Det har inte varit några roliga dagar sen Isa kom hem. Hon verkar ha fruktansvärt ont och går runt och piper hela tiden. Hon vill inte äta och tycker att tratten är jättejobbig. Marcus och jag försöker lugna ner henne så mycket som möjligt, och hon är verkligen ynklig stackarn. Såfort man är på golvet med henne lägger hon sig i famnen och piper. Nu är det bara att vänta ut tiden, så det blir bättre...

Själv har jag knappt fått nån sömn i natt. Jag vill ha uppsikt över henne hela tiden, sån hönsmamma som man är, och hon flåsar och fastnar med tratten. Jag hoppas att hon så småningom kommer att förstå att detta bara är för hennes eget bästa... Men man känner sig så hopplöst hjälplös! Fortsättning följer...


----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering:
Det känns som att Isa blivit lite bättre nu mot kvällen. Hon åt självmant av sin fil och när vi kom tillbaka från kissningen gick hon direkt till sin älskade boll och lekte lite med den. Vilken härlig syn! Men hon stör sig fortfarande på tratten och är väldigt trött hela tiden.