Jag är en person som för det mesta kan motivera mig själv till att göra saker. Även om jag använder upp mycket av den på jobbet, har jag fortfarande lite kvar tills kvällen. Då motiverar jag mig till att åka och träna med min hund (nåja, inte i lördags men i söndags iaf). Camilla och Kiwi var också med och där har vi en hund med motivation för träning, nått som Isa tyvärr verkat förlora i sommar. Vi började träna sändande till rutan, nått som jag uppfattar som "roligt" träning. För Isa är det kul 2 skick, sen tröttnar hon. Igår ville hon mycket hellre ligga och kela med Kiwi än att träna. Och SÅ mycket motivation har jag inte tillövers att jag kan lyfta upp henne från botten. Någon som har några bra "motivations-tips"?
Jag tränade iaf mycket med leksak igår och tjoade till det som bara attans, men det kändes inte som att jag fick ut så mycket av det förutom en hund som tittade förundrat på en matte som hoppade upp och ner.

Idag ville jag därför ta revansch. Jag tog med mig hund och husse ut på fotbollsplanen nära oss och lekte lite med henne innan jag skickade henne till rutan. Klockrent. Provade igen och det fungerade då med. Vi tog lite småpauser emellanåt, men det var glädje i språnget på väg till rutan varje gång. Bra!

När jag märkte att hon var så pigg ochy glad tog jag tillfället i akt att träna metallapporten. Isa tycker att den är lite obehaglig. Jag och Marcus stod därför och "kelade" med den och hon fick inte vara med. Sen kastade jag den lite bakom henne och sa att hon fick hämta den. Först spottade hon ut den direkt, men efter att ha tänkt efter en extra gång tog hon den fint i munnen och kom in med den. Till slut kunde jag genomföra en lydnadsmässig apportering med samma drag ut som med träapporten, så himla nöjd!

Vi avslutade träningspasset med en låg budföring mellan husse och matte. Vilken gjädje! Sånna där fartfyllda moment mellan sina två favoritmänniskor gillar Isa =)