Att gå på kryckor är svårare och omständigare än man tror. Att dessutom behöva ha Isa i koppel och gå ut med kryckorna är ohållbart. Jag försökte mig på det i morse och konstaterade att det aldrig skulle gå, för Isa är dessutom livrädd för kryckorna, vilket inte underlättar. Så jag släppte henne och som tur är har jag en såååå lydig hund =) Såfort man såg att hon skulle springa lite fick hon komma tillbaka och gå med mig. När hon sedan gick en bit in i skogen för att uträtta sina behov stod jag kvar på min plats ganska långt borta. Då ser jag plötsligt hur en hare springer mitt framför Isas nos i full fart. Jag kommenderar stanna, men tänkte att detta kunde sluta hur som helst. Men sötisen sitter bara där och tittar nyfiket efter haren, och när jag ropar in henne vänder hon snabbt tillbaka till mig. Jag kände mig lyckligt lottad där jag stod på en liten plätt på ett ben. Men kombination hund i koppel och kryckor är inget jag rekommenderar.

Att det sedan var idag vi skulle ta vår sista vaccination i form av Twinrix är inte heller en höjdare, för jag har sån värk i armen att jag inte kan gå på kryckor med den armen. Haha, snacka om missöde!