Igår gick jag och Helena en långpromenad med Isa och Tisla utanför Lindsdal, ett nytt "litet område" som vi började utforska för någon vecka sen, och återvände till för att kolla in lite fler vägar. Ni kanske kommer ihåg att jag beskrev Isa som väldigt skitig när vi kom tillbaka sist? Den här gånger var det mycket värre kan jag säga! Hundarna badade i nån kletliknande gegga som satte sig som en lite dräkt på Isa. Hon såg inte klok ut bak vid rumpan där håret är lite längre. Vi fick iaf några kort på hundarna innan dom blev svarta.










(Snygg min på Isa)






Älskar den här bilden på Isa, den är så hon!


Så lite träning, var ju träningskväll på klubben igen. Jag inledde med att träna stå med klicker, det var ett tag sen jag tränade in det på det sättet. Jag gick baklänges och kommenderade, och agerade hon snabbt nog fick hon ett klick. Jag ökade takten successivt, gick bra. Men jag vet inte hur jag ska få henne att sträva bakåt, hon vill ju hela tiden till mig. Det fungerar att kasta godis bakom ibland, och lägga/kasta leksak bakom ibland..  Men främst vill hon bara komma till mig och vara mig tillags... hmm, knepigt det där. Sedan stod vi och socialiserade ganska länge (no shit) och då platsade jag Isa vid min väska. Hon låg fint hela tiden och jag gick dit och belönade med jämna mellanrum.
Sedan tränade jag lite kontaktövningar blandat med olika moment, Isa blir taggad av det. La in en apportering i fria följet, en inkallning i läggandet under gång osv. Avslutade med en platsliggning med Tisla, ganska enkel på kort avstånd -> precis det hon behöver nu. Såg säker ut idag!

Idag efter jobbet åkte vi upp till klubben med boxer-tjejerna. Vi gick först en liten promenad och avslutade med träning. Vi inledde med rutan, som vi haft ett litet avbrott från. Jag varvade med liten leksak i rutan, och ingenting. Gick jättebra och Isa hade fin fart in vid varje skick. Fortsatte med hoppet, som också gick finfint, tränade på att få ut henne lite för att inte komma för nära på tillbakavägen.
En platsliggning fick vi till med Puma. Jag tyckte Isa verkade orolig sist vi körde, så nu ska jag träna med säkra hundar och backa lite igen i träningen. Vi avslutade med en budföring som är ett tacksamt och roligt moment för de flesta hundar, superkul tycker Isa. Himla nöjd över kvällens träning, förutom att Isa har fått för sig att hon inte kan ligga platsad när jag gör andra saker (hon smyger fram till mig). Detta har fungerat i 3 år, men nu helt plötligt går det inte, vilket jag bara ser som ytterligare ett tecken på att någonting har hänt i henne och att hon faktiskt har förändrats. Varje dag erbjuder en ny upplevelse.

Veckan som gått har varit riktigt jobbig. Massor i skolan och huvudet är inte van vid att läsa så mycket böcker. I fredags var det dock en helt ledig eftermiddag efter att ha lämnat in diverse uppgifter och deltagit vid seminaruim. Då åkte vi upp till Eeá för att få lite hjälp med vårat spår. Har ju inte vågat testa igen efter den hemska gången förra veckan. Jag la ett "vanligt" spår till Isa på ett fält i Blomstermålas underbara natur. Det gick precis som förra gången, samma ofokusering och förvirrning denna gång. Eeá tog över och efter mycket om och men hittade hon runt med alla apporter. Jag står bara och gapar åt min egen hund, känner inte alls igen henne. Men egentligen var det bra att Eeá fick se detta, det finns ju nån (Helena) som tror att jag överdriver om allt ;) Vi fick tips om att backa mycket i träningen, korta raka fältspår med en apport och evt en liten godishög i spåret som motiverar henne.

Men innan jag börjar med detta ordentligt måste jag bestämma mig vad jag egentligen vill göra med min hund. Vad är mina mål med Isa? Förut ville jag göra allt eftersom Isa behövde tränas varje dag för att inte krypa ur skinnet. Idag är det inte samma hund, så jag måste fundera på vad jag ska fokusera på, sen måste denna träning bli måttlig och tävling får komma när man känner att man är helt klar, kanske blir det om jättelänge. Såklart känns det jättetrist att tänka så eftersom jag blir så triggad av tävlingar och vill uppåt snabbt, men det är bara att inse att vi inte har det i oss =(

Efter spåret hjälpte jag till när Eeá skulle aktivera sina bjässar (och lilla fokus). Exits spår låg på samma fält som Isas och han virrade också bort sig väldigt och blev distraherad av underlaget, så kanske var det det som ställde till det lite extra för Isa också. När alla hundar var klara gick vi en lite skogspromenad med Isa och Exit. Han kände direkt vilket stadie Isa var i och anpassade leken efter det. Isa verkade ha väldigt kul iaf =) 5 timmar senare återvände vi till Kalmar, trötta och mycket att fundera på.

Idag efter jobbet åkte vi iaf ut till värsnäs för att lägga ett enkelt spår så hon skulle lyckas. Gräset på fältet var ganska högt, vilket gjorde att jag kunde se exakt vart jag hade gått. Vi gick en liten prommis när spåret låg och när vi kom tillbaka var Isa taggad. Hon sprang ut i linan (kanske lite för fort, men hon spårade ju iaf!), gick i spårkärnan hela tiden och hittade godiset och apporten utan problem. Jag började direkt känna igen gamla Isa, så skönt!

Närå, det är inte att man går sysslolös här inte, fullt upp i skolan! Isa har varit lite trött efter helgen men hon fick följa med mig ut och springa i måndags, det är ju bra motion för henne med :) I tisdags var det träning på klubben som vanligt, men inge skott den här veckan. Vi tränade dock på hoppet, lite fritt följ och inkallning. Det gick ganska bra, men jag märkte direkt att hon tappade fokus i hoppet när det blev fel några gånger. Men gör jag nått som hon kan efter det kommer den glada minen tillbaka. Vi fick även till en platsliggning, där hon låg, dock inte så avslappnat som hon gjort tidigare (tänk om skotten förra veckan ställer till det nu!).

Igår var vi i stallet. Jag kände mig lite stressad när jag åkte dit, men såfort man börjar pyssla så sänker sig pulsen och skola och böcker känns som hundra år bort, skönt! Det var en underbar dag med strålande (varm!) sol. Ninja var mysig, Isa strosade runt och kattungarna  myste i sadelkammaren. Det var till och med så varmt att jag var tvungen att rida i t-shirt, det ni! Isa fick busa i vattenslangen när jag fyllde på vatten, till hennes förtjusning, kändes som en sommardag helt enkelt!

Imorrn är det sista dagen för denna hårda vecka. Efter skolan är det spår med Eea som gäller, sen kommer helgen som kommer att tillbringas på jobbet. Jag tycker faktiskt lite synd om mig själv, har nästan tagit lite vatten över huvudet som jobbar under en sån krävande kurs som jag har nu.






Fladder-öra =)

I helgen har vi varit i Norrköping på lilla Stinas dop. Innan resan var jag väldigt stressad över att missa massa "plugg-tid", men det visade sig vara perfekt för mig att komma bort lite och tänka på annat. Vi åkte tidigt på lördag morgon och kom fram lagom till en liten prommis med Isa och hennes pojkvän Viggo medan hussen och matten var i kyrkan och pysslade (eller snarare lokalen tror jag). Isa fick även hälsa på två söta golden-grabbar, farbror Lukas och lilla Oscar. Oscar var himla rolig tyckte Isa, jag tyckte dock Lus var roligare som involverade mig lite i leken :)

Sedan var det dax för DOP. Ceremonin var jättefin och lagom kort och jag höll tillbaka nästan alla tårar (blir så otroligt känslosam i kyrkan), vill ju inte förstöra stämningen med högljudda hulk. Stina uppförde sig som den prinsessa hon är och charmade alla totalt. Efter mycket fika och presentöppning var eftermiddagen över och vi gick en promenad med hundarna innan middagen. Det är otroligt roligt att se Viggo och Isa, dom leker verkligen jättebra och är helt på samma nivå.

Idag hade Johanna och jag ställt våra klockor ganska tidigt för att åka upp till Norrköpings BK och kolla på lydnadstävlingar. Jag tyckte det var perfekt träningstillfälle för Isa, men icke. De hade spärrat av hela området och man kom inte in utan vacc.intyg. Det tänkte ju inte jag på, så det låg ju fortfarande kvar i Kalmar. Så lilla Fis fick stanna hemma. Men det var roligt att kolla lite på tvälingar. Det var massa söta små och stora goldens där, då det var utställning också. Sedan kollade vi lite på lydnadsklass två, tycker det är intressant att kolla hur de bedömmer. Lite shoppning hann jag med också, köpte en ny kampleksak till Isa och en sån där grej man sätter hunden i när man springer (som man har runt magen).

Nu är vi dock hemma igen och allvaret tar fart... Veckan är fullproppad och helgen ska spenderas på jobbet. Men lite hundträning har man alltid tid för :)


Lilla familjen


Stina i sin fina dopklänning


Familjen plus gudmor


Stina med sitt nya gungfår (som Viggo och Isa tyckte va jätteläskig)


Stina i sin hoppgunga hon fick av oss

Här har det hänt grejer. Tar det i kronologisk ordning.
Tisdag kväll var det träningskväll på klubben igen och det var som vanligt massvis med folk. Jag ville gärna vara med på en ordentlig platsliggning och bangade inte när de sa att de skulle skjuta. Jag stannade dock kvar med Isa eftersom hon aldrig legat plats med skott. De tre första skotten gick bra, sen var det som att hon ville komma till mig (stod kanske 5 meter framför henne), så jag fick gå och sätta mig med henne på platsen och lugna ner henne. Kändes inge kul, både att hon reagerade på skotten som hon inte brukar och att platsen kanske fick sig en snyting :S

Sedan hjälpte vi Helena lite medan Isa fick sitta och sukta ett tag. När det var "hennes tur" blev vi kommenderade av Helena i fritt följ. Det var himla länge sen vi gjorde något sådant, och det kändes bra. Hon trängde lite och därmed blev det några sneda sättanden, men annars med och framåt. Blev även kommenderade i en apport och ett hopp. Lite tugg på apporten, och sittkommandot efter hoppet verkar ha glömts bort, men huvudsaken för mig är just nu att hon är med och vill träna! Det vi fokuserade på idag var annars ställandet i inkallningen, vilket gick rätt bra. Har köpt mig en "boll-slunga" nu, så jag äntligen kan belöna bakåt ordentligt! Vi avslutade med en budföring med en för isa okänd man som mottagare. När han visat att han hade korv var det inga problem över huvudtaget. Efter denna kväll var jag mäkta stolt över min lilla hund!

Träningen verkade ta en del på Isa och hon var trött mestadels av onsdagen. Hon fick trots det följa med till stallet där hon strosade runt de timmarna jag var där. Vi gick en sväng på fälten innan vi åkte hem och jag konstaterade att dessa är perfekt att lägga spår på. Så nästa vecka blir det kombinerat ridning/hundträning. På kvällen gick vi en sväng i svampskogen och plockade med oss lite hem till middagen.

Idag, torsdag, åkte vi (med Helena och hundarna) till läckeby efter skolan (trots att jag har det väldigt stressigt just nu, men vad gör man inte för sin älskade hund, visst?), och på schemat stod spår. Jag la ett spår på fältet och sedan gick vi en promenad med hundarna. De hade väldigt roligt och promenaden kanske blev lite väl fartfylld, men Isa verkade taggad på väg ner till fältet ändå. Jag la ut linan och Isa satt med och stirrade ut mig... hon visste vad som var på gång...trodde jag iaf! Påsläppet gick bra i kanske 2 meter, sen vek hon direkt av och började leta bajs. Ganska förvånade plockar jag upp henne och fortsätter. Men INGET går verkligen. Hon springer ut i linan, vittrar efter fåglar, kollar efter Helena, springer tillbaka till mig och sätter sig fot. Och detta gör hon om och om igen när jag återigen kommenderar "spåra".Efter att ha flamsat runt i kanske 60 meter säger jag åt henne på skarpen, och hon börjar spåra lite. När hon hittar apporten några meter framför oss slutar vi där och jag är flyförbannad (nu är jag iof mest besviken). Hunden måste ha fått nått slags hjärnsläpp och jag har ingen som helst aning om varför. Tävling är iaf helt uteslutet, finns ingen chans att jag ställer upp på hemmaplan, det kan ju verkligen gå hur som  helst som det verkar efter idag. Tillbaka på ruta ett.. igen!


Isa med sin Boll

Först vill jag säga GRATTIS till Helena och Tisla som blev uppflyttad till lägre spår i lördags. Jag sa ju att det skulle gå ;)

I helgen har jag jobbat så det har inte blivit så mycket hundträning. I lördags åkte jag ut till skogen efter jobbet där Isa rasade över stock och sten. Väl hemma var hon trött så jag utan dåligt samvete kunde lämna henne att tillbringa lördagskvällen själv. Söndag var jag lagom trött efter jobbet (undra varför) men vi mötte iaf upp med Helena och Tisla för att gå en kvällspromenad. Trevligt sällskap och uppehåll med regn, kan inte bli bättre :)

Idag fick Isa följa med mig och Sara när vi skulle ut och springa. Vi tänkte kombinera denna sammankomst med svampplockning också, så vi åkte till Värsnäs. Självklart börjar det spöregna direkt och vi blir dygnsura alla tre. Lite svampplockning hann vi med innan vi höll på att regna bort, men dom är himla små fortfarande. Isa fick ett bad när vi kom hem, så nu är det är ganska missnöjd hund som traskar runt här hemma.

Själv har jag börjat fundera på om det verkligen var smart att anmäla mig till appelspåret om tre veckor. Jag gör det ju endast för att jag inte får ihop någon sökgrupp, och blir jag mot förmodan uppflyttad i spåret får jag inte tävla appellsök. Ska jag lägga ner söket och satsa på spåret? Tänk om det finns en sökgrupp nånstans i Stockholm som bara väntar på att få en till deltagare i gruppen i form av en liten goldentjej... Sen anmälde jag mig ju mest för att Helena skulle tävla, men nu blev hon ju uppflyttad i helgen och har inte bestämt sig om hon ska starta i Kalmar.
Tankeverksamhet pågår... Synpunkter efterfrågas.

Igår kväll åkte vi med Camilla och hundarna till gamla klubben på öland. Det var väldigt länge sen jag var där, och både Isa och jag tyckte det var roligt att komma tillbaka. Camilla skulle få lite hjälp med Kiwi, och jag höll mig ganska nära dom lite längre upp på plan. Först fick Isa ligga och avvakta lite och ta in alla nya intryck. Sedan tränade jag fritt följ som känns riktigt bra igen! Det var länge sen hon var så peppad på det momentet, jätteroligt. Sedan provade jag inkallande med ställande med en nya träningsleksak, nämligen en frisbee i typ, som man dessutom kan kampa lite med. Den fungerade jättebra! Jag var inte alls momentmässig, utan tränade just ställandet i olika situationer. Emellanåt fick Isa ligga passiv, vilket också var himla bra träning för henne. Kiwi kom framspringandes några gånger, och det var massa lösa hundar och valpar runtomkring, men hon låg lugnt och höll fokus på mig hela tiden. Efter passet fick Isa och Kiwi springa av sig lite, det fanns spring i bådas ben igår!

Idag mötte vi upp samma gäng och gick en promenad i skogen. Isa och Kiwi har jätteroligt ihop! När vi hade gått klart stannade jag och Isa kvar i skogen och tränade lite apportering. Började med lite "visselpipe-träning" och körde sedan lite markeringar och fritt sök. Tyvärr var Isa lite trött, vilket syntes i söket.
Sedan hade jag tagit med mig såg så jag sågade till några fler spårapporter, tänkte börja med vittringsapportering som inomhusträning nu!

I helgen är det jobb som gäller för min del...

Min lilla fis!

I måndags tog vi det ganska lugnt efter en helg i rörelse. På eftermiddagen gick jag och Helena en ganska lång promenad vid havet. Där fick Isa simträna lite.. Det är underbart att se hur kul hon tycker det är :) Tisla simmade också lite, och det var nog den roligaste synen jag sett på länge. Hon har inte den bästa tekniken om man så säger, hon försöker "boxas" med Isa ute i vattnet och då blir det lite smått panikartat när hon märker att hon sjunker lite,, Hahaha, SÖTIS!

I tisdags var jag i Växjö hela dagen på seminarium med magistrarna där. Som tur var kunde husse jobba hemifrån. När jag kom hem traskade vi upp till klubben för att vara med på skottträningen som är där var tisdag. När vi väl kom upp var det ingen skottträning till min besvikelse. Men jag kommenderade Helena lite och då blir ju Isa alltid lika peppad, så vi tränade lite vi med. Men framför allt var det bra att gå upp dit när det för en gång skull var mycket folk där uppe. Då är det såklart mycket roligare för både mig och Isa.

Igår var det spårdax! Vi åkte ut till ett fält utanför Kalmar, för jag ville testa ett "apellspår" med Isa. Tror spåret kan ha varit ca 300 meter, med två vinklar och tre apporter. Hon spårar bitvis väldigt fint, men tappade bort sig lite i vinklarna och slog periodvis en del. Men pinnarna hittar hon och hon verkar tycka det är roligt! Helena gick med spåret som ett extra hjälpöga (jag vet ju egentligen inget om spår) och konstaterade att vi visst skulle komma runt ett appellspår. Så nu är vi anmälda till en spårtävling i oktober, weeii =)

Idag har vi lämnat in bilen, och det verkade inte bli så ofantligt dyrt att laga den.. Så då har vi bil till Norrköping nästa helg, superbra!

Jag har utlovat bilder,men har givetvis glömt kameran alla dagar. Dessutom är det trist och grått väder, så bilderna blir ändå inte roliga! Bjuder på en vinterbild på Isa istället, ca 6 månader:

Som det har regnat i helgen! På lördagen hade vi ju ganska tur när det var uppehåll just när vi var i skogen. Men imorse när jag vaknade var det välkända regnet tillbaka. Upp kl halv sex för att ut och lägga spår i regnet.. mmm, man ville faktiskt hellre ligga kvar i sängen. Men vi kom iväg och efter ett tag börjar bilen pipa och oljelampan blinkade till. "Det var säkert för att vi svängde och det behövs fyllas på olja", tänker vi och fortsätter (vilket annat alternativ hade vi??). Väl framme i skogen ryker motor och det fanns inget märke alls på oljestickan. Inte bra! Som tur var kom Helenas söta sambo ut med lite olja till oss, så vi klarade oss från skogen!

Jag var lite orolig att snitslarna hade "regnat bort" under helgen och kände mig nervös för om jag skulle hitta runt spåret utan dem. Men det gick hur bra som helst förutom att det spöregnade hela tiden och jag var fullständigt genomblöt redan efter 100 meter. Helenas och min mysiga frukost flyttades till inne i bilen, som numera var helt igenimmad. Så där satt vi och åt, kalla och blöta. Ganska snart kom de tävlande och då gick tiden rätt fort och regnet glömdes bort ett tag. När "min" startande hade kommit iväg gick jag och satte mig på mitt gömställe vid spårets slut. Och jag väntade och väntade och väntade, självklart avtog inte regnet det minsta. Efter nästan en halvtimme dök ekipaget upp, hunden hade dragit på vilt och lite annat så hon beslutade sig för att bryta. Det var skönt att sätta sig i bilen för att åka tillbaka mot klubben ska ni veta! Men trots regnet (och bilincidenten) var det faktiskt roligt att hjälpa till och man lär sig nya saker hela tiden, det gillar jag! =)

Väl tillbaka på klubben åkte jag ganska snabbt hem och värmde mig och åt lite lunch, innan jag hade lydnadsdejt med Linda som kommit tillbaka från fjärran. Vi åkte upp till klubben igen och kunde kontatera att tävlingen slutat. Tydligen var det stort bortfall på spåren, och inga stora prestationer på lydnaden heller. Hundarna reagerar också på vädret tyvärr.

Jag och Linda fick faktiskt inte så jättemycket gjort, men vi var borta väldigt länge ändå. Vi pratade och pratade i regnet, och båda blev dygnsura igen. Men det är så bra att ventilera lite ibland! Hundträning är kul, men ibland vecklar man in allt för mycket. Självklart är det bra att höra hur alla andra tänkt när det tränat ett visst moment, men jag måste ändå testa det som för mig verkar mest "logiskt".

Isa fick iaf köra en budföring som gick kanon, hon tycker ju att det är så kul. Sedan tittade Linda lite på vår inkallning med ställande och kunde konstatera att hon ställer sig snabbare när jag inte gör det så momentsmässigt. Sedan tränade jag lite själv och tränade då hoppet, både som ett "vanligt" klass2-hopp och hopp med metallapporten. Sedan körde jag fritt följ med mycket tempoväxlingar och sidoförflyttningar. Jag är väldigt nöjd med henne idag och det känns som att motivationen har kommit tillbaka en del. Kanske räcker det med att dra ner på tillfällena och träna mer sällan men effektivt?

Isa har fått jobba lite mer den här veckan än föregående, men hon verkar inte tappa motivation för det. Jag har funderat en del på vårat problem...
Igår efter skolan åkte jag till gymmet för första gången på ett bra tag. Då började jag fundera... När man varit borta från träning länge känner man inte det där springet i benen som man annars kan göra, utan det är bara att ta sig dit några gånger trots att man hellre velat slöa i soffan. Men efter några gånger när man märker att konditionen blir bättre, musklerna börjar synas och magen får en fin form; ja, det är då det börjar bli kul! Samma sak måste det ju vara för hundarna och med hundträning? Efter ett långt uppehåll med sjukdom för Isas del, trasig fot för min del och sedan ett ordentligt sommaruppehåll med ett lyxigt liv nere vid havet,  är det inte så konstigt att Isa inte tyckte det var så jättekul att dra igång med träningen igen. Att vi dessutom då håller på att lära in nya moment som kanske gör henne lite osäker stärker nog inte hennes lust det minsta.

Med denna tanke hängandes över mig traskade vi upp till klubben för att experimentera lite. Vi inledde med hopp över hinder som hon tycker är kul. Först lite enkla hopp och sedan med sitt efter osv. Hela tiden var jag jätterolig och Isa var med på noterna. Sedan körde jag lite fritt följ med belöning i form av hennes favoritrep (har inte hittat nått roligare till henne). Sedan gjorde jag en övning som vi gjorde ibland på kursen som jag gick i vintras för Linda. Då körde vi moment, men la in andra kommenderingar och moment efter varandra. Jag gjorde så att jag tränade lite fot, kommenderade sedan "stå", la in en inkallning, gick förbi hoppet och kommenderade "hopp" osv. Resultatet blev en hund med hög förväntning på nästkommande oförväntade kommando. Och det verkade som att hon tyckte det var jätteroligt, just för att det var kommandon som hon kunde, men som kom i olika situationer. Tänk vad lite som kan göra träning roligt =) Dock kvarstår det faktum att vi nångång måste traggla det som hon inte kan, (rutan och inkallning med ställande).

Idag när vi vaknade spöregnade det ute. Men vi var 4 hurtiga som trotsade regnet och åkte ut till skogen för sökträning ändå. Som tur var slutade det regna nästan helt när vi väl kom ut till skogen. Isa började och jag la en figurant i varje ruta. Första skicket hade hon lite svårt att hitta Camilla som låg nere i en grop, (tror delvis det berodde på regnet) så hon kom tillbaka självmant efter ett tag utan rulle och konstaterade att det inte fanns någon just där. Men efter lite noggrannare dirigiering från min sida hittade hon henne snabbt på andra skicket. Visserligen hade hon hoppat ner till Camilla, lyft lite på hennes keps och sen sprungit iväg, men det problemet tror jag inte att vi kommer att ha när figgen är okänd. Andra skicket gick jättebra, men där fick Isa  en agering för at få upp farten i påviset. Sedan körde vi lite med Kiwi och Isa fick vila. Kiwi verkade ha glömt bort lite vad det handlade om, men när hon kom på det igen var det lika kul som alltid =)

Isa gjorde ett bra jobb på tredje skicket, men på fjärde verkade hon gå efter vittringen där Helena hade gått. Och påvistet var inte alls bra och hon visste inte riktigt vart hon skulle. Så vi avlsutade med ett till skick där figgen både fick agera på skicket och påviset. Här satt figgen ganska grunt och Isa gick djupt och tog henne på tillbakavägen.. Måste nog växla lite mer mellan djupa och grunda figgar. Men jag är supernöjd över dagens träning och Isa visade ännu en gång att detta är något av det roligaste hon vet (har pratat massor i bilen när hon satt och väntade). Sedan gick vi en liten promenad så hundarna fick leka lite och springa av sig. Det gick jättebra och dom busade som bara den, iaf Tisla och Kiwi =)

Idag bar det iväg till skogen igen för att spåra. Jag gick det spåret jag ska gå på sändag och tänkte att Isa skulle få gå ungefär halva det. Jag placerade ut 4 apporter och spåret blev ca 400 meter. Liggtid ca 45 minuter.
Eftersom vi åkte ut direkt på morgonen var Isa ganska peppad, men hon fick vänta utanför bilen för att inte koka över av upphetsning.

Hon tycker att hon gjorde ett bra jobb idag med. Hon börjar alltid starkt, men slog lite väl mycket i vindens riktning. Det hon nu gör är att istället för att ta upp spåret längre fram som hon ville förut, går tillbaka till där hon tappade spåret och fortsätter därifrån. Pinnarna är aldrig ett problem att hitta, men ibland blir hon lite för uppspelt när hon känner vittring från en pinne och lyfter då nosen aningen. Lollan tipsade om att gömma pinnarna lite så hon verkligen måste sticka ner nosen, vilket jag ska testa! Slutapportern hade hon lite problem med att hitta, men jag lät henne jobba på och till slut kom  hon rätt. Duktiga tjejen =)

Sen gick jag mitt "gamla" spår igen och Isa fick springa lös och busa i skogen. Och som hon sprang! Runt, runt med full fart, lyckligare hund får man leta efter.

Ikväll är det jobb som gäller, sen skola imorrn och helgen går i hundens tecken. Ska träffa Linda som kommit tillbaka från Australien, superkul! =)

Isa står högt i kurs just nu :) Efter ett mindre uppehåll med ganska kravlösa träningar för att locka fram motivationen, verkar vi hitta den. Igår åkte vi upp till klubben efter jobbet. Planen var att ta med Isa, men inte låta henne göra nått, utan bara träna passivitet. Men redan innan vi åkte upp var hon på mig med diverse leksaker och ville ha uppgifter att lösa. Väl uppe på plan blev hon väldigt frustrerad över att bara sitta. Hon tog tom till sin lilla stämma emellanåt. Detta ville jag givetvis utnyttja, så vi tränade lite ändå. Dock väldigt lite bara mest för att jag skulle få känna lite på henne, och för att hon inte skulle bli uttröttad direkt. Och det var en supertaggad hund som var med mig på plan. Hon var med till 100% i fria följet, hon trängde lite som hon brukade, men hellre det än att tappar kontakten. Vi gjorde nog hopp som också gick bra och avslutade med tv platsliggningar. En lite längre där jag gömde mig och en kortis där jag var synlig. Allt gick bra.

Idag var det dax att åka ut till skogs för att kolla på lite spår inför tävlingen på söndag, Helena och jag ska vara spårläggare då nämligen. Isa fick gå kopplad med på ett av spåren vilket inte alls var så kul sa Isa. Men nyttigt! Bitvis drog hon som en tok, men lugnade ner sig efter ett tag. Efter genomgången stannade vi kvar och la spår till våra  hundar. Jag har dummies med mig och tänkte egentligen köra lite apportering, men jag blev så himla sugen på spår efter att ha pratat om det hela eftermiddagen och dessutom gått ett spår till lägre klass. Så ett spår fick det bli till Isa med. Terrängen var jättefin och jag gjorde ett ganska långt och krångligt spår. Min plan var egentligen bara att kolla av en gång till var felet sitter nånstans och då jag bara lagt ut många småspår, ville jag se hur hon fungerade i längden.

Isa var taggad när vi gick bort till påsläppet och hittade själv spåret direkt. Sedan rullade det på, längre och längre. Hon slog lite ibland, men hade nosen i backen nästan hela tiden. Vinklarna tog hon bra och hon hittade alla apporter. Precis på slutet kom en svampplockare (är dom överallt???) och gick ungefär tre meter från oss. Isa blev arg och morrade och skällde lite på honom, så jag fick dra bort henne lite. Sen släppte hon det lika fort som hon upptäckte honom och fortsatte. Där kom hon givetvis av sig lite, men klarade snabbt upp situationen själv och hittade slutapporten. STOLT MATTE! Så bra har hon nog inte spårat sen hon var unghund =) Skitkul!

Planen nu är att åka tillbaka till den skogen igen för att  se om det var en engångsföreteelse eller om det faktiskt kan bli nått av spåret. Lydnaden ska vi inte hålla på så mycket med, lite småträningar på olika stället och kanske nån gång i veckan på klubben med sällskap. Evt får vi ihop en mindre sökträning på lördag, men det vet man ju aldrig om det blir av eftersom man är så beroende av andra.