...äntligen har vi en bil! Visserligen lite äldre än vi först tänkt, men den rullar och passar oss utmärkt. En röd Golf kombi blev det till sist, som kommer till vårt hem i början av nästa vecka. Sen ska det bara införskaffas en hundbus som passar, så är allt perfekt =)
Men denna nyhet följer massa roliga saker. Jag kan äntligen börja rida igen! Jag kan åka och hälsa på på Öland, vi kan smidigt åka varsomhelst i landet med vår fyrbenta, vi kan äntligen storhandla osv osv.. Men framför allt kan jag träna eller bara promenera i skogen när som helst! Det ni!

Igår efter det snabba bilköpet traskade vi iväg till familjen Boxer för att åka iväg med deras grymma bil, (den tar ju alla). Det blev spår i Läckeby, något som vi inte tränat sen sist vi testade den nya taktiken (med halter och så vidare). Vi gjorde precis på samma sätt som sist, Puma fick ett fältspår och Isa ett skogsspår i bra terräng. Puma fick ta sitt först, och hon jobbade på jättebra. Sedan fick Isa ta sitt, som var lite väl ivrig efter att ha laddat i bilen ett tag. Och det märks ju faktiskt att hon gillar att spåra.. det är bara jag som har lite svårt med det eftersom jag lätt jämför det med den extremt roliga grenen sök :S
Hursomhelst så var hon lite för ivrig, så hon missade den första belöningen i spåret som var godis. Vinkeln missade hon lite och jag var inte riktigt med heller, så där missade vi lite. Men apporterna fick jag och hennes godis hittade hon.

När spåren låg gick vi en promenad. Tisla fick stanna hemma, så stortjejerna busade fint och rätt sansat. Det finns verkligen otroligt mycket vägar att utforska där borta.. det ser jag fram emot nån dag man inte har en endaste tid att passa.

Dagens vårtecken: Imorse hittade jag fullt utslagna vitsippor i dungen bakom huset. Så här i Kalmar är våre verkligen på väg!

Vår fina bil: (inte vår bild)

Nu är jag tillbaka till min älskade familj, efter en påsk i Stockholm, en dag i Köpenhamn och lite jobb. Det var ett kärt återseende från alla håll.
Det ryckte verkligen i träningsnerven imorse, så vi knatade upp till klubben i ottan för att hinna ett träningspass innan jobbet. Det var stålande sol men fortfarande isande kallt från nattens frost. Det var ett tag sen vi tränade och det kan vara bra också, för att allt riktigt ska ha sjunikt in i lilla damen.

Därför började jag på låg nivå, men höjde den ett snäpp efter ett tag. Och då stötte vi på problem:
Inkallningen: Här har jag hittills använt två kommandon, ett handtecken tillsammans med kommandot. Det visade sig att de inte fungerade utan varandra, så nu ska jag träna bort handtecknet. Provade en fullständig inkallning mellan koner, och det var tydligen underligt till en början. Vi avslutade dock bra efter några enkla stå-övningar, där ordet återigen fick en uppdatering.
Hopp över hinder: Här har vi tränat så mycket uthopp att Isa tydligen glömt bort att hon ska hoppa tillbaka. Dessutom sätter hon sig väääldigt långt till höger, så man lätt och smidigt kan springa förbi hindret. Här fick hon dock en liten uppläxning, för ettans moment kan hon verkligen!
Det som gick bra var det fria fäljet som vi numera bara värmer upp med och gör det jättekul. Korta sträckor, mycket belöning och skoj, vilket verkar ge resultat! Provade även några skick till rutan, som också börjar blir bra. Först använde jag target, och provade en gång utan, vilket gick utmärkt.

Nöjda traskade vi hem i solen som då var mycket varmare än någon timme tidigare.


Isa vilar lite under träningspasset medans matte läser ""Mot sikte på 10:an"


På vägen hem hittade vi en gren...


...som skulle dödas!

Eftersom Helena så lägligt har börjat en spårkurs med Puma så kan ju även jag utnyttja hennes nya kunskaper =) Så i måndags begav vi oss ut för att prova på det "nya" sättet att spåra. Och det gick mycket bättre än förväntat! Det nya sättet går ut på att stanna såfort hunden inte har näsan i backen, eller såfort den börjar slå. Jag använder numera koppel att spåra i och går nära henne för att ha bättre koll. Jag har även bytt ut några pinnar med godis istället, så det blir självaste spåret som är belöningen och inte pinnen. Tror på det här faktiskt! Hon letade iaf inte efter pinnarna med hög nos sist! Vi gick även med på varandras spår, vilket gör att man själv anstränger sig mer och att man kan bli tillsagd när man gör fel. Bra!
Efter spårningen gick vi en runda på ett nytt ställe i en underbar skog. Denna får vi utforska ordentligt nångång när vi har tid!

Idag hann jag åka iväg med Ivanna efter skolan och innan jag beger mig till huvudstaden. Jag fortsatte med spåret och idag gick det bra! Det blev många stop på vägen, men kvaliteten var emellanåt riktigt bra. Under tiden spåret låg gick jag en sväng med Isa som inte varit ute sedan morgonpromenaden. Och oj va hon sprang, det var som att hon aldrig varit lös förut. Sedan gick vi ner på ett fält och tränade lite lydnad, det är ju ett väldigt bra tillfälle att träna sånt när hon är så peppad och glad. Vi gjorde några fina inkallningar, både med ställande och utan. Gick väldigt bra. Sen la jag en leksak bakom henne och tränade lite fjärridirgering, som faktiskt gick över förväntan.
Den sista tiden tillägnade vi att "gå fint" i skogen, nått som lilla damen verkar glömt på sista tiden. Det är väääldigt svårt att hålla sig i skinnet när man är i stora skogen och bara vill springa hejdlöst.

Lite bilder från sista veckan:


Isa undersöker vad det finns för kul i vassen


Ett besök hos Elsa har hunnits med


Isa i dragkamp med sig själv.. som alltid




Njuter av det fina vädret

Nu åker jag som sagt till Stockholm och är borta i en vecka, och både husse och Isa stannar hemma. Jättetrist, men sant. Sånt man får stå ut med när man inte har bil...  Hejsvejs!

Här har det varit full fart. Lydanden går framåt och det blir bara finare och finare väder =) I fredags klämde jag och Helena in ett skogspass på eftermiddagen, vilket nog var behövligt för alla fem (2 mattar och 3 hundar). Alla hundar var på G och för en gång skull kom boxrarna hem skitigare än Isa =)
Jag och Isa fokuserade på jaktträning medan Helena körde uppletande. Isa var väldigt förargad över att hon inte fick springa runt och leta saker i rutan hon med, utan "bara" fick nöja sig med dummies. Men efter några linjetag kom viljan tillbaka till henne och allt gick jättebra =)

Denna helgen har jag varit ledig eftersom jag och Maddi har haft 50-årsfest. Jo, vi blir ju gamla tanter nu. Isa har varit med och förberett och det är en fröjd att se att hon inte är så reserverad mot människor längre. Vänner har kommit och gått, och alla har fått en glad hälsning från Isa, som efter några minuter ändå kan lägga sig ner och somna om trots allt stök runtom. På kvällen fick hon dock vara hemma och sova, tror inte hon hade uppskattat att vara med på festen, som blev alldeles underbart lyckad by the way! Idag har jag städat mestadels av dagen, men en långprommis med Linn och Boo har hunnits med i solen.

Lite bilder från fredagen skogspromenad:





Matte, jag kooooooommer!

De senaste dagarna kan summeras med: fästingar!
Isa har fått massa fästingar den senaste veckan, och vi har varit på apoteket varje dag utan lycka! De har nog aldrig sålt så många Scalibur som de sista dagarna. Men nu äntligen har hon fått ett! Otäckt att fästingarna inte dör under vintern nu, jag tog fästingar på henne i december och sen i februari igen. Blä!

Det har hunnits med att träna en del i veckan också! I måndags var vi och aktiverade oss lite med visselpipan och några dummies i vår överbefolkade lilla skog. Det gick superbra och Isa älskar visselpipan änsålänge! (Kanske för att den kommer fram så sällan). Jag var dock lite butter över att inte kunna träna ordentligt när man inte kan ta sig till nån riktig skog.

Men det löste sig dagen efter, för då fick vi följa med Ivanna och Ollie på en träningstur till skogen, riktiga skogen! =) Som vi har längtat. Jag tog med mig spårgrejer och la ett ganska långt men ändå lätt spår i bra terräng med en vinkel och 4 föremål. Medan det låg tränade vi lite lydnad, eftersom jag vill komma ifrån att bara träna på appellplanen. Det gick bra och Isa var taggad.

Spåret fick ligga i ca 40 minuter innan vi gick det, perfekt tyckte jag. Men det gick inte alls ändå. Och nu hade vi alla förutsättningar för att lyckas! En ny asbra spårlina, jag hade snitslat upp ordentligt så jag såg mer "hur hon tänkte", ingen blåst och terrängen var som sagt kanon. Men hon kommer bort från spåret hela tiden, zickzackar och går mycket med hög nos. Jaa, det såg nästan ut som att hon inte förstod alls vad hon skulle göra, utan gick bara och letade sig till pinnarna. Och jag som tycker att spår är tråkigt i förväg blev ännu bittrare. Det är liksom den enda grenen jag kan göra själv. Sök blir det aldrig, jakt kommer aldrig hända eftersom jag vägrar att träna med döda djur, samma med viltspår. Im stuck with lydnad, men det kan man ju inte träna varje dag! Åååååå!
Men eftersom vi var i den underbara skogen var jag glad ändå, och Isa likaså!

Idag har det varit träningsfritt, men vi har gått en långpromenad med Jossan och hennes boarder collie Rasmus. Han är lite till åren och vill inte leka så mycket, men det passar Isa utmärkt. De "hänger" liksom istället. Vi gick mycket vid vattnet och Isa badade för fullt på flera ställen. När vi kom hem var hon så skitig att hon fick sig ett bad. Det badet var välbehövligt, med tanke på att hon kom hem rätt grisig från skogen dagen innan, som ignorerades av mig.

Bilder från skogsturen:

Nöjd tjej i stora skogen




Grishunden som älskar att rulla sig i lera


Två trötta hundar redo för hemfärd i Ivannas stooora och fina bil =)

Jaa, direkt efter jobbet cyklade jag till bruksan dit Marcus promenerat med Isa. Vilken lyx! Helena och tjejerna var också där.. Alltid lika trevligt att ha planer efter jobbet, så man inte bara åker hem och stupar i soffan.
På agendan idag:
Värmde upp med fritt följ, vilket gick förvånansvärt bra idag! Hon var med, höll positionen bättre än på länge och var framför allt med i svängar och vändningar. Sen kom jag på att det var för att det var middagstid, så någon var lite hungrig. Det kanske är det som är knepet, på senaste tiden har jag ju bara tränat på förmiddagar när hon precis ätit =)
Sedan fortsatte vi med rutan. Hon fattar direkt och springer till plattan, som jag lägger på punkten dit jag vill ha henne. Sen belönar jag bara på plats. Men nu då? Fattar hon att det är konerna hon ska springa till också? Jag vet inte jag...
Sedan tänkte jag fortsätta med hoppet som jag hade problem med sist. Men det gick givetvis hur bra som helst idag och hon satte sig direkt när jag kommenderade det. Jag tänkte först att det bara var en tillfällighet, men när det gick lika bra andra gången beslutade jag mig för att sluta traggla det. Istället fortsatte vi med fjärridirgeringen, som inte gick lika bra när hon var hungrig. Ville ju hela tiden till mig och hoppade fram istället! Inte ens leksaken bakom henne drog mycket bakåt. Men jag fick helt enkelt stå framför henne så nära att hon inte kunde sätta sig framåt.
Helt klart nöjd med träningen, och skönt att ha gjort nått vettigt under helgen än att bara jobba. Sen var det heeeelt okej att stupa i soffan och inte röra sig mer den kvällen =)

Den här veckan har blivit ägnad helt till KARMA.. Men nu är den över och vi alla är trötta efter både dagen och kvällen. Jag har länge försökt dra ihop en samträning idag, gärna en sökträning, men till slut var det ingen som kunde så det var bara att traska upp till bruksan själv. Jag var lite bitter, och orkade egentligen, men kände att jag "måste" eftersom Isa inte tränat på väldigt länge och hon var lite uttråkad. Men så har jag lärt mig att man aldrig ska träna när man själv inte vill! Å andra sidan ville jag ju gärna, men ville nog egentligen mer ha sällskapet än träningstillfället. Hur som helst så gick vi upp dit för att träna lite, med inställningen att vi skulle gå direkt om det inte gick så bra.
Men så är det ju så underbart med djur, ibland gör dom en bara så glad. Oftast är det jag som får peppa henne på plan, men idag var det nästan tvärtom. Hon var med och glad och försökte verkligen, så givetvis blir man själv glad då!

Idag stod rutan på schemat. Har klickat in "plattan" här hemma på vardagsrumsgolvet och tänkte prova den i rutan idag. Jag började med att sätta ut konerna, och Isa kunde inte fokusera på nått annat än dem. När jag sa "rutan" sprang hon som ett skott dit och jag efter och belönade direkt. Och det här var utan sittunderlaget som jag klickat in. Men sen gick det inte mera och jag la dit plattan. Hon fick köra 2-3 gånger på varje ruta, sen flyttade jag den till ett annat ställe. Det fungerade skitbra!

Sen testade vi på hoppet, och problemet där är att hon slänger sig i marken när jag säger sitt. I början ignorerade jag det bara och belönade mycket när hon satte sig, men när hon upprepade läggandet varje gång, nejade jag. Hon kan ju sitt?? Jag förstår inte varför hon inte kan hopp och sitt...?

Mitt i träningen la jag in ett inkallande med ställande, och det satt som en smäck. Så nu känns inte tvåan sååå himla långt borta iaf. Rutan är på G, samma med inkallningen och hoppet. Fria följet, läggandet och apporteringen kan hon ju redan, men behöver bara slipa ytterligare på...

Imorse gick vi en långpromenad i solskenet. Så mysigt med vår!




Hästarna njöt också av den varma solen...

Riktigt härlig dag idag! Sol och värme! Bestämde mig för att en trevlig promenad och stanna till på brukshundklubben efter en träningslös och jobbarfull helg.
Isa var lite "seg" på planen och hade inte den där extra energin som gör att det fria följet sitter.. vet inte vad det är för fel riktigt. Körde dock korta sträckor, med en del svängar och peppade hela tiden. Men nej, där var jag inte riktigt nöjd idag (hade ju "bara vanligt" godis med mig idag).
Sedan tränade vi inkallningar med ställande och det gick super idag! Fin fart fram och stannar bra. Tar några steg fortfarande, men vi är verkligen på rätt väg. Idag belönade jag bara bakåt, men nångång ibland har jag börjat belöna framåt med så hon inte stannar direkt och tappar farten fram.
Sedan körde vi på liggande under gång eftersom det fortfarande finns med i tvåans moment. Den satt som en smäck i benmärgen på oss båda. Hon vet precis vad som hända skall och slänger sig i marken.
Avslutade med fjärrdirigering som också börjar sitta bättre nu. Utmanade ödet lite och stod lite ifrån henne nu för att se hur långt vi har kommit, och det verkade som att hon fattat det nu!

På vägen hem tog vi en runda i hagen och fotograferade lite, dock bara med telefonen.


Isa har dragkamp med en pinne, helt själv...



Försöker få Isa att posera lite...


Såååå, mycket bättre! =)


På vägen hem traskade vi rakt in i en grupp barn som inte ville flytta på sig. Alla går mot oss och vill klappa och innan jag ens hinner reagera flyger alla på stackars Isa. Egentligen har det gått till så att de ville klappa, jag säger åt dem att det går bra om jag får släppa Isa och om de går fram en och en försiktigt. När den första kommer fram (utan att jag hunnit släppa henne) lägger hon sig ner för att hon är undernådig och lite rädd, och då våga alla komma fram SAMTIDIGT och skrämmer slag på henne. Som tur är kommer en lärare och räddar situationen lite och jag läxade upp dem ordentligt. "Om ni gått fram en och en som jag sa hade ni fått klappa, men nu har ni skrämt iväg henne!" skällde jag. Alla tittade åt Isas håll som stod vettskrämd under ett träd, med svansen mellan benen och slickade sig runt munnen. Hon morrade åt dem också. Hoppas dom fattade.
Så nu ska jag bli hårdare. Ingen får komma fram till henne, de skrämmer bara upp henne ännu mer och jag vill inte ha en hund som inte vågar komma fram när barn är i närheten, eftersom syster har två små hemma.

Igår var det den första 29:e februari Isa upplevde och det firades med skogsträning =)
Vi tränade uppletande, som är något som legat lite på hyllan ett tag eftersom hon blandat in hög nos i spårandet med. Men eftersom jag inte har någon bra skog att träna i och därmed ingen bra plats att lägga spår på, så blev det uppletande. Och det är ju det roligaste Isa vet efter personsök, så hon var nöjd.
Jag la ut 4 föremål i en lagom stor ruta, några välbekanta föremål och en gammal plånbok hon aldrig sett. De tre föremålen plockade hon in helt utan problem, men hon fick kämpa på ordentligt med plånboken. Verkade inte få upp nån vittring alls på den. Jag fick gå ut och visa den för henne en gång till, och när jag sedan kommenderade henne att leta igen sprang hon rakt förbi den.... Hennes frustrationen började dock snart att stiga och hon luktade med hela sin kraft sakta fram emot föremålet och plockade in den. Trodde det skulle bli mer diskussion om att ha den i munnen, men icke... sån duktig tjej =) Men satans så trött jag är på att inte kunna ta mig till träningsplatser, så jävla trött på att vara strandsatt.

Den här helgen jobbar jag som vanligt och eftersom Marcus är i fjällen har Isa fått vara hemma hos Stina hela dagen. Jag cyklade dit direkt efter jobbet så fick hon springa hem, som en kvällsprommis. Imorrn är det Sara som ska passa henne.. himla tur att man har vänner som kan ställa upp i sista stund, vad ska man göra sen (om tre månader!!!) när det helt plötsligt inte finns några hundvakter.. Eller när man flyttar till stockholm? Sånt som kan göra en sömnlös, men som inte lönar sig att man oroar sig över nu.