Isa står högt i kurs just nu :) Efter ett mindre uppehåll med ganska kravlösa träningar för att locka fram motivationen, verkar vi hitta den. Igår åkte vi upp till klubben efter jobbet. Planen var att ta med Isa, men inte låta henne göra nått, utan bara träna passivitet. Men redan innan vi åkte upp var hon på mig med diverse leksaker och ville ha uppgifter att lösa. Väl uppe på plan blev hon väldigt frustrerad över att bara sitta. Hon tog tom till sin lilla stämma emellanåt. Detta ville jag givetvis utnyttja, så vi tränade lite ändå. Dock väldigt lite bara mest för att jag skulle få känna lite på henne, och för att hon inte skulle bli uttröttad direkt. Och det var en supertaggad hund som var med mig på plan. Hon var med till 100% i fria följet, hon trängde lite som hon brukade, men hellre det än att tappar kontakten. Vi gjorde nog hopp som också gick bra och avslutade med tv platsliggningar. En lite längre där jag gömde mig och en kortis där jag var synlig. Allt gick bra.

Idag var det dax att åka ut till skogs för att kolla på lite spår inför tävlingen på söndag, Helena och jag ska vara spårläggare då nämligen. Isa fick gå kopplad med på ett av spåren vilket inte alls var så kul sa Isa. Men nyttigt! Bitvis drog hon som en tok, men lugnade ner sig efter ett tag. Efter genomgången stannade vi kvar och la spår till våra  hundar. Jag har dummies med mig och tänkte egentligen köra lite apportering, men jag blev så himla sugen på spår efter att ha pratat om det hela eftermiddagen och dessutom gått ett spår till lägre klass. Så ett spår fick det bli till Isa med. Terrängen var jättefin och jag gjorde ett ganska långt och krångligt spår. Min plan var egentligen bara att kolla av en gång till var felet sitter nånstans och då jag bara lagt ut många småspår, ville jag se hur hon fungerade i längden.

Isa var taggad när vi gick bort till påsläppet och hittade själv spåret direkt. Sedan rullade det på, längre och längre. Hon slog lite ibland, men hade nosen i backen nästan hela tiden. Vinklarna tog hon bra och hon hittade alla apporter. Precis på slutet kom en svampplockare (är dom överallt???) och gick ungefär tre meter från oss. Isa blev arg och morrade och skällde lite på honom, så jag fick dra bort henne lite. Sen släppte hon det lika fort som hon upptäckte honom och fortsatte. Där kom hon givetvis av sig lite, men klarade snabbt upp situationen själv och hittade slutapporten. STOLT MATTE! Så bra har hon nog inte spårat sen hon var unghund =) Skitkul!

Planen nu är att åka tillbaka till den skogen igen för att  se om det var en engångsföreteelse eller om det faktiskt kan bli nått av spåret. Lydnaden ska vi inte hålla på så mycket med, lite småträningar på olika stället och kanske nån gång i veckan på klubben med sällskap. Evt får vi ihop en mindre sökträning på lördag, men det vet man ju aldrig om det blir av eftersom man är så beroende av andra.