Nu är jag tillbaka till min älskade familj, efter en påsk i Stockholm, en dag i Köpenhamn och lite jobb. Det var ett kärt återseende från alla håll.
Det ryckte verkligen i träningsnerven imorse, så vi knatade upp till klubben i ottan för att hinna ett träningspass innan jobbet. Det var stålande sol men fortfarande isande kallt från nattens frost. Det var ett tag sen vi tränade och det kan vara bra också, för att allt riktigt ska ha sjunikt in i lilla damen.

Därför började jag på låg nivå, men höjde den ett snäpp efter ett tag. Och då stötte vi på problem:
Inkallningen: Här har jag hittills använt två kommandon, ett handtecken tillsammans med kommandot. Det visade sig att de inte fungerade utan varandra, så nu ska jag träna bort handtecknet. Provade en fullständig inkallning mellan koner, och det var tydligen underligt till en början. Vi avslutade dock bra efter några enkla stå-övningar, där ordet återigen fick en uppdatering.
Hopp över hinder: Här har vi tränat så mycket uthopp att Isa tydligen glömt bort att hon ska hoppa tillbaka. Dessutom sätter hon sig väääldigt långt till höger, så man lätt och smidigt kan springa förbi hindret. Här fick hon dock en liten uppläxning, för ettans moment kan hon verkligen!
Det som gick bra var det fria fäljet som vi numera bara värmer upp med och gör det jättekul. Korta sträckor, mycket belöning och skoj, vilket verkar ge resultat! Provade även några skick till rutan, som också börjar blir bra. Först använde jag target, och provade en gång utan, vilket gick utmärkt.

Nöjda traskade vi hem i solen som då var mycket varmare än någon timme tidigare.


Isa vilar lite under träningspasset medans matte läser ""Mot sikte på 10:an"


På vägen hem hittade vi en gren...


...som skulle dödas!