Här i Kalmar har det varit fantastiskt väder de senaste dagarna. Detta har resulterat i roligare vardag för Isa. Igår satt vi här och spånade på uppsatsen, och tog filt och fika med ner till gränsmattan utanför oss. Lill-tjejen fick såklart följa med. Efter att hon suttit mitt på filten, gått runt oss, busat med allt och alla och igen klampat in mitt på filten, provade jag att släppa henne. Och hon skötte sig nästan exemplariskt. Först fattade hon inte att hon var lös, sen tog hon ett par jättehopp fram till en pinne och tittar förvånat upp på mig när jag förtvivlat ropar "nej" till henne, då jag tror att hon ska springa ett ärevarv på gräset. Sedan traskar hon runt och snusar på det mesta trots att det är barn som spelar fotboll och leker nära oss. (Tror inte hon förstår att hon varit kopplad och endast gått korta promenader i nästan 3 veckor). Efter detta äventyr sover hon nästan i ett dygn.

Efter plugget på gräset bestämde Sara och jag oss för att åka till skogs för att träna hinderbana igen. Jag som inte tränat på 3 veckor tog det lugnt i början, men efter tre varv gick det lite för fort. Jag hoppar jämfota ner från ett träd i lite nerförsbacke och precis när jag drämmer ner i marken viker sig en av mina fötter helt och knakar till. Jag faller handlöst ner i marken och känner sån otrolig smärta. Sara skjutsar hem mig och efter någon timme när det fortfarande gör svinont trots smärtstillnade, åker jag in till akuten. Efter 6 timmars väntan och till sist röntgen konstaterar läkaren att jag inte har en fraktur, men en ordentlig stukning. Så nu linkar jag runt på satans kryckor (hur otympligt som helst). Detta hände på kvällen igår, så jag fick ingen att jobba mitt pass idag, så efter en dag på jobbet idag mår foten inte helt bra =( Typiskt nu när Isa mår bättre och vi alla börjar komma tillbaka till vardagen...

Efter jobbet gick vi ner för lite avslappning på gräset igen, och då var Isa lite kaxigare. Hon sprang runt lite med en pinne i munnen, men det känns inte riktigt som att det kan skada läkningen av såret efter så lång tid. Hon blir bara stressad av att ligga inne hela tiden. Men trots att vi börjar göra lite mer så orkar hon nästan ingenting, så det kommer blir en lång väg tillbaka....