Så nöjd jag är över att inte tävla idag. Imorse öste regnet ner och det blåste mycket, inte det optimala spår-vädret med andra ord. Istället låg vi inne och myste så den värsta stormen kunde dra förbi, sen traskade hela familjen upp till klubben för lite träning. Körde vidare på ställandet och rutan. Ställandet har jag fastnat lite i och får inte riktigt till det snabba ställandet som jag vill. Rutan har däremot fastnat lite och det känns riktigt kul!

I fredags spårade vi igen. Ett rakt spår på ett fält med ganska högt gräs, ca 150 meter. Jag la lite belöning i spåret och två apporter. Jag fyllde Isa med förväntan för att få upp motivationen i form av pepp-talk och goda dofter av köttbullar. Isa stack iväg som ett spjut i spåret. Jag trodde att hon spårade helt nere med nosen, men eftersom gräset var så högt så såg jag inte helt. Detta gjorde att hon missade den första pinnen, vilket aldrig har hänt förut. Då saktade jag ner henne lite och den andra apporten hittade hon utan problem.

I lördags åkte vi ut till Läckeby för att leta nya vägar. Det var en riktig trollskog vi vandrade i och Isa sprang runt som en toka. Efter ett tag hörde vi skott längre fram i skogen, så då skyndade vi oss tillbaka. Borde det inte varna för jakt? Det brukar stå en skylt annars. Jaja, Isa blev iaf ordentligt trött av turen, så lycklig som bara en fri hund kan vara i stora skogen fullt av pinnar.