Igår var det en ganska aktiv dag för Isa. Vi inledde med en löprunda i Värsnäs på morgonen, för att samla mattes krafter inför dagen i skolan. Isa gillar inte riktigt den monotoma farten när jag springer, men håller bra tempo vid min sida ändå. Sen avslutar jag alltid med en raskt promenad över stock och sten så Isa för springa lite fritt också, då har hon minsann fart i benen!

Sen var det hem och samla krafter för hennes del för på eftermiddagen/kvällen mötte vi upp Helena och Tisla och traskade upp till brukshundklubben. På schemat stod fritt följ, hoppet och fjärrdirigeringen.
Fria följet: tränade mycket längre sträckor och tempoväxlingar. Hon kändes väldigt "med" och jag belönade mer sällan än jag vågat göra på sista tiden, men inte tappade hon fokus för det. Kul att detta moment börjar bli "som det var förut", att trigga upp med kampen ibland gör mycket!
Hoppet: Drog på hindret själv flera gånger, och fick leksaken som belöning. När vi gjort det några gånger fick hon leksaken efter sitt-kommandot. Resultatet blev ganska bra, satt lite långt ifrån hindret vissa gånger, men mycket bättre det än den tendensen hon haft att sitta alldeles för nära hindret. Testade några fullständiga klass II-hopp, och dom kändes bra!
Fjärren: Detta moment har vi bara kört hemma inomhus, men jag tänkte testa med godis liggandes bakom henne i matskålen som belöning. Vill ju verkligen få in dragkraften bakåt. Det gick utmärkt de första gångerna, men sen ville jag uttöka med en växling till. I efterhand vet jag att jag skulle stannat där, men man vill ju alltid utmana lite. Det gick inte alls, hon gör en bra växling till sitt, men nästa växling hoppar hon framåt istället. Jag ledde bara tillbaka henne till utgångspunkten igen utan att hon fick ta godiset och provade igen. Jag vågade pressa henne lite mer än jag gjort innan eftersom jag såg att hon tänkte och att hon tyckte det var kul (eller var det pga godiset i skålen som svansen gick måntro?). Till slut nöjde jag mig med en bra växling till, efter att hon gått runt och satt sig fot och kommit på andra trix man kan göra för att matten ska bli nöjd.
Som helhet är jag nöjd med passet, eftersom det kändes som att vi fick ut nått av den. Det var inta bara gå upp och lattja och hitta motivationen, utan vi kunde komma vidare lite, kul!

Idag har det dock blivit en lugn dag för Isa, och jag tror att hon behövde det. Vi har varit ute på promenader i närområdet, lekt lite på gräsmattan utanför huset och annars har hon mestadels sovit. Men nu på kvällskvisten började min träningsnerv spöka. Jag fick lite kloka tips om hur jag ska börja med vittringsapporteringen, så det har vi pysslat med lite. Tyvärr ville Isa ha alla pinnar i munnen och efter en ganska kort stund hade alla luktfria pinnar varit i hennes mun och sen även i min hand =( Nu ligger dom och vädrar av sig i frysen, så får jag ta nya tag imorrn.