Idag på eftermiddagen började man känna igen vår lilla tjej igen. Igår kväll sooov hon, och har sovit hela natten så jag nästan varit rädd att hon aldrig skulle vakna. Trots att jag gick upp tidigt kom hon inte upp förrns kl 9, då hade hon sovit i säkert 13 timmar. Eftersom vi bara får gå korta rastpromenader fanns det en liten gnutta enerig kvar när vi kom in, så hon tog ett varv runt lägenheten med bollen i munnen, för att sen störta i säng igen och somna om. Och så har det varit fram till kl 15 i eftermiddags. Hon har varit uppe på rastrundor och matning, annars har det varit sova som gäller. Tyvärr petar hon lite i sitt nya skonsamma torrfoder, men vi har samma foder på burk också som hon avgudar. Så det blir en liten mix mellan dessa, och det funkar toppen hittills. Efter att hon har fått i sig 3 små måltider och sovit mycket var det som att hon vaknade till. Jag öppnade till balkongen där hon suttit och lyssnat länge, sen gick jag ner med en filt på gräset utanför oss, och där skulle hon som vanligt gnaga på pinnar och gräva efter rötter. Skönt att känna igen henne! Hon är fortfarande lika kelig och kryper upp i famnen såfort man sätter sig ner. Såret ser fint ut, nu verkar det mer som att hon stör sig på alla stick hon har i framtassarna efter diverse tester och dropp.

Här på kullen bakom vår balkong växer det lite vitsippor, och jag som längtat så mycket efter att ta ett kort på henne bland alla sippor precis som jag gjorde förra året, kunde då ta en liknande bild iår =)






Kel med matte på gräsmattan