Tänkte uppdatera läget lite. Isa har blivit piggare nu, igår eftermiddag började man känna igen henne mer när hon bar runt på sin boll och sånt. Tyvärr har vi fortfarande problem med att få i henne mat. Hon har inte ätit sen hon kom hem från sjukhuset, bara lite nävar hit och dit som jag tvingat i henne. Och det viktigaste veterinären sa var att hon fick ordentligt med näring så hon läkte ihop..hmm...

Nu har vi även stött på ytterligare ett problem. Hon har blivit jättedålig i magen, och har diarré och kräks sedan ett dygn tillbaka. Det har varit en jobbig natt men få timmars sömn. Enligt veterinären kan det vara biverkningar från hennes medicin hon får, så nu har vi slutat med den, vilket innebär att vi inte har något smärtstillande att ge henne. Den medicinen skyddade även mot inflammation i såret, så nu får vi hoppas att det inte blir några problem med det! Idag ska hon fasta, sen ska vi ge henne lite ris och burksmat som är snäll mot magen. Hon är väldigt utmattad och sover hela tiden, stackarn...

Det har inte varit några roliga dagar sen Isa kom hem. Hon verkar ha fruktansvärt ont och går runt och piper hela tiden. Hon vill inte äta och tycker att tratten är jättejobbig. Marcus och jag försöker lugna ner henne så mycket som möjligt, och hon är verkligen ynklig stackarn. Såfort man är på golvet med henne lägger hon sig i famnen och piper. Nu är det bara att vänta ut tiden, så det blir bättre...

Själv har jag knappt fått nån sömn i natt. Jag vill ha uppsikt över henne hela tiden, sån hönsmamma som man är, och hon flåsar och fastnar med tratten. Jag hoppas att hon så småningom kommer att förstå att detta bara är för hennes eget bästa... Men man känner sig så hopplöst hjälplös! Fortsättning följer...


----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering:
Det känns som att Isa blivit lite bättre nu mot kvällen. Hon åt självmant av sin fil och när vi kom tillbaka från kissningen gick hon direkt till sin älskade boll och lekte lite med den. Vilken härlig syn! Men hon stör sig fortfarande på tratten och är väldigt trött hela tiden.

Igår morsen åkte vi in med lilla fisen till veterinären. Isa tyckte inte att det var speciellt kul att vara tillbaka i lokalerna redan efter ett par dagar sen sist. Det gick fort att fylla i alla pappren och veterinären sa att de skulle höra av sig efter operationen, sedan traskade de iväg med en motvillig Isa. Alltid lika jobbigt att se dem föra bort henne, men som de säger: när matte och husse inte längre är med går det alltid mycket bättre.

Gårdagen var faktiskt inte så hemsk som jag trodde. Åkte direkt till studenbibblan för att försöka tänka på annat, och redan kl 12 ringde de och berättade att operationen hade gått bra och att Isa höll på att vakna. Jag påminde dem om att ringa om det hände något under eftermiddagen, annars skulle de ringa dagen efter för att meddela om vi fick hämta henne och när.

På kvällen var jag dock väldigt rastlös och städade hela lägenheten klinisk tills Isa skulle komma hem. Sen gick jag och la mig tidigt så det snabbare skulle bli tisdag. Vaknade upp kl 7 och satte mig och stirrade på telefonen några timmar, innan jag fick fram av papprena jag fått att de skulle ringa mellan kl 11 och 15. Suck! Fick iaf lite gjort under några timmar, sen kl 11.15 när de inte ringt ringde jag upp och frågade om Isa. Och visst skulle hon få komma hem idag! Vi fick tid för hämtning kl 14.30.

Hos veterinären fick vi information om de närmsta 10-12 dagarna fram tills stygnen ska tas bort. Hon har fått energirik mat, smärtstillande och en stooor krage. Sedan kom de in med den lilla tösen, och oj va glad hon blev! (och vi med såklart) Hon pratade och pratade som aldrig förr. Hon beter sig väldigt konstigt nu, men det beror på att hon fått morfin och är lite "borta". Hon piper och pratar om vartannat, säkert en kombination av lättnad, förvirring och smärta. Men trött är hon iaf, och sover nu fint i hallen. Skönt att ha henne hemma!

Idag hade vi tid hos veterinären för att kolla upp Isas flytningar ännu en gång. Såklart hade hon inga flytningar just idag, men jag ville åka in ändå. Idag ville vi gå till botten med detta elände och som tur var hade de "ultraljudsdag" som vi fick hoppa in i. Egentligen var det fullbokat, men på nått sätt lyckades de fixa in Isa direkt när vi var där. Efter en stund kom de in med en geggig och rakad Isa som tydligen hade varit jätteduktig där hon låg alldeles stilla på rygg.

På ultraljudet såg de att livmodern var lite förstorad och att det fanns vätska i den, vilket inte är normal. Detta innebär att hon har en påbörjad livmodersinflammation. De frågade om vi ville prova antibiotika först för att försöka behandla det, men utsikten för det var inte helt bra. Eftersom hon haft problem med flytningar tidigare var det inget att prata om, utan livmodern ska väck. Så nu har vi tid redan på måndag (!) kl 8.
Så nu kommer det vara hemska dagar och jobbiga veckor framför oss. Jag som var nervig när hon skulle sövas för att ta ut en liten tand, nu ska hon sövas och dessutom vara med om den stor operation! Usch... det är inge kul att vara känslosam matte nu...Men vi hoppas att allt kommer att gå bra. Håll tummar och tassar för oss!

Kärlek


Älskar dig, fisen!

Det har varit mycket korta träningspass på sistonde. Både medvetet och för att tiden inte riktigt funnits till.

I packade jag och Helena in våra hundar i vår nya bil med de fina grindarna och begav oss till spårskogen. Jag har fått ett nytt tips på spårning som jag testade just denna dag. Det går ut på att man lägger flera korta spår, exempelvis i 50 m, sen lägger man en apport, belönar, selar av och lugnar ner. Sedan går man till nästa "spårstart", selar på igen och tar ett till kort spår.
Och det gick faktiska bra! Hon är ju alltid väldigt fokuserad och duktig den första delen av spåret, och då blev det så att vi bröt innan det hann bli dåligt. Jag la fyra korta spår, och de två sista spåren gick bäst. Detta ska jag fortsätta med!
Medan spåren låg fick Isa och Tisla en prommis i skogen, Puma fick ladda i bilen. Det är fantastiskt hur hundar är olika. Isa behöver ju verkligen springa av sig energi innan träningen, annars är det dödsdömt.

Idag har vi varit i stallet och ridit igen. Det är så himla roligt! Atlas är lika "ung" i sinnet som förut och drar runt Isa i hennes skinn och ben utan att hon säger till. Men Atlas är ju den snällaste hunden som finns, så honom får hon faktiskt säga till själv. Gör hon det inte antar jag att hon är okej med det. Efter ridningen gick vi ut till hagarna lite och tränade inkallning med ställande. Efter några gånger satt det klockrent och då slutade vi direkt. Vid det här laget var jag så kall att jag inte kunde göra annat än att sätta mig i varma bilen och brumma hemåt... Väl hemma möttes vi av en överlycklig Boo som ska bo hos oss till imorrn kväll. Nu sover Isa i hallen medan Boo vankar av och an, hoppas hon lugnar ner sig lite till natten.

Vårbild:

Det känns verkligen som att det är allt för få timmar på dygnet. Dels har man alltid så mycket för sig, och dels är jag en sån person som måste sova väldigt många timmar per natt för att jag ska klara av veckorna.. hmm, känns inte riktigt som att det är en bra kombination.

Annars lunkar allt på som vanligt här hos oss. Anna har varit här i helgen, så det har inte blivit någon träningshelg för Isa, dock har vi varit på skogspromenader och myst.
I torsdags var vi en sväng på bruksan och tränade. Det gick bra och det var en sån där tidig morgon, då Isa alltid är  väldigt fokuserad. Efter att ha spenderat hela den dagen på bibblan med uppsatsen kom jag på att det var länge sen jag tränade mig själv (fy skam). Så jag, Sara och Isa åkte till skogs för lite träning senare på kvällen, alltså för Sara och mig. Vi sprang en vända som uppvärmning och gjorde sedan en hinderbana i skogen, där vi pressade ut varenda gnutta energi vi hade. Vi har gått stelt hela helgen, och Sara fick feber, men roligt var det! Och Isa njöt av att bara vara ute och hänga en hel kväll. Fler sånna träningspass väntar!

Igår begav sig tre bakis hundförare till klubben för lite samträning. Det var roligt trots att alla var sega. Kanske inte tränade så mycket som jag skulle gjort "en vanlig dag", men ändå! Vi kommenderade varandra i sina respektive klasser. Jag valde att bli kommenderad i fria följet, apporteringen, läggandet under gång och hoppet. De gick bra förutom att Isa sätter sig väldigt mycket till höger i hoppet, trots att jag hela tiden belönar åt vänster. Nu har jag börjat kolla in tävlingar under senvåren, kanske blir nån i början av maj om jag får ordning på resten av momenten. Måste tillägga att vi la en platsliggning det första vi gjorde, och hon låg jättebra hela tiden trots att jag gömde mig hela tiden utan att visa mig nån gång =)

Idag har vi äntligen varit i stallet! Det är ju ytterligare en underbar sak med att ha bil igen, jag kan ju rida då!! Vi utnyttjade hagarna till lite hundträning innan Isa fick ledigt att bara hänga i stallet. Hon är så duktig, när jag är på banan så kommer hon dit med jämna mellanrum för att se att jag är kvar, sen går hon och lägger sig vid bilen och väntar på mig. Sån duktig gårdshund =)

I måndags började vår C-uppsats som vi ska hålla på med i 10 veckor. Känns konstigt att jag endast är en uppsats ifrån att ta examen... Men efter den väntar såklart nya äventyr!

Just nu läser vi mest på om ämnet, så då finns tillfällen att disponera sin tid själv lite. Vilket innebär att man kan åka iväg och träna när man vill =) Igår hämtade vi vår bil, som dessvärre hade lite mer fel på sig än vi väntat. Det är dock fixat idag av vår duktiga herre i huset och hans vän! Vi har även köpt en gummimatta till bakluckan (det är ju trots allt en hund som ska bo där) och så har vi beställt tonade rutor till bagaget. Trots att det var sista mars igår satt Isa och flåsade långt där bak i bilen eftersom den inte har nån AC. Så solarplexius är beställda! Nu undersöker vi djungeln med burar och velar väldigt mycket mellan enkelbur eller grindar.. Hmmm.

Vi firade bilköpet med att åka direkt till skogen och träna/promenera. En glad matte och hund och en mindre entusiastisk husse. Jag la ett spår som var lite svårare denna gång än de sista gångerna. Jag hade 2 vinklar, gick över två stigar, men hade fortfarande 2 föremål och 3 godishögar. Spåret låg i ca 45 minuter. Hon hittade spåret fint och de första 50 meterna går bra, sen är det som att hon tappar bort sig helt. Hade jag inte reglerat henne och stannat såfort hon började slå hade vi nog varit i lindsdal mot slutet. Hon tappar bort sig och verkar stressad. Jag undrar vad som hände med hunden som alltid tog klockrena spår när hon var mindre, där man bara behövde gå och hålla längst bak i linan?

Idag hade vi en träningsträff med Helena, Puma och Tisla. Vi åkte till Läckeby och tränade lydnad på vårt underbara (jakt) fält. Jag inledde med fritt fälj som numera känns bra. Sedan fortsatte jag med inkallning, där det känns som att vi tagit ett ordentligt steg tillbaka. Men det är som Linda säger: två steg fram, ett tillbaka. Det är det där handtecknet som strular. Efter en liten paus fortsatte vi med rutan som jag tycker går framåt. Jag flyttar rutan hela tiden och tar bort platta mer och mer. Avslutade med fjärrdirigering som inte går bra alls, men det måste jag ta på mig helt och hållet, har varit dålig på att träna det här hemma. Det klart att jag egenltigen måste ta på mig allt, men ibland har jag svårt att förstå hur det kan vara så svårt att koppla ihop 1 med 2.

Vi avslutade med budföringar med Puma och Tisla och vandrade sedan tillbaka till bilen. Vi var innanför dörren tre timmar efter vi gick. Isa åt och gick direkt och la sig, medans jag får sätta mig vid datorn och ta igen de timmar jag missade i eftermiddags... Ibland skulle det vara bra skönt att vara hund!

...äntligen har vi en bil! Visserligen lite äldre än vi först tänkt, men den rullar och passar oss utmärkt. En röd Golf kombi blev det till sist, som kommer till vårt hem i början av nästa vecka. Sen ska det bara införskaffas en hundbus som passar, så är allt perfekt =)
Men denna nyhet följer massa roliga saker. Jag kan äntligen börja rida igen! Jag kan åka och hälsa på på Öland, vi kan smidigt åka varsomhelst i landet med vår fyrbenta, vi kan äntligen storhandla osv osv.. Men framför allt kan jag träna eller bara promenera i skogen när som helst! Det ni!

Igår efter det snabba bilköpet traskade vi iväg till familjen Boxer för att åka iväg med deras grymma bil, (den tar ju alla). Det blev spår i Läckeby, något som vi inte tränat sen sist vi testade den nya taktiken (med halter och så vidare). Vi gjorde precis på samma sätt som sist, Puma fick ett fältspår och Isa ett skogsspår i bra terräng. Puma fick ta sitt först, och hon jobbade på jättebra. Sedan fick Isa ta sitt, som var lite väl ivrig efter att ha laddat i bilen ett tag. Och det märks ju faktiskt att hon gillar att spåra.. det är bara jag som har lite svårt med det eftersom jag lätt jämför det med den extremt roliga grenen sök :S
Hursomhelst så var hon lite för ivrig, så hon missade den första belöningen i spåret som var godis. Vinkeln missade hon lite och jag var inte riktigt med heller, så där missade vi lite. Men apporterna fick jag och hennes godis hittade hon.

När spåren låg gick vi en promenad. Tisla fick stanna hemma, så stortjejerna busade fint och rätt sansat. Det finns verkligen otroligt mycket vägar att utforska där borta.. det ser jag fram emot nån dag man inte har en endaste tid att passa.

Dagens vårtecken: Imorse hittade jag fullt utslagna vitsippor i dungen bakom huset. Så här i Kalmar är våre verkligen på väg!

Vår fina bil: (inte vår bild)

Nu är jag tillbaka till min älskade familj, efter en påsk i Stockholm, en dag i Köpenhamn och lite jobb. Det var ett kärt återseende från alla håll.
Det ryckte verkligen i träningsnerven imorse, så vi knatade upp till klubben i ottan för att hinna ett träningspass innan jobbet. Det var stålande sol men fortfarande isande kallt från nattens frost. Det var ett tag sen vi tränade och det kan vara bra också, för att allt riktigt ska ha sjunikt in i lilla damen.

Därför började jag på låg nivå, men höjde den ett snäpp efter ett tag. Och då stötte vi på problem:
Inkallningen: Här har jag hittills använt två kommandon, ett handtecken tillsammans med kommandot. Det visade sig att de inte fungerade utan varandra, så nu ska jag träna bort handtecknet. Provade en fullständig inkallning mellan koner, och det var tydligen underligt till en början. Vi avslutade dock bra efter några enkla stå-övningar, där ordet återigen fick en uppdatering.
Hopp över hinder: Här har vi tränat så mycket uthopp att Isa tydligen glömt bort att hon ska hoppa tillbaka. Dessutom sätter hon sig väääldigt långt till höger, så man lätt och smidigt kan springa förbi hindret. Här fick hon dock en liten uppläxning, för ettans moment kan hon verkligen!
Det som gick bra var det fria fäljet som vi numera bara värmer upp med och gör det jättekul. Korta sträckor, mycket belöning och skoj, vilket verkar ge resultat! Provade även några skick till rutan, som också börjar blir bra. Först använde jag target, och provade en gång utan, vilket gick utmärkt.

Nöjda traskade vi hem i solen som då var mycket varmare än någon timme tidigare.


Isa vilar lite under träningspasset medans matte läser ""Mot sikte på 10:an"


På vägen hem hittade vi en gren...


...som skulle dödas!

Eftersom Helena så lägligt har börjat en spårkurs med Puma så kan ju även jag utnyttja hennes nya kunskaper =) Så i måndags begav vi oss ut för att prova på det "nya" sättet att spåra. Och det gick mycket bättre än förväntat! Det nya sättet går ut på att stanna såfort hunden inte har näsan i backen, eller såfort den börjar slå. Jag använder numera koppel att spåra i och går nära henne för att ha bättre koll. Jag har även bytt ut några pinnar med godis istället, så det blir självaste spåret som är belöningen och inte pinnen. Tror på det här faktiskt! Hon letade iaf inte efter pinnarna med hög nos sist! Vi gick även med på varandras spår, vilket gör att man själv anstränger sig mer och att man kan bli tillsagd när man gör fel. Bra!
Efter spårningen gick vi en runda på ett nytt ställe i en underbar skog. Denna får vi utforska ordentligt nångång när vi har tid!

Idag hann jag åka iväg med Ivanna efter skolan och innan jag beger mig till huvudstaden. Jag fortsatte med spåret och idag gick det bra! Det blev många stop på vägen, men kvaliteten var emellanåt riktigt bra. Under tiden spåret låg gick jag en sväng med Isa som inte varit ute sedan morgonpromenaden. Och oj va hon sprang, det var som att hon aldrig varit lös förut. Sedan gick vi ner på ett fält och tränade lite lydnad, det är ju ett väldigt bra tillfälle att träna sånt när hon är så peppad och glad. Vi gjorde några fina inkallningar, både med ställande och utan. Gick väldigt bra. Sen la jag en leksak bakom henne och tränade lite fjärridirgering, som faktiskt gick över förväntan.
Den sista tiden tillägnade vi att "gå fint" i skogen, nått som lilla damen verkar glömt på sista tiden. Det är väääldigt svårt att hålla sig i skinnet när man är i stora skogen och bara vill springa hejdlöst.

Lite bilder från sista veckan:


Isa undersöker vad det finns för kul i vassen


Ett besök hos Elsa har hunnits med


Isa i dragkamp med sig själv.. som alltid




Njuter av det fina vädret

Nu åker jag som sagt till Stockholm och är borta i en vecka, och både husse och Isa stannar hemma. Jättetrist, men sant. Sånt man får stå ut med när man inte har bil...  Hejsvejs!

Här har det varit full fart. Lydanden går framåt och det blir bara finare och finare väder =) I fredags klämde jag och Helena in ett skogspass på eftermiddagen, vilket nog var behövligt för alla fem (2 mattar och 3 hundar). Alla hundar var på G och för en gång skull kom boxrarna hem skitigare än Isa =)
Jag och Isa fokuserade på jaktträning medan Helena körde uppletande. Isa var väldigt förargad över att hon inte fick springa runt och leta saker i rutan hon med, utan "bara" fick nöja sig med dummies. Men efter några linjetag kom viljan tillbaka till henne och allt gick jättebra =)

Denna helgen har jag varit ledig eftersom jag och Maddi har haft 50-årsfest. Jo, vi blir ju gamla tanter nu. Isa har varit med och förberett och det är en fröjd att se att hon inte är så reserverad mot människor längre. Vänner har kommit och gått, och alla har fått en glad hälsning från Isa, som efter några minuter ändå kan lägga sig ner och somna om trots allt stök runtom. På kvällen fick hon dock vara hemma och sova, tror inte hon hade uppskattat att vara med på festen, som blev alldeles underbart lyckad by the way! Idag har jag städat mestadels av dagen, men en långprommis med Linn och Boo har hunnits med i solen.

Lite bilder från fredagen skogspromenad:





Matte, jag kooooooommer!

De senaste dagarna kan summeras med: fästingar!
Isa har fått massa fästingar den senaste veckan, och vi har varit på apoteket varje dag utan lycka! De har nog aldrig sålt så många Scalibur som de sista dagarna. Men nu äntligen har hon fått ett! Otäckt att fästingarna inte dör under vintern nu, jag tog fästingar på henne i december och sen i februari igen. Blä!

Det har hunnits med att träna en del i veckan också! I måndags var vi och aktiverade oss lite med visselpipan och några dummies i vår överbefolkade lilla skog. Det gick superbra och Isa älskar visselpipan änsålänge! (Kanske för att den kommer fram så sällan). Jag var dock lite butter över att inte kunna träna ordentligt när man inte kan ta sig till nån riktig skog.

Men det löste sig dagen efter, för då fick vi följa med Ivanna och Ollie på en träningstur till skogen, riktiga skogen! =) Som vi har längtat. Jag tog med mig spårgrejer och la ett ganska långt men ändå lätt spår i bra terräng med en vinkel och 4 föremål. Medan det låg tränade vi lite lydnad, eftersom jag vill komma ifrån att bara träna på appellplanen. Det gick bra och Isa var taggad.

Spåret fick ligga i ca 40 minuter innan vi gick det, perfekt tyckte jag. Men det gick inte alls ändå. Och nu hade vi alla förutsättningar för att lyckas! En ny asbra spårlina, jag hade snitslat upp ordentligt så jag såg mer "hur hon tänkte", ingen blåst och terrängen var som sagt kanon. Men hon kommer bort från spåret hela tiden, zickzackar och går mycket med hög nos. Jaa, det såg nästan ut som att hon inte förstod alls vad hon skulle göra, utan gick bara och letade sig till pinnarna. Och jag som tycker att spår är tråkigt i förväg blev ännu bittrare. Det är liksom den enda grenen jag kan göra själv. Sök blir det aldrig, jakt kommer aldrig hända eftersom jag vägrar att träna med döda djur, samma med viltspår. Im stuck with lydnad, men det kan man ju inte träna varje dag! Åååååå!
Men eftersom vi var i den underbara skogen var jag glad ändå, och Isa likaså!

Idag har det varit träningsfritt, men vi har gått en långpromenad med Jossan och hennes boarder collie Rasmus. Han är lite till åren och vill inte leka så mycket, men det passar Isa utmärkt. De "hänger" liksom istället. Vi gick mycket vid vattnet och Isa badade för fullt på flera ställen. När vi kom hem var hon så skitig att hon fick sig ett bad. Det badet var välbehövligt, med tanke på att hon kom hem rätt grisig från skogen dagen innan, som ignorerades av mig.

Bilder från skogsturen:

Nöjd tjej i stora skogen




Grishunden som älskar att rulla sig i lera


Två trötta hundar redo för hemfärd i Ivannas stooora och fina bil =)

Jaa, direkt efter jobbet cyklade jag till bruksan dit Marcus promenerat med Isa. Vilken lyx! Helena och tjejerna var också där.. Alltid lika trevligt att ha planer efter jobbet, så man inte bara åker hem och stupar i soffan.
På agendan idag:
Värmde upp med fritt följ, vilket gick förvånansvärt bra idag! Hon var med, höll positionen bättre än på länge och var framför allt med i svängar och vändningar. Sen kom jag på att det var för att det var middagstid, så någon var lite hungrig. Det kanske är det som är knepet, på senaste tiden har jag ju bara tränat på förmiddagar när hon precis ätit =)
Sedan fortsatte vi med rutan. Hon fattar direkt och springer till plattan, som jag lägger på punkten dit jag vill ha henne. Sen belönar jag bara på plats. Men nu då? Fattar hon att det är konerna hon ska springa till också? Jag vet inte jag...
Sedan tänkte jag fortsätta med hoppet som jag hade problem med sist. Men det gick givetvis hur bra som helst idag och hon satte sig direkt när jag kommenderade det. Jag tänkte först att det bara var en tillfällighet, men när det gick lika bra andra gången beslutade jag mig för att sluta traggla det. Istället fortsatte vi med fjärridirgeringen, som inte gick lika bra när hon var hungrig. Ville ju hela tiden till mig och hoppade fram istället! Inte ens leksaken bakom henne drog mycket bakåt. Men jag fick helt enkelt stå framför henne så nära att hon inte kunde sätta sig framåt.
Helt klart nöjd med träningen, och skönt att ha gjort nått vettigt under helgen än att bara jobba. Sen var det heeeelt okej att stupa i soffan och inte röra sig mer den kvällen =)

Den här veckan har blivit ägnad helt till KARMA.. Men nu är den över och vi alla är trötta efter både dagen och kvällen. Jag har länge försökt dra ihop en samträning idag, gärna en sökträning, men till slut var det ingen som kunde så det var bara att traska upp till bruksan själv. Jag var lite bitter, och orkade egentligen, men kände att jag "måste" eftersom Isa inte tränat på väldigt länge och hon var lite uttråkad. Men så har jag lärt mig att man aldrig ska träna när man själv inte vill! Å andra sidan ville jag ju gärna, men ville nog egentligen mer ha sällskapet än träningstillfället. Hur som helst så gick vi upp dit för att träna lite, med inställningen att vi skulle gå direkt om det inte gick så bra.
Men så är det ju så underbart med djur, ibland gör dom en bara så glad. Oftast är det jag som får peppa henne på plan, men idag var det nästan tvärtom. Hon var med och glad och försökte verkligen, så givetvis blir man själv glad då!

Idag stod rutan på schemat. Har klickat in "plattan" här hemma på vardagsrumsgolvet och tänkte prova den i rutan idag. Jag började med att sätta ut konerna, och Isa kunde inte fokusera på nått annat än dem. När jag sa "rutan" sprang hon som ett skott dit och jag efter och belönade direkt. Och det här var utan sittunderlaget som jag klickat in. Men sen gick det inte mera och jag la dit plattan. Hon fick köra 2-3 gånger på varje ruta, sen flyttade jag den till ett annat ställe. Det fungerade skitbra!

Sen testade vi på hoppet, och problemet där är att hon slänger sig i marken när jag säger sitt. I början ignorerade jag det bara och belönade mycket när hon satte sig, men när hon upprepade läggandet varje gång, nejade jag. Hon kan ju sitt?? Jag förstår inte varför hon inte kan hopp och sitt...?

Mitt i träningen la jag in ett inkallande med ställande, och det satt som en smäck. Så nu känns inte tvåan sååå himla långt borta iaf. Rutan är på G, samma med inkallningen och hoppet. Fria följet, läggandet och apporteringen kan hon ju redan, men behöver bara slipa ytterligare på...

Imorse gick vi en långpromenad i solskenet. Så mysigt med vår!




Hästarna njöt också av den varma solen...

Riktigt härlig dag idag! Sol och värme! Bestämde mig för att en trevlig promenad och stanna till på brukshundklubben efter en träningslös och jobbarfull helg.
Isa var lite "seg" på planen och hade inte den där extra energin som gör att det fria följet sitter.. vet inte vad det är för fel riktigt. Körde dock korta sträckor, med en del svängar och peppade hela tiden. Men nej, där var jag inte riktigt nöjd idag (hade ju "bara vanligt" godis med mig idag).
Sedan tränade vi inkallningar med ställande och det gick super idag! Fin fart fram och stannar bra. Tar några steg fortfarande, men vi är verkligen på rätt väg. Idag belönade jag bara bakåt, men nångång ibland har jag börjat belöna framåt med så hon inte stannar direkt och tappar farten fram.
Sedan körde vi på liggande under gång eftersom det fortfarande finns med i tvåans moment. Den satt som en smäck i benmärgen på oss båda. Hon vet precis vad som hända skall och slänger sig i marken.
Avslutade med fjärrdirigering som också börjar sitta bättre nu. Utmanade ödet lite och stod lite ifrån henne nu för att se hur långt vi har kommit, och det verkade som att hon fattat det nu!

På vägen hem tog vi en runda i hagen och fotograferade lite, dock bara med telefonen.


Isa har dragkamp med en pinne, helt själv...



Försöker få Isa att posera lite...


Såååå, mycket bättre! =)


På vägen hem traskade vi rakt in i en grupp barn som inte ville flytta på sig. Alla går mot oss och vill klappa och innan jag ens hinner reagera flyger alla på stackars Isa. Egentligen har det gått till så att de ville klappa, jag säger åt dem att det går bra om jag får släppa Isa och om de går fram en och en försiktigt. När den första kommer fram (utan att jag hunnit släppa henne) lägger hon sig ner för att hon är undernådig och lite rädd, och då våga alla komma fram SAMTIDIGT och skrämmer slag på henne. Som tur är kommer en lärare och räddar situationen lite och jag läxade upp dem ordentligt. "Om ni gått fram en och en som jag sa hade ni fått klappa, men nu har ni skrämt iväg henne!" skällde jag. Alla tittade åt Isas håll som stod vettskrämd under ett träd, med svansen mellan benen och slickade sig runt munnen. Hon morrade åt dem också. Hoppas dom fattade.
Så nu ska jag bli hårdare. Ingen får komma fram till henne, de skrämmer bara upp henne ännu mer och jag vill inte ha en hund som inte vågar komma fram när barn är i närheten, eftersom syster har två små hemma.

Igår var det den första 29:e februari Isa upplevde och det firades med skogsträning =)
Vi tränade uppletande, som är något som legat lite på hyllan ett tag eftersom hon blandat in hög nos i spårandet med. Men eftersom jag inte har någon bra skog att träna i och därmed ingen bra plats att lägga spår på, så blev det uppletande. Och det är ju det roligaste Isa vet efter personsök, så hon var nöjd.
Jag la ut 4 föremål i en lagom stor ruta, några välbekanta föremål och en gammal plånbok hon aldrig sett. De tre föremålen plockade hon in helt utan problem, men hon fick kämpa på ordentligt med plånboken. Verkade inte få upp nån vittring alls på den. Jag fick gå ut och visa den för henne en gång till, och när jag sedan kommenderade henne att leta igen sprang hon rakt förbi den.... Hennes frustrationen började dock snart att stiga och hon luktade med hela sin kraft sakta fram emot föremålet och plockade in den. Trodde det skulle bli mer diskussion om att ha den i munnen, men icke... sån duktig tjej =) Men satans så trött jag är på att inte kunna ta mig till träningsplatser, så jävla trött på att vara strandsatt.

Den här helgen jobbar jag som vanligt och eftersom Marcus är i fjällen har Isa fått vara hemma hos Stina hela dagen. Jag cyklade dit direkt efter jobbet så fick hon springa hem, som en kvällsprommis. Imorrn är det Sara som ska passa henne.. himla tur att man har vänner som kan ställa upp i sista stund, vad ska man göra sen (om tre månader!!!) när det helt plötsligt inte finns några hundvakter.. Eller när man flyttar till stockholm? Sånt som kan göra en sömnlös, men som inte lönar sig att man oroar sig över nu.

Imorse när jag drog upp rullgardinen började solen sticka fram på trädkronorna. Det var en sån där bra morgon, där enerign bubblade. Jag tog med mig min träningsryggsäck och traskade upp till bruksan med Isa. Hon var inte lika pigg och glad som jag, men verkade ändå ganska tillfreds med tillvaron.
Jag hade med mig väldigt smaskigt godis idag, korv och köttbullar, och sånt är inte Isa bortskämd med! Men jag ville öka motivationen lite, och det gjorde den verkligen! =) Hon skötte sig jättebra hela passet!
Fria följet: mycket bättre idag! (Gjorde dock endast några svängar, för att inleda passet)
Ställandet: Snabbare än någonsin och hon verkade verkligen tycka att det var roligt att leka med leksaken som belöning, trots att jag hade smaskens i fickan.
Apport: Gick hur bra som helst, vi körde lite fot och hopp med apporten med och hon tuggade nästan ingenting på den.
Fjärrdirigering: Bättre än någonsin.
Kan det blir bättre? Nä! En sån där gång där man verkligen inser att ens humör spelar STOR roll...

Husse drog till fjällen igår så nu är tjejerna ensamma hemma.. Men jag tycker att vi sköter oss ganska bra. Igår bjöds vänner in på fika och invigning av  ny vatten-pipa, och idag har det varit hundträning, gym och skolan som gäller. När jag kom hem från skolan gick jag och Isa en lååångpromenad till vår udde där vi brukar bada på somrarna. Isa njöt av den friska luften och fina utsiken, medan jag fick ett långt och givande samtal med Anna i telefonen.

Nu är vi både trötta och hungriga... dax för mat!


Trött Isa imorse

Imorse gick vi upp i ottan och drog oss till bruksan för ett kort träningspass. Efter lite tips från Linda kände jag mig peppad att testa på det vi pratat om.
Dock var hon lite ofokuserad idag. När det lät från arbetsplatsen vid Ikea tappade hon fokus helt (vilket hände hela tiden). Kan bero på henne efterlöp, eller att det var för tidigt för henne att tänka.

Jag började träningspasset med lite kontaktövningar och korta fritt följ sträckor. Det gick ganska bra, men jag fick använda mycket hjälper. Sedan fortsatte vi med inkallning med ställande och jag provade "stanna" och snabbare belöning som Linda tipsat om. Det gick bra de första gångerna, (jag hann belöna innan hon satte sig ner), men sen var det som att rumpen satte sig före hon hunnit stanna. Ska nog befästa "stå" mer och använda det trots allt.
Sedan provade vi några hopp som gick fint förutom att hon la sig ner en gång istället för att sätta sig ner. Vi avslutade med fjärrdirigering där det känns som att jag har gjort på rätt sätt, så nu är det bara att traggla som Linda sa, varje dag i en månad så borde det sitta =)

Efter det traskade vi hem igen i rask fart och jag åkte och tränade mig själv på gymmet. Rätt nöjd ändå, klockan 10.30 hade jag hunnit gått långpromenad, tränat Isa och tränat mig själv, det kallas effektivitet! Sedan väntade en lång dag på bibblan med hemtenta...

Idag gick Isa och jag iväg till vår lilla skog för lite träning. Jag har funderat en del på hur jag fick upp motivationen för lydnaden förut när hon var liten, och kom på att jag sällan var på apellplan utan tränade mycket i skogen, för att hon tycker det är roligare där. Iallafall när man lär in nya moment som man "leker" fram i början. Isa blir så himla "seriös" på bruksan, vilket ju också är bra, men inte alltid. Så nu ska vi variera oss lite mer!

Idag tränade vi inkallning med ställande. Det gick rätt bra, men jag vill fortfarande att det ska gå snabbare för henne att reagera. Provade att kommender "stanna" istället för "stå" och då stannade hon jättesnabbt. Dock änvänder vi ju det kommandot till vardags när hon inte får gå längre, så givetvis satte hon sig ner efter ett tag i inkallningen. Hmm, för fnula lite på det där...

Sedan avbröt vi lydnaden med lite jaktapportering, eftersom det är nått som hon tycker är så kul också. Vi körde några enkelmarkeringar och en dubbelmarkering som gick jättebra. Sen körde vi ett sök där jag lagt ut några dummies som hon så fint plockade in, med glädje.

Vi avslutade träningen men lite fjärrdirigering vilket fungerar jättebra sålänge jag står bredvid henne, men såfort jag står framför henne flyttar hon fram varje gång hon sätter sig upp. Men det är bara att traggla vidare antar jag...
Nu när det är så mycket nytt för henne och hon inte har jättelätt för att koncentrera sig är det viktigt att köra korta och roliga pass, hellre två gånger per dag än en lång gång....