När man har bil blir man otroligt beroende av den. Det tog mig ganska länge innan jag blev beroende av vår bil, men nu är jag helt fast i den. I början såg jag bilen som ett val, för att underlätta träningsmöjligheter för Isa, men nu är hela mitt liv uppbyggt runt denna bil. Nu när det är kallt tar jag tom bilen till kompisar, för varför frysa öronen av sig och cykla ner, när man har en bil som står och väntar på en, som man dessutom betalar för att ha?

Men ikväll slutade bilen att fungera, uppe i Borgholm på Öland. Jag hade varit i stallet, och körde vidare till Ölands brukshundklubb för träning. Efter träningen var jag vääldigt frusen och väldigt hungrig, så jag skulle åka hem. Men bilen startar inte! Låter inte ens!
Efter ett tag hittade jag startkablar i bakluckan, men det hjälpte ingenting! Måste vara nått med startmotorn som är helt paj. Fnulade på i kyla och blåst men blev inte smartare för det. Fick skjuts in till Kalmar och nu, några timmar senare, är jag hemma. Tur att jag inte åkte sista från klubben, då hade jag nog blivit ståendes där hela natten eftersom man inte har nån täckning på mobilen där. Usch, vilken hemsk tanke. Som tur var fanns det massa snälla människor där som ställde upp och hjälpte till... Tack!

Nu snurrar tankarna i huvudet. Måste dit och köpa med mig lite grejer imorrn, och måste då låna bil. Karin var så snäll och lovade att jag skulle få låna hennes. Sen måste jag hitta nån som kan nått om bilar, kan bli svårt.
Sen på söndag är det ju tävling! Och vi har lovat att Helena och Puma ska få åka med oss.. Får eventuellt låna Linn och Pontus bil då, men jag vill ju att MIN bil ska funka!
Blir så frusterad. Hatar när man har saker som man inte begriper sig på!
Nej, nu måste jag försöka sova på saken och tänka ut nått bra tills imorrn. På nått sätt måste vi ju få bilen till verkstan så den kan lagas, om den nu kan det överhuvudtaget.

Träningen gick bra förresten...