Uppdatering: Numera bor vi på värmdö utanför Stockholm. Helgen har varit jobbig och det har inte blivit mycket sömn, men allt har gått bra. Det var tråkigt väder att köra i upp och det tog en väldans tid. Dock gick det bättre för Danne (Viggos husse) som gav hela sin ledig lördag för att hjälpa oss att köra flyttlasset (guld värt), för när jag kom upp med vår bil var alla grejer inne i lägenheten redan...ooops. Sen har det gått med en himla fart! det var massor av snälla själar som var här och hjälpte oss och mamma och pappa har varit här hela dan idag med för att hjälpa till. Så nu känns det rätt bra :)

Isa har haft fullt upp med att ha koll på allting och har sovit som en stock bland alla kartonger både igår kväll och nu ikväll. Vi har hunnit med lite promenader runt kvarteret idag, mer orkade hon inte med. Igår tog vi en liten promenad med Helena, Tisla och Puma precis innan vi skulle åka. Tur att inte hundarna fattar allt, dom sa bara snabbt hejdå när vi skiljdes....

Måste också berätta om min och Helenas avslutningsdag i fredags! Det var bestämt träff kl 9.45 för att åka ut i skogen. På väg ut upptäckte jag att jag glömt kakan jag bakat hemma och Helena hade glömt muggar till vår dricka, så vi kom inte iväg förrns lite senare. Väl på plats la Helena ett spår till Tisla medan jag trampade upp en ganska stor och djup sökruta. Det var så länge sen jag provade på sök och jag var nyfiken på hur mycket hon egentligen kommer ihåg. Isa var först ut och hon fick tre skick med Helena som figge. Kanske inte optimalt men hon får ju träna sökandet och rullmarkeringen. Första två skicken gick finemang och vi provade på norskrullen vi fått av Helena i avskedspresent (tillsammans med gotte-ben och leksaksbollar - tack!) och hon verkade inte bry sig om detta alls. Det tredje skicket hittade hon dock inte Helena. Här var det lite knepigt för jag hade gjort rutan djupare än vanligt och det sträckte sig ut på ett kalhygge. Det fattade inte Isa så när skogen tog slut sökt hon av andra ställen istället. Det positiva här var att hon kom tillbaka två gånger utan att ha tagit rullen för att visa mig att det inte var någon gömd. Alltså inga blindmarkeringar! Efter mycket hjälp från Helena hoppade hon till sist över diket och ut på kalhygget för att hitta henne :) Det blev alltså lite för svårt, lite för djupt och konditionen höll inte riktigt. Trots det satt hon och skakade av upphetsning varje gång jag kom till bilen och hoppades på ytterligare ett pass. Därefter var  jag figge till en mycket peppad Puma som fått tagit bort sina stygn. Sedan gick vi Tislas spår med mig som eftersläpare och första snitsleplockare. Det är så intressant att se andra hundar spåra!
Efter detta tog vi med oss picknick och gick på skogspromenad med varm choklad och kladdkaka. Mums! Det är inte ofta vi fikar på våra träffar, men ibland är det bra härligt! Väl tillbaka till bilen försökte vi få en gruppbild tillsammans vilket var lättare sagt än gjort. Jag vet inte ännu om det blev nånting, men roligt var det iaf :)
4 timmar senare anlände vi i Kalmar för att sätta igång packandet igen... Jag tycker att det var en exemplarisk avslutning och det känns jättetråkigt att åka ifrån min älskade boxerfamilj!

Bild på tjejerna som jag framkallat till Helena