Igår hade vi en händelserik dag och Isa gjorde dessutom en väldigt god gärning. Jag börjar från början.. Jag hade bestämt träff med Lisa på morgonen för lite promenad och träning innan vi skulle och titta på ett eventuellt ställe där Isa ska vara på dagarna. Vi åkte ut till Ingarö och började traska längs skogen. För att  underlätta navigeringen höll vi oss under ledningarna och la också spår utifrån denna. Lisa började lägga mitt spår som blev ca 500 meter med 6 apporter i varierad terräng. Jättebra träning för Isa med dels andra apporter, annan spårläggare, lite längre än vanligt samt terräng hon sällan eller aldrig har spårat i (typ berg). Under tiden försökte jag hålla hundarna i schack, en viss Loi tyckte det var onödigt att bli lämnad med oss.

Efter ett tag kom Lisa ut från skogen lite längre bort och det var dax för mig att gå Lois spår. Det skulle vara ca 350 meter långt med 4 apporter. Jag hade en finfin plan där jag skulle ha två vinklar och slutet längre ner i skogen, också vid ledningarna. Jag började gå och var mycket fokuserad på att snitsla på lagom avstånd, räkna steg och lägga apporterna. Till slut hade jag gått ganska långt och var tvungen att lägga slutapporten, men någon ledningsallé syntes inte till. Jag gick och gick men kände mig mer och mer vilse. Efter ett tag ringde jag Lisa och sa att jag virrat bort mig och att hon skulle ropa - hörde dock ingenting. Jag hann bli lite stressad efter ett tag, men som tur var hörde jag en lastbil på vägen långt borta och kunde gå efter den. Slutligen kom jag fram till ledningarna men ca 1 km från där jag gick in. Det var en svettig Hanna som kom tillbaka från det spåret och konstaterade att det var tur att vi båda hade mobiler med oss.

Det var nu lagom tid att gå Isas spår (trots att jag var så slut att jag skulle kunna lägga mig i regnet och sova lite). Isa drog som bara den mot början och jag trodde att upptaget av spåret var givet. Men det verkade som att hon missade spåret helt, för i början gick hon bara och slog. Men sen fick hon upp spåret och då gick det väldigt bra med tanke på att det var så mycket nytt. Lite för hög fart och lite för ivrig vilket resulterar i lite hög nos emellanåt, men hittade alla apporter klockrent.

Efter detta var det dax för Lois spår och vi gick en bit bakom hela tiden. Loi jobbade på och hittade pinne efter pinne, men ca 30 meter innan spårslutet vinklade han av helt och spårade säkert vidare åt ett annat håll. Några minuter av förvirring hos mig där jag tänkte att "gud va fel jag tänkte när jag la spåret". Men sedan såg jag spårslutet rakt fram och sa lite försiktigt till Lisa att han gick åt fel håll.. Inget svar och där stod vi återigen ensamma i skogen - det var satans så fort de försvann! Jag tänkte att Lisa kanske ville kolla hus Loi klarade sig ur situationen och resonerade så att det var bättre att stanna i spåret. Och vi väntade och väntade, men ingen Lisa kom tillbaka. Efter ett tag förstod jag att Loi spårade där jag gått vilse och skulle ringa Lisa. Men mobilen var borta! Jag letade och letade, men den var spårlöst försvunnen. Tur att jag hade visselpipan =) Efter ett tag som Loi och sedan även Lisa.

Vid det här laget var jag mycket upprörd över att jag tappat mobilen - lätt att hitta den när man gått vilse i en helt ny skog! Efter en vild chansning gick vi tillbaka till Lois spårstart där jag trodde jag hade den senast och jag skickade ut Isa på ett uppletande. Hon sprang runt och arbetade fint medan jag själv letade i blåbärsriset och ser i ögonvrån vad som ser ut som en markering av Isa. "Har du hittat nått?" frågar jag henne, och hon tar upp nått i munnen och springer fram till mig med den. Och det är mobilen! DUKTIGASTE TJEJ! =)

Efter detta går 4 trötta själar tillbaka till bilen och åker och hälsar på en potential dagmatte. Isa var kanske inte den roligaste hunden just då, men av förklariga skäl. Efter 4 1/2 timme kom vi hem igen, totalt utmattade, vilket äventyr!

Idag har Isa varit i stan med Benny och de har bland annat varit i Hellasgården och fiskat/badat. Imorrn ska hon få följa med husse på jobbet. Mycket släng hit och dit men så är det väl när man arbetar.