Va underbart det är att vara ledig utan att ha så mycket planerat! Efter förra helgen kändes det bra att kunna spendera denna hemma med Isa.

Fredagskvällar är alltid så mysiga… Det känns liksom i luften att det är fredag, vare sig det är på jobbet, i tunnelbanan, på bussen eller hemma. Det verkar Isa också känna av för hon är alltid lite extra kelig och mysig på fredagskvällarna. Hon är med oss när vi lagar mat, när vi äter, tittar på TV, jaa, you name it. Det är vi inte bortskämda med ska jag lova, oftast ligger hon och sover i sin säng när vi är hemma.

Även denna fredagskväll var sådär mysig. Vi drack champagne och åt gott för att fira att Marcus fått nytt jobb – han är så himlans duktig :)

På lördagsmorgonen var jag pigg efter att ha somnat tidigt i soffan kvällen innan. Isa och jag gick en morgonprommis i skogen innan jag satte på mig springskorna och begav mig ut på löptur. När jag kom hem var Marcus iväg och la ett spår till oss i skogen bakom stallet och hagarna, man vågar sig inte längre ut nu när man närsomhelst kan möta på en jägare.

Spåret var ett lite krångligt spår i ganska jobbig terräng, 1 km långt med 10 pinnar denna gång eftersom hon slarvade en del med dem sist. Spåret låg i över 1 ½ timme innan vi tog det. Hon gick rakt förbi pinne nummer ett, men då sa jag till henne lite och busade en del med pinnen för att få upp intresset. Därefter gick det bra med pinnarna! Dock virrade hon bort sig ganska ordentligt efter pinne nummer två och jag, som ju inte hade någon aning om vart vi skulle, uppfattade det som att vi gick runt, runt i den lilla skogen vi befann oss i. Men sen efter ett bra tag verkade hon vara på banan igen och plötsligt låg där en pinne  mitt i skogen, vilken lycka J Jag tänkte att det kunde vara näst sista eller sista pinnen så länge som vi spårat, men sen hittade hon en till och en till och en till… Jag lät henne spåra vidare trots att hon var väldigt trött. Jag tycker det är viktigt att hon lär sig att arbeta på egen hand men också sen ser att hon klarar det trots att hon virrat bort sig en del. Efter att ha spårat läääänge kom vi fram till slutet och till min lycka hade vi 10 pinnar med oss hem. Och känslan över att det gått dåligt försvann när jag pratade med Marcus som sa att han gått lite zick-zack och korsat en stig några gånger osv. Då förstod jag att hon kanske inte varit så förvirrad som jag trodde  utan hon hade spårat ett förvirrat spår :)

Därefter gick vi en promenad, hamnade i stallet för att hälsa på Dirk och sedan mötte vi upp Lisa och Sigge för att gå en till prommis med dem. Så vi var i stort sett ute hela dagen, så Isa verkade tycka det var skönt när vi åkte in till stan på kvällen för att socialisera.

Idag har dagen spenderats på klubben. Det var appelltävling med 10 startande från Värmdö BK – kul att så många tävlar! Lisa och Loi skulle vara med och vi var där och hejjade på dem (var lite för morgontrött för att följa med på spåret dock). Loi hade klarat spåret perfekt och fick en 10:a, superkul! Under budföringen fanns det tydligen nått väldigt intressant att lukta på så han nådde aldrig mottagaren, som så många andra hundar i tävlingen. Under platsliggningen och lydnaden var Loi en glad men ofokuserad hund som verkade tycka hela situationen var mycket märklig. Han förstod inte alls varför Lisa var så allvarlig, han är söt han :) Men man får glädjas åt spåret och se resten som bra träning!

När tävlingen var slut fick Isa komma ut på planen och tränas, och vilken träning det blev – så himla duktig. Jag tror att det sprätte till ordentligt i både min och Isas tävlingsnerv, så vi var super laddade båda två och Isa kändes som sitt gamla pigga jag (de sista månaderna jag tränat har hon varit så trött, hon gör fortfarande sitt jobb men har inte det där lilla extra). Vi gick igenom de flesta moment i klass III och bortsett från en liten miss där hon la sig ner istället för att ställa sig i inkallningen, gick allt toppen. Vittringen har gått tillbaka lite där hon börjat ta upp alla pinnar igen, men på slutet kopplade hon på näsan ordentligt och klarade det utmärkt också. Vi fick också ett stort genombrott i fjärren, där hon inte rörde sig framåt en enda gång trots massa byten mellan stå och ligg – YES!

Sedan promenerade vi hem i den färgglada höstnaturen. Jag har såklart missat att ta med mig kameran både idag och igår, men tog lite bilder med mobilen på vägen hem…

Höstbad