Jag tycker att veckorna går så snabbt så vips är det helg igen. Denna helg har varit en sån där helg där man bara är så lycklig att man har privilegiet att ha en sån mysig hund, härligt med sådana dagar. Igår morse (lördag) var jag riktigt pigg efter att ha varit nykter på bortbjudningen (körde) i fredags. Isa och jag gick en mysig morgonpromenad som inleddes med lite mys i stallet för att sedan fortsätta med att hitta lite nya stigar i skogen bakom hagarna. Nuförtiden är våra promenader annars väldigt hurtiga och målinriktade, så det verkade som att Isa njöt av att bara strosa omkring och får bita lite med pinnar. Det kändes nästan som Kalmar-tiden, då vi alltid stannade till och mös lite i alla de otroligt fina hagarna som fanns där - sakna!

Efter lite ärenden fick vi med hussen ut i skogen som skulle agera träningshjälp. Varken jag eller han kände för spår så jag hade funderat ut en bra sökövning till Isa, eftersom det var så länge sen hon körde sök. Vi började med att valla av en ganska bred ruta och snitslade upp gömdställen. Det vi skulle träna på var raka skick, där vi började med att Isa fick en synvilla. Hon fick ca 5-6 skick där Marcus var helt dold på slutet, och ändå gick hon rakt ut efter mina direktiv, så det var en väldigt lyckad övning. Tyvärr blev vi störda av några cross-människor som körde genom vår ruta, så efter det vågade vi inte förtsätta. De har väldigt hög fart och jag är osäkert på att de ens såg oss!

Idag fick jag lite sovmorgon då Marcus skulle jobba och tog morgonprommisen. Efter frukost och lite städning packade jag träningsväskan och traskade till klubben. Jag hade planer på eftermiddagen och eftersom det tar ett tag att gå fram och tillbaka till klubben (och dessutom ha tid att träna), var det det längre benet före hela vägen. Dessutom har jag inte vågat gå på stigen som leder till klubben sen vi stötte på älgarna sist, så där gick vi lite extra snabbt.

Väl framme på plan fortsatte vi att träna stegförflyttningar. Vi tränade också lite hopp-apport och fjärrdirigering, och avslutade med vittringsapportering. Jag gjorde prrecis som samma sätt som vi gjorde sist och flyttade pinnen successivt närmare de andra. Men istället för att lukta på pinnarna den här gången, tog hon upp dem i munnen en efter en, endast för att konstatera att det var fel pinne. Vad ska man göra ät det?? Sist luktade hon ju bara på dem!

Sedan fick vi skjuts av snälla Christer hem, så vi hann precis i tid till dansövningen i stan. Kvällen har spenderats hemma hos syster med familj, jättetrevligt.

Pinnar från Kalmar