Trodde jag ja...

Lite lustigt att läsa föregående inlägg då jag så strategiskt ramlade illa på jobbet igår och gjorde illa svanskotan. Det blev ambulans och akuten (igen!), en väldig dramatik. Som tur är var det ingen fara, men kan ha fått en spricka i kotan, något man tydligen inte kan göra nått åt. Jag har fått uppmuntrande upplysningar om att skador som dessa gör ont i flera år efter... blä! Och husse har ont i sitt knä och är allergisk, så nu är det bara Isa som är någorlunda frisk här hemma. Och hon behöver ju en del motion och träning nu efter operationen, så det är bara att kämpa på. Men återgå till det vanliga? Knappast...

En glad nyhet är iaf att bilen är lagad,så vi får glädjas åt det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback