Riktigt härlig dag idag! Sol och värme! Bestämde mig för att en trevlig promenad och stanna till på brukshundklubben efter en träningslös och jobbarfull helg.
Isa var lite "seg" på planen och hade inte den där extra energin som gör att det fria följet sitter.. vet inte vad det är för fel riktigt. Körde dock korta sträckor, med en del svängar och peppade hela tiden. Men nej, där var jag inte riktigt nöjd idag (hade ju "bara vanligt" godis med mig idag).
Sedan tränade vi inkallningar med ställande och det gick super idag! Fin fart fram och stannar bra. Tar några steg fortfarande, men vi är verkligen på rätt väg. Idag belönade jag bara bakåt, men nångång ibland har jag börjat belöna framåt med så hon inte stannar direkt och tappar farten fram.
Sedan körde vi på liggande under gång eftersom det fortfarande finns med i tvåans moment. Den satt som en smäck i benmärgen på oss båda. Hon vet precis vad som hända skall och slänger sig i marken.
Avslutade med fjärrdirigering som också börjar sitta bättre nu. Utmanade ödet lite och stod lite ifrån henne nu för att se hur långt vi har kommit, och det verkade som att hon fattat det nu!

På vägen hem tog vi en runda i hagen och fotograferade lite, dock bara med telefonen.


Isa har dragkamp med en pinne, helt själv...



Försöker få Isa att posera lite...


Såååå, mycket bättre! =)


På vägen hem traskade vi rakt in i en grupp barn som inte ville flytta på sig. Alla går mot oss och vill klappa och innan jag ens hinner reagera flyger alla på stackars Isa. Egentligen har det gått till så att de ville klappa, jag säger åt dem att det går bra om jag får släppa Isa och om de går fram en och en försiktigt. När den första kommer fram (utan att jag hunnit släppa henne) lägger hon sig ner för att hon är undernådig och lite rädd, och då våga alla komma fram SAMTIDIGT och skrämmer slag på henne. Som tur är kommer en lärare och räddar situationen lite och jag läxade upp dem ordentligt. "Om ni gått fram en och en som jag sa hade ni fått klappa, men nu har ni skrämt iväg henne!" skällde jag. Alla tittade åt Isas håll som stod vettskrämd under ett träd, med svansen mellan benen och slickade sig runt munnen. Hon morrade åt dem också. Hoppas dom fattade.
Så nu ska jag bli hårdare. Ingen får komma fram till henne, de skrämmer bara upp henne ännu mer och jag vill inte ha en hund som inte vågar komma fram när barn är i närheten, eftersom syster har två små hemma.