Igår morsen åkte vi in med lilla fisen till veterinären. Isa tyckte inte att det var speciellt kul att vara tillbaka i lokalerna redan efter ett par dagar sen sist. Det gick fort att fylla i alla pappren och veterinären sa att de skulle höra av sig efter operationen, sedan traskade de iväg med en motvillig Isa. Alltid lika jobbigt att se dem föra bort henne, men som de säger: när matte och husse inte längre är med går det alltid mycket bättre.

Gårdagen var faktiskt inte så hemsk som jag trodde. Åkte direkt till studenbibblan för att försöka tänka på annat, och redan kl 12 ringde de och berättade att operationen hade gått bra och att Isa höll på att vakna. Jag påminde dem om att ringa om det hände något under eftermiddagen, annars skulle de ringa dagen efter för att meddela om vi fick hämta henne och när.

På kvällen var jag dock väldigt rastlös och städade hela lägenheten klinisk tills Isa skulle komma hem. Sen gick jag och la mig tidigt så det snabbare skulle bli tisdag. Vaknade upp kl 7 och satte mig och stirrade på telefonen några timmar, innan jag fick fram av papprena jag fått att de skulle ringa mellan kl 11 och 15. Suck! Fick iaf lite gjort under några timmar, sen kl 11.15 när de inte ringt ringde jag upp och frågade om Isa. Och visst skulle hon få komma hem idag! Vi fick tid för hämtning kl 14.30.

Hos veterinären fick vi information om de närmsta 10-12 dagarna fram tills stygnen ska tas bort. Hon har fått energirik mat, smärtstillande och en stooor krage. Sedan kom de in med den lilla tösen, och oj va glad hon blev! (och vi med såklart) Hon pratade och pratade som aldrig förr. Hon beter sig väldigt konstigt nu, men det beror på att hon fått morfin och är lite "borta". Hon piper och pratar om vartannat, säkert en kombination av lättnad, förvirring och smärta. Men trött är hon iaf, och sover nu fint i hallen. Skönt att ha henne hemma!