt trött. Jag tycker det är viktigt att hon lär sig att arbeta på egen hand men också sen ser att hon klarar det trots att hon virrat bort sig en del. Efter att ha spårat läääänge kom vi fram till slutet och till min lycka hade vi 10 pinnar med oss hem. Och känslan över att det gått dåligt försvann när jag pratade med Marcus som sa att han gått lite zick-zack och korsat en stig några gånger osv. Då förstod jag att hon kanske inte varit så förvirrad som jag trodde  utan hon hade spårat ett förvirrat spår :)

 

Därefter gick vi en promenad, hamnade i stallet för att hälsa på Dirk och sedan mötte vi upp Lisa och Sigge för att gå en till prommis med dem. Så vi var i stort sett ute hela dagen, så Isa verkade tycka det var skönt när vi åkte in till stan på kvällen för att socialisera.

 

Idag har dagen spenderats på klubben. Det var appelltävling med 10 startande från Värmdö BK – kul att så många tävlar! Lisa och Loi skulle vara med och vi var där och hejjade på dem (var lite för morgontrött för att följa med på spåret dock). Loi hade klarat spåret perfekt och fick en 10:a, superkul! Under budföringen fanns det tydligen nått väldigt intressant att lukta på så han nådde aldrig mottagaren, som så många andra hundar i tävlingen. Under platsliggningen och lydnaden var Loi en glad men ofokuserad hund som verkade tycka hela situationen var mycket märklig. Han förstod inte alls varför Lisa var så allvarlig, han är söt han :) Men man får glädjas åt spåret och se resten som bra träning!

 

När tävlingen var slut fick Isa komma ut på planen och tränas, och vilken träning det blev – så himla duktig. Jag tror att det sprätte till ordentligt i både min och Isas tävlingsnerv, så vi var super laddade båda två och Isa kändes som sitt gamla pigga jag (de sista månaderna jag tränat har hon varit så trött, hon gör fortfarande sitt jobb men har inte det där lilla extra). Vi gick igenom de flesta moment i klass III och bortsett från en liten miss där hon la sig ner istället för att ställa sig i inkallningen, gick allt toppen. Vittringen har gått tillbaka lite där hon börjat ta upp alla pinnar igen, men på slutet kopplade hon på näsan ordentligt och klarade det utmärkt också. Vi fick också ett stort genombrott i fjärren, där hon inte rörde sig framåt en enda gång trots massa byten mellan stå och ligg – YES!

 

Sedan promenerade vi hem i den färgglada höstnaturen. Jag har såklart missat att ta med mig kameran både idag och igår, men tog lite bilder med mobilen på vägen hem…

 

Höstbad

Äntligen hade jag planerat in en kväll där jag skulle försöka hinna hem innan det blev allt för mörkt att gå ut med Isa. Kvällarna har gått åt den här veckan men idag såg jag fram emot en kväll utan några större planer.. men såklart var vädret helt emot mig. Även fast jag kom hem i tid var det mörkt och grått ute pga spöregnet. Dessutom fick jag ett meddelande från hundvakten som sa att hundarna haft jättekul hela dagen och sprungit som attans, vilket innebär en kvällstrött hund.
Hursomhelst trotsade vi regnet och tröttheten och gav oss ut en liten sväng i skogen bakom oss. När vi väl kom ut vaknade Isa till och verkade tycka det var mysigt att strosa runt lite. Jag tog med mig några dummies och körde några markeringar också, men det blev lite väl blött att stå stille för länge.

När vi kom hem fick Isa sig ett ordentligt bad så nu är hon ren och fin tills hon ska till Sigges pappa imorrn. Själva har jag spenderat största delen i soffan framför Gossip girl och Greys anatomy - skönt och avslappnande!

Imorgon är det redan fredag, var tog den här veckan vägen?

Lite bilder från förra helgen:

Syster och jag sjunger en egenskriven sång till en glad pappa


En dag i Helsingfors









Marcus farmors 80års fest

Dirk har sträckt sig i hagen och fått behandling idag, så det blev ingen ridning för mig ikväll. Då passade jag och Lisa på att åka till klubben för att vara med på måndagsträningen som jag annars aldrig kan vara med på.

Det var supermycket folk när vi kom till klubben, hade missat att det var träningstävling och det verkade vara många ekipage som ställde upp! Så där gick det inte att vara. Dessutom gick det både en agilitykurs och en rallylydnadskurs samtidigt, så det fanns inte riktigt plats för träning. Men till slut hittade vi en liten upplyst del vi kunde vara på och träna. Isa har varit hos Sigges pappa hela dagen så hundarna var jättetrötta men jobbade på bra ändå. Vi tränade lite olika saker och guidade Lisa i vänstersvängar och apportering. Sigge börjar bli så duktig och Isa tycker det är kul när vi får sällskap på planen :)

Imorrn blir det en tidig morgon på jobbet, Isa ska med Sigge igen och kvällen spenderas i stallet.

I vekcan har det firats födelsedagar. Pappa fyllde jämnt i tisdags så i torsdags var kryssning med släkt inplanerad. Isa har varit hos Marcus mamma under tiden, så vi åkte dit med henne direkt efter jobbet i onsdags. Är alltid lite vemodigt att lämna henne, men hon har ju så lätt att anpassa sig så vi visste att allt skulle gå bra.

Fredagen spenderades i Helsingfors där vi stosade på stan större delen av dagen, hann med spa på båten innan middag och sedan trevlig middag och drinkar på kvällen. Vi kom tillbaka till Stockholm på lördag morgon och då var det bara att åka raka vägen till Bålsta. Där åkte vi direkt upp till Dalarna med Marcus familj för att fira hans farmor som också fyller jämnt. Även denna dag hann vi med lite bastu och bad innan middagen, sen återigen tre-rätters med drinkar och dans efter.

Imorse checkade vi ut från hoteller kl 11 och kom hem strax efter kl 19 - det är inge bekvämt liv att leva utan bil! Först åkte vi till Marcus familjs stuga utanför Leksand på lite fika, sedan åkte vi mot Bålsta. Där bytte vi bara bil och åkte med Ullis och Pontus till Märsta för att hämta Isa och hennes saker. Sen traskade vi ner mot pendeltåget med all packning och åkte till centralen - byte till tunnelbana där vi faktiskt fick med Isa (första gången hon vågat åka tunnelbana, duktig hund), för att sedan byta till buss i Slussen. Gick rätt smidigt ändå, men tar en himla tid.

Isa verkar ha haft det toppen i Märsta och gjorde succé när hon fick följa med till Lenas jobb på torsdagen. Nu är hon supertrött och snusar sött i sin säng. Vi är alla lite mosiga efter en lång helg och magen är stor och uppsvullen efter att han stoppat i sig restaurangmat i två veckor. Hårdträning är planerad för min del!

Vilken helg det har varit! Det blev en riktig tidig kväll i fredags efter alla intryck från Amsterdam, vilket medförde att jag var pigg som en nötkärna i lördags morse. Hopp upp ur sängen och till stallet, där jag red ut en underbar ridtur på Dirk i strålande sol och sensommarvärme. Det var helt fantastiskt att rida i bara t-shirt efter veckor av kyla och regn. Dirk hade rullat sig och var helt täckt i lera, så det tog en väldig tid att göra iordning honom. Detta medförde att jag var lite sen till vår träningsdate med Lisa och Sigge.

Efter att ha sprungit hem från stallet, bytt kläder till hundkläderna och packat ner lite picknick som Marcus så gulligt förberett, mötte jag Lisa nere på parkeringen. Vi åkte till klubben för att träna lydnad. Jag gick igenom lite olika moment för att se om de fortfarande satt, och de gjorde de. Men det känns att jag måste träna mer, finslipet sitter inte riktigt längre. Problemet är att det nu blivit mörkt när jag kommer hem från jobbet och kan inte ta mig till klubben där det är upplyst utan bil.

Hursomhelst gick träningen bra men det är fortfarande fjärrdirigeringen som strular, där skiftet stå/ligg inte vill ge med sig. Hur lär man en hund att lägga sig ner på ett sätt som för henne är helt onaturligt??

Väl hemma igen var vi bortbjudna på middag och fest, så Isa fick hänga lite med Sigge på kvällen och mysa med dem i soffan.

Idag var jag väldigt seg på morgonen och sov bort större delen av dagen  - inge vidare. Efter "frukost" packade vi väskan och bagav oss ut på promenad och spårning. Marcus la ett 1000 meters långt spår som vi tog efter ca 45 minuter. Vet inte om det låg lite för kort tid, för spåret gick inge vidare idag. Hon slog en del, var ofokuserad och missade pinne nummer 2 och 3 trots att hon gick helt rätt. Nummer fyra hittade hon men när hon återigenom traskade rakt förbi pinner nummer 5 bestämde jag mig för annan taktik. Jag kortade linan och gick nära henne, stannade såfort hon slog och berömde mycket när hon satte ner nosen ordentligt. Då gick det bra de sista hundra meterna. Sedan gick vi en långpromenad och var inte hemma förrns ca 4 timmar senare, trötta i benen.

Imorgn är det en ny vecka och Isa kommer att spendera större delen av veckan till Marcus mamma då vi ska på kryssning med familjen och sedan födelsedagsfirande i Dalarna.

Det har varit en hektisk men himla rolig vecka. Jag har åkt på min första arbetsresa på egen hand. Destinationen var Amsterdam där jag skulle vara med på en stor mässa. Jag åkte i onsdags morse och kom hem nu under fredags eftermiddagen, trött men lycklig. Det har varit fantastiskt roligt och jag har träffat massa nya männniskor, lärt mig mer om företaget, ätit gott och bott fint. Blev riktigt såld på både Amsterdam och Haarlem där vi bodde, dit måste vi åka igen!

Väl hemma igen var det mysigt att träffa Marcus och Isa. Det första jag gjorde var att byta om till "hundkläder" och gå ut een sväng med Isa, men där var det inte mycket energi. Tydligen har hon och Sigge endast sovit en timme idag, så hon har varit riktigt trött ikväll. Det blev en sväng förbi stallet men tyvärr var inte Dirk hemma. Jag får se honom imorrn istället, då är det ridning som gäller.

Hela familjen tyckte att det var otroligt mysigt att vara på landet igen, trots det inte så roliga vädret. Våra grannar och stallvänner från Danmark var och hälsade på och det var en riktig nostalgitripp hela helgen. Jag saknar Danmark!

I lördags gick vi en prommis i skogen och letade efter svamp. Vi hittade en del men inte alls så mycket som det egentligen finns. Ösregnet hade kanske en del med det att göra också, man kanske ser sämre genom allt regn =) Isa stormtrivdes iallafall i skogen och sprang runt runt i de två timmar vi var ute.

På söndagen la jag ut ett spår till henne, som tyvärr gick rakt igenom alla svampplockar-ståk, men det kanske är bra träning det med. Jag stötte också på en älg (såg den aldrig men hörde den och den var väldigt nära) och funderade på att skita i allting med hjärtat i halsgropen, men efter att jag kommit ut ur skogen bestämde jag mig för att ta spåret ändå.
Det fick ligga i 1 timme i väldigt blöt natur, 500 meter i skogen och sedan 300 meter på fält. Hon virrade bort sig några gånger och tog en svampplockares spår, men kom snabbt på att det var fel och letade sig tillbaka till rätt spår igen. Fältspåret som vi inte tränat på väldigt länge gick superbra.

Sedan begav jag mig ut och sprang medans Marcus och Isa tog en långpromenad innan vi tog båten och bussen hem. Då gick jag och Isa till stallet och tog med Dirk på en kvällspromenad, så det var en väldigt trötthund igår kväll och hon har nog fortfarande lite känningar av helgen kvar i kroppen. Det kostar att ligga på topp!

Många tankar gick till Eddie i helgen, då det var våra danska vänner vi köpte honom av för ca 13 år sedan. Denna bild har jag förstorat upp och ska rama in:


Kärlek

Den här veckan har det varit fullt upp och lite tid hemma med Isa. Tur att hussen finns som kan underhålla :) Imorrn åker vi till landet dirket efter jobbet, ska bli himla skönt med en helg där ute igen - har inte varit där efter vår semester, så även om vädret inte ska bli så bra så ska det blir skönt.

Återkommer efter helgen!

Idag har vi varit på kalas hos familjen Sigge då både Niklas och Lisa fyller år. Efter detta började det sprätta ordentligt i benen som känner sig redo för löpträning igen efter förkylningen, så jag tog rundan förbi Hålludden och stannade i en backe för att träna backträning - riktigt jobbigt!

När jag kom hem igen fick Sigge följa med på långpromenad, Lisa och Niklas hade fortfarande kalas-gäster och Lisa har dessutom skadat knät som följd av halvmaran igår. Vi gick mot Lemshaga och Ingarö camping. Det finns jättefina vägar därute och det är kul att gå på lite vägar som man inte går på jämt och ständigt. Vi stannade till på ett stort fält och Isa fick träna lite linjetag samtidigt som Marcus tränade passivitet med Sigge. Sedan fick han två markeringar som "belöning" samtidigt som Isa fick sitta och titta på. Det är väldigt nyttigt även för henne med passivitetsövningar ibland. Hundarna verkade lite trötta efter gårdagen men efter ett dopp i Kvarnsjön på väg hem återfann de sin energi. Isa har dock sovit sen vi kom hem, så lite jobbigt var det nog ändå.

Idag fick Isa följa med mig till stallet då hussen var ute och svirade på stan. Inte allt för kul tycker Isa.. Dock fick hon följa med på ridturen, bra att slå två flugor i en smäll ibland =) Det är dock lättare sagt än gjort.

Isa är lite rolig med hästarna. När jag promenerar med henne i koppel bredvid hästen drar hon utåt hela tiden för att hon inte vill gå så nära. När man sedan rider och hon går framför är hon konstat stressad över att hästen ska gå ifatt henne, så hon går långt före och tittar bakåt hela tiden (ja, det har hänt att hon har gått in i diverse saker under tiden). Då föredrar hon hellre att gå bakom hästen, men då går hon tätt tätt bakom hästen, vilket ju inte heller är bra.

Ni minns att jag skrev att Isa var nybadad och nyfriserade igår? Pyttsan fick jag, när jag kom hem idag mötte jag en nöjd hund som hade rullat sig i nått spännande idag och var brun/grön på ena sidan. Dock luktar det ingenting, så blundar man och luktar på henne kan man iaf inbilla sig att hon fortfarande är ren =)

Imorrn är det kräftskiva med jobbet och på fredag är det underbara Hoffmaestro på grönan. Fullt upp och lite kvalitetstid med Isa, men det får tas igen i helgen!

Idag har Isa varit en riktig solstråle. När jag kom hem från jobbet packade jag träningsväskan och begav mig ut i naturen i den fina kvällen. Eftersom man inte riktigt har koll på hur mycket hon har gjirt på dagarna hos hundvakten är det alltid lika intressant att se hur trött/pigg hon är. Men idag var hon riktigt pigg och verkade ha saknat mig lika mycket som jag saknar henne varje dag.

På vägen hem från promenaden stannade vi till i en hage och tränade lydnad. Eftersom det är en bit till klubben hinner jag inte dit nu efter jobbet innan det blir mörkt, så då får man hitta andra ställen att träna på - nyttigt!

Jag började träna inkallning där jag varvade raka inkallningar med ställande och läggande. Hon hade superfart och reagerade jättefint på kommandona, bra! Dessutom viftade hon hela tiden på svansen, det är så jag vill ha det!

Fortsatte med fjärren där vi fortfarande ha problem att hon inte lägger sig bakåt från ställande, knepigt byte det där. Får fortsätta nöta på det...
Avslutningsvis gjorde vi några vittringsapporteringar som mer eller mindre verkar sitta nu! LYCKA! Ska självklart tränade vidare på detta, ttror hemligheten med Isa är att man måste repetera mycket men få gånger åt gången, det är då hon håller fokus upp och tycker att det är roligt.

Igår kväll blev Isa badad när jag var i stallet och red och idag har jag friserat henne framför tv:n (sjukt bra fotboll med ett landslag som gjorde 6 mål med en man kort, tror inte jag sett dem så bra på väldigt länge). Så nu luktar hon supergott och är lite korthårigare :P

Från i somras - jag badar med publik...


Publiken...

Denna veckan har varit seg med tanke på förkylningen. Trots att jag var hemma två dagar från jobbet vill den inte ge med sig och verkar ha hoppat upp och satt sig bihålorna nu. Detta innebär ju också att jag missade tjejmilen idag, vilket suger. Ska till jobbet imorrn men måste försöka ta det lugnt så att jag inte får nått slags bakslag bara för det.

Trots förkylning har jag kunnat träna med Isa varje dag (inte några jätte-pass,  men lite övningar har vi hunnit träna på iaf). Vittringsapporteringen går fortfarande framåt. Hon har inte lika bråttom längre och hon lägger på näsan. Dock förkommer det fortfarande gånger då hon är lite för taggad och springer och tar första bästa pinnen i munnen... Men vi kämpar vidare.

Idag cyklade Marcus iväg mot Lemshaga för att lägga ett spår till oss innan frukost. Efter frukosten var klar (som vi faktiskt åt ute på balkongen) promenerade jag och Isa bort till spåret och tog det. Det var 1 km med 7 apporter som hade legat ca 1 1/2 timme. Spåret var väldigt kuperat med mycket bergsklättring i (väldigt bra spår men svårt för en förkyld Hanna att hänga med i linan, trodde inte jag skulle klara hela spåret ett tag). Isa var lite ofokuserad de första 50 meterna då det pågick en fågel-fight uppe i trädkronorna över oss. Det lät fruktansvärt och Isa var nyfiken på vad som försiggick. När vi kom lite längre ifrån dem kunde hon dock fokusera på spåret istället. Emellan pinne nr 4 och 5 kom hon lite på villovägar igen (tror jag, inga snitslar där men det kändes som att hon gick lite i blindo) men sen till sist hittade vi en pinne till, vilken lycka!

Hela språret tog 19 minuter och det kändes att hon hade lugnare fart idag. Tror det är lite bättre med de här längre spåren, då måste hon spara lite energi för att orka hela vägen. Sedan beror det såklart på terrängen också.

På vägen hem fick Isa bada lite i kvarnsjön och det var en trött hund och matte som kom hem flera timmar senare. På eftermiddagen har vi sedan sysselsatt oss med att göra rent akvariet, det är sååå fint nu =)

Idag är jag rätt så hängig, men har kunnat jobba hela dagen. Jag tackade dock nej till ridning ikväll även om jag jättegärna hade velat. Men förkylningen tar kål på mig, jag är helt sänkt.

När jag kom hem var det en pigg och glad hund som mötte mig i dörren. Det var bara att förtränga kroppens längtan efter att lägga sig ner och gå ut med henne istället. Tur att man är så fylld av kärlek varje gång jag tittar på henne, annars har man aldrig orkat dessa gånger =)

Vi gick en långsam runda i skogen bakom stallet (samma runda som vi tog i morse visserligen, men kände mig inte så påhittig och ville ha en skog att gå i som inte låg helt bredvid husknuten). Jag tog med mig saker till uppletande, en väldigt enkel träningsform för en hängig matte och som Isa dessutom älskar. Jag vallade av en rätt stor ruta (kanske lite för stor, hade inte riktigt koll måste jag erkänna) och la ut 4 föremål. Isa sökte av rutan fint och hittade de tre första föremålen utan problem. Den sista hade hon lite svårare med, den låg högst upp i en hörnet i rutan. Men hon kämpade på och när hon väl hittade den blev hon eld och lågor.

Nu är vi nyss hemkomna och jag ska göra iordning lite middag och slänga mig på soffan. När Isa sedan fått sin kvälls-kissrunda som säkerligen blir tidigarelagd idag, är det raka vägen till sängen. 5 dagar kvar till tjejemilen, håll tummarna för att jag blir frisk!

I söndags hade vi äntligen träningsträff med Lisa och Loi igen, det blir allt för sällan! Isa verkade jätteglad att se Loi där han satt i bilen. Vi åkte iväg till Beatelund och beslutade att lägga spår till varandra. Det är väldigt bra träning för både hund och förare, och dessutom bra att träna med andras pinnar. Lisa skulle lägga ett 700 meters spår med sex apporter och jag likaså. Som tur är kan man mäta upp sträckan med min nya mobil, så Lisas spår blev exakt 710 meter.

När spåren låg till sig gick vi en prommis med hundarna. Vi såg flertalet svampplockare som traskade runt i skogen där vi lagt spår, stor utmaning för hundarna!

Efter en timme tog vi spåren. Vi tänkte först följa med i varandras spår, men pga lite tidspress valde vi att gå dem samtidigt. Isa var taggad och drog iväg rätt snabbt i början, men efter första pinnen satt vi och mös lite och hon lugnade ner sig lite. Tror också att hon var tvungen att gå saktare och analysera mer då det inte var jag som gått spåret och fler folk hade gått över det. Ibland trodde jag att hon var ute och snurrade, men helt plötsligt dök det upp snitslar här och där- en underbar syn.

Vi spårade och spårade och efter femte pinnen märkte jag både på Isa och mig själv att vi var lite trötta. Men hon kämpade på och tog sig till sista pinnen. När jag kollade på sträckan jag mätt var det hela 1002 meter, alltså som ett lägrespår! Superbra! Jag klockade oss också och tiden mätte 17 minuter, så där har vi god maginal.

När vi kom tillbaka till bilen fick vi vänta ett tag på våra vänner. Loi hade tagit sidospår (säkerligen svampplockare) men kom trots det tillbaka med alla pinnar - himla duktigt.

Sedan åkte vi hem och jag kände mig jättenöjd över träningen. Nu måste jag börja länga på spåren, hon kan ju!

Igår var den en vecka kvar till tjejmilen och givetvis har jag åkt på nått som verkar vara en dunderförkylning - så bitter! Det har varit en tung och snorig dag på jobbet och nu på kvällen har jag ridit. Det var ju hela två månader sedan jag red, så det helt fantastiskt att hoppa upp i sadeln igen!

Äntligen helg, det har varit en hektisk första vecka på jobbet. Men trots detta tycker jag ändå att jag har hunnit med att träna både mig själv och Isa varje dag, vilket känns bra! Kommer dock inte att hålla i längden...

Idag hade jag och Lisa (Sigge) bestämt träningsdate, så vi åkte till klubben efter frukost. Jag hade egentligen tänkt både spåra och träna lydnad, men det var så mycket folk runt omkring i skogen och mycket folk vid helikopterklubben, så jag bestämde mig för att endast satsa på lydnad idag.

Isa var lite trött efter veckans bravader men gjorde mycket bra ifrån sig på träningen. Vi började träna rutan men fokus på långa skick. Det gick superbra och hon fick till några klockrena skick med fin fart och bra placering. Sedan tränade vi lite på läggande i fjärren och vittringen. Vi fick ett litet genombrott i vittringen där hon faktisk la på näsan, luktade igenom pinnarna och valde rätt! Avslutade sedan med en platsliggning med Sigge. Det blev bra träning för det var fullt med folk på skjutbanan, så det blev platsliggning med skott =) Isa fick ligga 4 minuter med mig gömd - inga problem.

Därefter gick vi en ordentlig promenad - först stigen genom skogen där älgarna bor (såg dem inte nu heller, de verkar bara uppenbara sig när jag går ensam.) Sedan gick vi ner bakom klubbstugan och badade med hundarna, det var väldigt varmt och tungorna hängde långt ut efter prommisen. Efter ca 3 timmar var vi hemma igen, trötta och nöjda.

Marcus åkte på sin vandringsresa idag, kul för honom men trist för mig.. Kommer tillbaka igen på torsdag - sååå länge! Igår när jag kom hem från jobbet hade han köpt blommor till mig, han är så fantastisk!



På vägen hem köpte jag en ny boll till Isa som vi ska använda till träningen. Hon verkar gilla den jättemycket och blev besviken när jag la den i väskan.



Nu har vi ätit lite lunch/mellanmål och ska nu till stallet - Dirk kom hem idag och ska vara med på hoppträning idag! Till lunchen belv det egenodlade tomater - mums!

Idag har jag hunnit med en hel del.. Dels åkte jag och tränade innan jobbet imorse, det var jätteskönt (men kan ju inte göra det de dagar jag går ut med Isa innan jobbet, men imorse tog Isa henne så då var jag på gymmet kl 07:00 bredvid jobbet).

När jag sedan kom hem från jobbet åkte jag, Isa, Lisa och Sigge till klubben för lydnadsträning. Jag hade tänkt åka bussen/gå dit egentligen, men så ville Lisa också träna - superskönt!
Först visade vi Lisa vilka moment som ingår i LK1, så då fick Isa prova på de momenten. Det var ju väldigt länge sen vi tränade lydnad iom sommaruppehållet och LK1-momenten har vi inte gjort på väldigt länge innan det, men hon kom ihåg dem allihop =)

Sedan testade vi mest på de olika momenten för att kolla status och jag tycker att det gick väldigt bra med tanke på vårt uppehåll. Såklart behöver det putsas en hel del men det är kanske inte så konstigt. Vi tränade sedan inkallning, fotgående och vittring som hon fortfarande har svårt att förstå.

Sedan gav vi lite övningar till Sigge, han är en väldigt intensiv men otroligt lättlärd hund om man trycker på rätt knappar.

Efter träningen fick hundarna springa av sig lite i skogen innan vi åkte hem. Väl hemma bestämde jag mig för att sätta mig ner och boka in tävlingar senare i höst, både spår och lydnad. Men sen kom jag på att vi inte har någon bil, hur tar man sig då till skogar för spårtävlingar eller brukshundklubbar som ligger helt off? Äää, vill ha en bil men inte utgifterna därtill!

Även om det blev en relativt sen kväll på jobbet hann vi med lite träning ikväll. När Marcus lagade mat (han är så fantastisk), cyklade jag bort till kvarnsjön och lade ett spår. Tyvärr var det inte alls ngn bra del av skogen jag valde och det blev mycket kuperade terräng. Jag hade också endast plockat med mig 4 pinnar av misstag, så efter 600 meter fick jag avsluta spåret, vilket iom va bra med facit i hand. Efter sista pinnen fick jag lite panik om var jag var (jag går ju lätt lite vilse när jag lägger spår), men eftersom jag köpt sådan supermobil hjälper den mig med att lokalisera exakt var jag är. Den hjälper dessutom till att mäta exakt hur långt jag gått, vilket är jättebra eftersom jag är så dålig på att uppskatta sträckorna i skogen.

När jag väl kom tillbaka till vägen cyklade jag hem i ilfart för att äta en snabb middag. Sedan på med kläderna igen och dra med Marcus ut i skogen igen (det var ju nästan mörkt och jag hade ju faktiskt nästan gått vilse). Isa var supertaggad trots att hon med all sannorlikhet har haft en intensiv dag hemma hos Wilma och Wiggo. Eftersom det var rätt kuperat hade jag svårt att hänga med henne och fick hålla i henne rätt kraftigt, vilket ibland gör henne lite osäker och trött (pga allt motstånd i linan), vet inte riktigt hur jag ska hantera det...

Hon hittade iallafall all pinnar utan problem men virrade bort sig några gånger. Då tar hon en lite loop och hittar oftast snabbt tillbaka till spåret. Vi stötte på ett problem då hon fortsatte in i ett skogsparti då jag svängt upp på ett berg, och då stod hon och bara väntade ut mig ett tag. När hon märkte att jag väntade ut henne istället lade hon på näsan och stack upp på berget direkt, bra. Detta var på den sista sträckan innan sista pinnen, så det märktes att hon var rätt trött då, men hon höll in i det sista.

Vi hann precis knäppa av selen innan himlen öppnade sig ovan oss och gjorde oss dygnsura. För att bli lite extra blöt stack Isa ner för ett kvällsdopp på vägen tillbaka också - tossa!