Idag åkte jag och Helena till skogs med Isa och Tisla. Vi skulle utforska lite nya vägar igen, och precis som sist jag skulle göra det gick vi lite vilse. Men hundarna hade roligt och vi med, till att börja med iaf, men vi var alla väldigt trött när vi 3 timmar senare kom hem igen. Tog faktiskt kameran med mig och fotade lite.


Underbart söt =)


Kärt återseende av Tisla


Isa tog en paus på ett fält med en pinne


Tokstollarna busade...


.. och posade.

Nu är vi uppe i Stockholm för lite fix innan skolan börjar. Vi skulle egentligen vara här hela veckan, men en satans förkyldning satte käppar för oss. Vi kom iaf upp sent igår kväll efter en trevlig visit hos norrköpingsborna på väg upp. Isa busade med Viggo, Marcus med Stina och jag höll mig lite i bakgrunden för att inte smitta av mig. Hon har blivit så stor lillgumman :)

Idag har vi varit i mitt gamla stall i Gustavsberg och hälsat på. Så himla kul, det är som att åka tillbaka 5 år i tiden :) Mycket nostalgi och saknad av älskade Eddie som nu finns i malmköping. Tvärr hann vi inte ut på Nämdö denna gång, men Isa har sprungit sig trött i värmdös skogar istället.
Vi återkommer till Kalmar på torsdag eller fredag, hejsvejs!

Uppdaterad med bild på sovande bebis i Marcus famn =)

Jaa, man kan inte påstå att vi tränat speciellt mycket på senaste tiden. Varför göra det när hunden inte tycker att det är kul? Annars när vi inte tränat på några dagar brukar Isa bli lite odräglig och jobbig, och det är det jag har väntat på så vi kan träna med lite glädje igen. Men denna odräglighet har uteblivit. Visserligen har vi varit på riktigt skogspromenader varje dag, men det brukar inte räcka. Men det räcker tydligen för den nya Isa. Det gör att jag tappar intresset helt, just nu tänker jag bara "vill hon inte, så vill hon inte, så varför ödsla tid på att hitta motivationen". Hoppas min motivation hittar tillbaka till mig snart.

Vi har dock hunnit med småaktiveringar i form av jakt och lite lättare sök. Söket hade vi bara husse som figurant, vilket ju absolut inte är det bästa, men hon får ju rullträna och träna på att söka av iaf. Tyvärr började det spöregna precis i början, så själva söket gick lite knackigt. Hon sökte av jättefint enligt Marcus, men sprang förbi honom några gånger. Sen kom hon tillbaka utan att ha tagit rullen, vilket verkligen var ett bevis för att hon fattat vad rullen är till för.

Annars är det mest regn, regn och mer regn som dominerat de sista dagarna. Vart tog sommaren vägen?

Jag har blivit utmanad av Johanna att beskriva Isa i 4 bilder. Den som känner sig manad att fortsätta utmaningen får mer än gärna göra det!

Snäll och omtänksam, ställer alltid upp.


Lekfull, leker dagarna långa, med sig själv, med oss eller med vänner. Helst med pinnar!


Badtokig, allt som har med vatten att göra är toppen


Kärleksfull, hon älskar mig och jag älskar henne :)

Puss på dig!

Igår när jag kom hem från jobbet packade hela familjen in oss i bilen och begav oss till Läckeby-skogen för att utforska nya vägar. Detta slutade nästan i katastrof. Vi gick vilse och var borta ett bra tag. Det började med att vi skulle "gena" genom skogen till en väg där vår bil stod, trodde vi. När vi efter ett ganska bra tag kom till en väg, började vi gå mot bilen. Vi gick och gick och gick, men vi kände inte igenom oss nånting. Till slut kom vi fram till ett litet bebott område där vi frågade om vägen. Jorå, vi var på rätt väg mot den stora bilvägen, men när vi väl kom fram till denna väg var vi väääldigt långt ifrån den lilla vägen som vi ställt bilen på. Så det var bara att traska på den smala 90-vägen i nästan en timme till för att komma till bilen. Fy fasen va jobbigt!
Isa var helt slut, hon hade så strategisk börjat jaga två stora fåglar precis i början på promenaden, så hon blev trött redan då. Väl framme vid bilen åkte vi hem och stupade i soffan.

I måndags när jag var ledig åkte Isa och jag till Läckeby och gick en långpromenad, som var hur mysigt som helst. Vädret var okej, skogen luktade härligt och fåglarna kvittrade. Jag tog med mig lite godis och en leksak för att ha möjligheten att kunna spontanträna lite. Och så fick det bli på ett av fälten vi gick över. Isa var taggad och jag gjorde det väldigt lätt för henne så att hon skulle lyckas. Det var en riktigt matte/hund dag, fasen va jag gillar lediga dagar :)

Idag har det dock inte varit en ledig dag. Men efter ett monsterpass på jobbet och när man egentligen bara vill krypa ner i sängen såfort man kommer hem, måste man ju aktivera sin älskade hund. Vi tog oss till Värsnäs och det var faktiskt mysigt det med. Fan va tråkigt folk som inte har hund måste ha!
Jag tog med mig ryggsäcken full av dummies och stannade till vid en stig. Vi inledde med några finfina linjetag med mycket fart i, tränade vidare med lite stadga och avslutade med ett fritt sök där hon sökte jättefint. Väl hemma igen märkte jag att mina fötter nästan domnat bort efter att ha varit uppe sen 5 och jobbat i 12 timmar. Nu är det snart sängen!

Idag åkte vi till skogs för en mindre sökträning, trots dåligt väder och lite trötta efter gårdagens kvällsbravader. Vi åkte till ett nytt ställe, hittade tyvärr inte dit vi först skulle, så det fick bli en annan skog. Tyvärr var den inte optimal till sök, men den dög. Svårt var det för matte att hänga med utan att stula foten igen i den ojämna terrängen.

Vi har inte tränat sök på länge och målet idag var att testa motivationen, därav behövdes inte så många figgar. Jag resonerar så att om motivationen lös med sin frånvaro även på söket har vi ett stort problem, och skulle nog krävas en veterinärundersökning för att få ordning på problemet.

Men nog fanns det motivation. Isa satt och skakade i bilen av upphetsning och hon var nästan lite blockerade när vi promenerade bort till rutan. Första skicket ville jag ha ett agerande av figgen i form av en klapp. Isa for iiväg som ett skott, tog rullen och satte av mot mig. Påviset gick snabbt och den närmsta vägen. Efter detta använde jag inte agerande mer utan kommenderade endast sök. Hon fick 2 skick, sen vila och sen två skick till med figgarna gömda djupare och svårare. Sista påviset var hon trött, men det var mest för att jag hängde i kopplet efter med en halvfungerande fot.

Jag känner mig riktigt uppspelt och nöjd över dagens träning. Det är inget fel på min hund, utan det kanske helt enkelt har blivit lite för enformig träning i form av lydnad och inget att variera med, vilket såklart ska ändras på!

Kiwi fick också testa på några skick, och hon fattar ju direkt. Idag fick hon avancera till att ha Marcus som figurant, som Kiwi tycker är liiite läskig. Men hon sprang nöjt ut till honom och hittade även honom direkt. Kul att se henne!


Förbereder lite


Bra taggad hund (och matte också för den delen)


Kiwi med matte tyckte det var superroligt

I onsdags bar det iväg till Blomstermåla för att träna ett pass med Eea. Efter att ha missat infarten till hennes hus fyra gånger fick jag träffa den nya hoppet i familjen, Fokus. Endast 8 veckor och så otroligt söt och liten. Isa brydde sig inte om honom överhuvudtaget. Sedan fick hon träffa Exit som hunnit bli ett år och vuxit till sig ordentligt. Isa tyckte han var lite läskig, som de flesta hundar nuförtiden. Sedan gick iväg lite för att titta på ekipage Hanna/Isa. Alla mina problem jag har grundar sig i att jag inte hittar Isas motivation för tillfället, som jag tidigare påpekat. Eea förstod vad jag pratade om och vi konstaterade att det inte alls är samma Isa som vi båda är vana vid. Där kom det svart på vitt och det kändes!

Vi spekulerade i om det kunde vara kastreringen som spökade, men jag ringde till djursjukhuset direkt efter som avfärdade detta. Kanske är hon bara trögstartad efter sommaruppehållet? Åh, jag vet inte.

Det blev ett lärorikt pass, som jag nu efter att ha smält allting ha benat upp i huvudet. Detta kom jag fram till:

Belöning: Jag måste hitta nån riktigt rolig belöning, Repet är favoriten, men kanske finns det roligare saker? Jag ska prova mig fram och ha flera olika belöningar. Jag måste även komma ihåg att Isa ser mig som belöning.

Var konsekvent: Detta är A och O, men mycket svårare än man tror.

Snabbare belöning: Vilket är det önskade beteendet? Belöna just det och var i exakt rätt tid.

Snabbare korrigeringar: Belöna inte flebeteenden, som exempelvis att låta henne komma till mig. Här är problemet att jag inte vet hur mycket jag ska kräva av henne och hur jag ska korrigera detta. Ett NEJ är starkt för henne och tar bort den egna initiativförmågan och glädjen. Är utebliven belöning nog?

Var inte momentsmässig: Här har jag hört olika tankar, att man antingen ska vara det från början eller inte alls. Men är det motivationen jag vill hitta ska jag absolut strunta i momenten och sätta in träningen i andra situationer som är roligare.

Sen ska jag alltid avsluta med någonting hon kan och inte träna så länge (fast det gör jag ju verkligen inte nu heller).

Jag provade på detta imorse och det funkade ganska bra. Vi bytte plats på lydnadsplanen och när vi först kom var Isa ganska likgilitig. Men när jag stoppade på mig lite leksaker och la om träningen fick jag med henne ganska länge! :) Det viktiga nu är att få tillbaka motivationen hos henne, backa några steg och glömma tävlingsplanerna. Något som jag tror att vi båda behöver är skogsträning. Förhoppningsvis blir det någon enklare sökträning med Camilla snart, weeii =)




Fokus, 8 veckor


Så söööt!


Stora Exit, Isa vill smita ut genom grinden i bakgrunden

Jag är en person som för det mesta kan motivera mig själv till att göra saker. Även om jag använder upp mycket av den på jobbet, har jag fortfarande lite kvar tills kvällen. Då motiverar jag mig till att åka och träna med min hund (nåja, inte i lördags men i söndags iaf). Camilla och Kiwi var också med och där har vi en hund med motivation för träning, nått som Isa tyvärr verkat förlora i sommar. Vi började träna sändande till rutan, nått som jag uppfattar som "roligt" träning. För Isa är det kul 2 skick, sen tröttnar hon. Igår ville hon mycket hellre ligga och kela med Kiwi än att träna. Och SÅ mycket motivation har jag inte tillövers att jag kan lyfta upp henne från botten. Någon som har några bra "motivations-tips"?
Jag tränade iaf mycket med leksak igår och tjoade till det som bara attans, men det kändes inte som att jag fick ut så mycket av det förutom en hund som tittade förundrat på en matte som hoppade upp och ner.

Idag ville jag därför ta revansch. Jag tog med mig hund och husse ut på fotbollsplanen nära oss och lekte lite med henne innan jag skickade henne till rutan. Klockrent. Provade igen och det fungerade då med. Vi tog lite småpauser emellanåt, men det var glädje i språnget på väg till rutan varje gång. Bra!

När jag märkte att hon var så pigg ochy glad tog jag tillfället i akt att träna metallapporten. Isa tycker att den är lite obehaglig. Jag och Marcus stod därför och "kelade" med den och hon fick inte vara med. Sen kastade jag den lite bakom henne och sa att hon fick hämta den. Först spottade hon ut den direkt, men efter att ha tänkt efter en extra gång tog hon den fint i munnen och kom in med den. Till slut kunde jag genomföra en lydnadsmässig apportering med samma drag ut som med träapporten, så himla nöjd!

Vi avslutade träningspasset med en låg budföring mellan husse och matte. Vilken gjädje! Sånna där fartfyllda moment mellan sina två favoritmänniskor gillar Isa =)

Vi har varit på mini-semester i skärgården, som har varit helt underbar. Isa har nog aldrig badat så mycket som hon gjort den här sommaren. Det är så varmt att göra nått annat, så vi har legat nere och slöat oss vid bryggan hela dagarna medan Isa simmat runt. Oj vilket simträning det blivit!

Samma sak är det nu när vi är tillbaka i Kalmar. Det är alldeles för varmt för träning, så det blir skogspromenader och simturer istället. Och Isa verkar inte misstycka =) Hon älskar det verkligen!






Redan som liten gillade Isa att hänga på bryggan...