Jaa, igår vart det äntligen av. Vi har försökt styra upp en ordentlig sökträning i flera månader nu, utan att lyckas. Men i helgen blev det av! Jag var för en gångs skull heeelt ledig, Helenas Martin var på besök (det vill säga en till figge med bil) och Ivanna kunde också hela helgen. Vi bestämde träff ute vid Läckeby och jag och Isa fick åka med familjen Boxer. Ivanna hade även en kompis med som precis köpt en liten söt Stafforshire Bull Terrier vid namn Åke. Otroligt söt. Så vi var 5 människor och 5 hundar, varav två var valpar och bara skulle köra lite för skojs skull.

När vi vallat av rutan fck Ollie börja. Vi körde med tre gömda figgar. Ollie hade inte heller kört sök på länge, men det gick jättebra för honom ändå. Sedan fick Tisla och Åke prova på lite, och det gick bra det med! Åke var dock så liten att han knappt kom fram över kvistarna i skogen =)
Sedan var det Isas tur. Hon satt och skakade i bilen när jag kom, så taggad var hon. När jag stod och väntade på att figgarna skulle gömt sig visste hon nästan inte vart hon skulle ta vägen.
Första skicket gick jättebra. Jag behövde inget agerande eftersom hon var så taggad. Hon försvann snabbt och kom tillbaka snabbt med rullen i munnen. Påviset var bra med hög fart ut och närmsta vägen. Nu har jag tagit bort belöningen från figgarna eftersom hon ändå gillar dom, så nu får hon bara belöning av mig.
Andra skicket vet jag inte vad som hände. Hon försvann och var borta läääänge och när hon kom tillbaka kom hon från en helt annan riktning, med rullen i munnen. Jag lät henne visa vad hon hade hittat (trodde nämligen hon hade hittat Ivanna som satt länge ner från stigen) men hon sprang bara förvirrat runt ett tag innan vi gick tillbaka till stigen. Antagligen blindmarkerade hon då. Sedan skickade jag henne en gång till och då tog hon rullen bara några meter från mig. Då Nejade jag ganska ordenligt och tog ut den ur munnen, och bad figgen agera. Då sprang hon rakt ut och hittade honom. Nästa skick var Ivanna som jag trodde att hon hade hittat redan, men tydligen hade Isa bara sprungit förbi henne några gånger utan att upptäcka henne. Hon fick iaf agera både på söket och påviset, för nu var Isa ordentligt trött.

Efter det här var det Pumas tur att leta människor, och hon har ju inte gjort det på jättelänge med hennes sjukdom och dräktighet, så hon var aningen taggad hon med. Men det gick bra förutom att hon slarvade lite på grund av att hon var lite väl taggad. (Springer förbi en och 50 meter djupare ungefär). Men det är kul att se hur roligt hundarna tycker det är!

Sedan körde vi en omgång till. När jag hämtade Isa den här gången kunde man nästan inte se att hon varit heeelt slut en halvtimme innan. Hon var supertaggad igen.
Nu här omgången körde jag två figgar och ett blindskick (när det inte sitter nån i skogen). Första skicket gick som vanligt jättebra. Sedan provade jag på blindskick som jag aldrig gjort förut. Hon sprang några meter in i skogen och vände sig om att tittade frågande på mig, men jag lät henne hållas. Sedan for hon iväg och letade och kom tillbaka efter en ganska lagom lång stund utan rullen i munnen, vilket ju betyder att hon inte har hittat nån. Nu blev jag faktiskt lite stolt! Detta innebär ju att hon fattat det här med rullen ordentligt nu äntligen!
Sista skicket hade hon lite svårt att hitta figgen, då det varit massa svampplockare precis utanför rutan i den änden vi befann oss i. Men till slut hittade hon och påviset var också rakt och bra.
Efter 4 timmar i skogen var vi hemma i Kalmar igen och både hund och matte var nöjda. Det är så roligt att träna sök, plus att jag var så stolt över henne. Det var ett bra träningspass om man tänker på hur länge sen det var vi körde!

Fick en bild på lilla Åke med, man blir ju lite valpsjuk!
Åke