I måndags började vår C-uppsats som vi ska hålla på med i 10 veckor. Känns konstigt att jag endast är en uppsats ifrån att ta examen... Men efter den väntar såklart nya äventyr!

Just nu läser vi mest på om ämnet, så då finns tillfällen att disponera sin tid själv lite. Vilket innebär att man kan åka iväg och träna när man vill =) Igår hämtade vi vår bil, som dessvärre hade lite mer fel på sig än vi väntat. Det är dock fixat idag av vår duktiga herre i huset och hans vän! Vi har även köpt en gummimatta till bakluckan (det är ju trots allt en hund som ska bo där) och så har vi beställt tonade rutor till bagaget. Trots att det var sista mars igår satt Isa och flåsade långt där bak i bilen eftersom den inte har nån AC. Så solarplexius är beställda! Nu undersöker vi djungeln med burar och velar väldigt mycket mellan enkelbur eller grindar.. Hmmm.

Vi firade bilköpet med att åka direkt till skogen och träna/promenera. En glad matte och hund och en mindre entusiastisk husse. Jag la ett spår som var lite svårare denna gång än de sista gångerna. Jag hade 2 vinklar, gick över två stigar, men hade fortfarande 2 föremål och 3 godishögar. Spåret låg i ca 45 minuter. Hon hittade spåret fint och de första 50 meterna går bra, sen är det som att hon tappar bort sig helt. Hade jag inte reglerat henne och stannat såfort hon började slå hade vi nog varit i lindsdal mot slutet. Hon tappar bort sig och verkar stressad. Jag undrar vad som hände med hunden som alltid tog klockrena spår när hon var mindre, där man bara behövde gå och hålla längst bak i linan?

Idag hade vi en träningsträff med Helena, Puma och Tisla. Vi åkte till Läckeby och tränade lydnad på vårt underbara (jakt) fält. Jag inledde med fritt fälj som numera känns bra. Sedan fortsatte jag med inkallning, där det känns som att vi tagit ett ordentligt steg tillbaka. Men det är som Linda säger: två steg fram, ett tillbaka. Det är det där handtecknet som strular. Efter en liten paus fortsatte vi med rutan som jag tycker går framåt. Jag flyttar rutan hela tiden och tar bort platta mer och mer. Avslutade med fjärrdirigering som inte går bra alls, men det måste jag ta på mig helt och hållet, har varit dålig på att träna det här hemma. Det klart att jag egenltigen måste ta på mig allt, men ibland har jag svårt att förstå hur det kan vara så svårt att koppla ihop 1 med 2.

Vi avslutade med budföringar med Puma och Tisla och vandrade sedan tillbaka till bilen. Vi var innanför dörren tre timmar efter vi gick. Isa åt och gick direkt och la sig, medans jag får sätta mig vid datorn och ta igen de timmar jag missade i eftermiddags... Ibland skulle det vara bra skönt att vara hund!