Spårkväll
Även om det blev en relativt sen kväll på jobbet hann vi med lite träning ikväll. När Marcus lagade mat (han är så fantastisk), cyklade jag bort till kvarnsjön och lade ett spår. Tyvärr var det inte alls ngn bra del av skogen jag valde och det blev mycket kuperade terräng. Jag hade också endast plockat med mig 4 pinnar av misstag, så efter 600 meter fick jag avsluta spåret, vilket iom va bra med facit i hand. Efter sista pinnen fick jag lite panik om var jag var (jag går ju lätt lite vilse när jag lägger spår), men eftersom jag köpt sådan supermobil hjälper den mig med att lokalisera exakt var jag är. Den hjälper dessutom till att mäta exakt hur långt jag gått, vilket är jättebra eftersom jag är så dålig på att uppskatta sträckorna i skogen.
När jag väl kom tillbaka till vägen cyklade jag hem i ilfart för att äta en snabb middag. Sedan på med kläderna igen och dra med Marcus ut i skogen igen (det var ju nästan mörkt och jag hade ju faktiskt nästan gått vilse). Isa var supertaggad trots att hon med all sannorlikhet har haft en intensiv dag hemma hos Wilma och Wiggo. Eftersom det var rätt kuperat hade jag svårt att hänga med henne och fick hålla i henne rätt kraftigt, vilket ibland gör henne lite osäker och trött (pga allt motstånd i linan), vet inte riktigt hur jag ska hantera det...
Hon hittade iallafall all pinnar utan problem men virrade bort sig några gånger. Då tar hon en lite loop och hittar oftast snabbt tillbaka till spåret. Vi stötte på ett problem då hon fortsatte in i ett skogsparti då jag svängt upp på ett berg, och då stod hon och bara väntade ut mig ett tag. När hon märkte att jag väntade ut henne istället lade hon på näsan och stack upp på berget direkt, bra. Detta var på den sista sträckan innan sista pinnen, så det märktes att hon var rätt trött då, men hon höll in i det sista.
Vi hann precis knäppa av selen innan himlen öppnade sig ovan oss och gjorde oss dygnsura. För att bli lite extra blöt stack Isa ner för ett kvällsdopp på vägen tillbaka också - tossa!
När jag väl kom tillbaka till vägen cyklade jag hem i ilfart för att äta en snabb middag. Sedan på med kläderna igen och dra med Marcus ut i skogen igen (det var ju nästan mörkt och jag hade ju faktiskt nästan gått vilse). Isa var supertaggad trots att hon med all sannorlikhet har haft en intensiv dag hemma hos Wilma och Wiggo. Eftersom det var rätt kuperat hade jag svårt att hänga med henne och fick hålla i henne rätt kraftigt, vilket ibland gör henne lite osäker och trött (pga allt motstånd i linan), vet inte riktigt hur jag ska hantera det...
Hon hittade iallafall all pinnar utan problem men virrade bort sig några gånger. Då tar hon en lite loop och hittar oftast snabbt tillbaka till spåret. Vi stötte på ett problem då hon fortsatte in i ett skogsparti då jag svängt upp på ett berg, och då stod hon och bara väntade ut mig ett tag. När hon märkte att jag väntade ut henne istället lade hon på näsan och stack upp på berget direkt, bra. Detta var på den sista sträckan innan sista pinnen, så det märktes att hon var rätt trött då, men hon höll in i det sista.
Vi hann precis knäppa av selen innan himlen öppnade sig ovan oss och gjorde oss dygnsura. För att bli lite extra blöt stack Isa ner för ett kvällsdopp på vägen tillbaka också - tossa!
Kommentarer
Trackback