Isa har en väldigt märklig period just nu. Det började förra veckan när jag upptäckte att hon hade lite flytningar. Sedan började hennes inflammerade bröstvårta att vakna till liv också. Den här veckan har hon inte lika mycket flytningar, men hon är väldigt disträ och är fullständigt matgalen. Hon springer runt när vi är ute och letar efter skit att äta och lyssnar dåligt. Sen är hon en riktig pain här hemma när det är mat-dax, även om vi blivit mycket hårdare med mattider verkar det inte hjälpa. Imorse väckte hon mig lite över kl 6 men jag var så trött att jag nästan inte kommer ihåg det. En timme senare väcker hon mig igen och då har jag ett svagt minne om att hon har försökt förut. Jag hoppar upp ur sängen och går ut med henne (tror ju att hon är dålig i magen, så mycket skit hon hittat på promenaderna). Väl ute varken kissar eller bajsar hon, utan bara sitter och stirrar på mig. Måttligt irriterad går jag upp igen och hon blir fullständigt galen när jag går och lägger mig igen utan att ge henne mat. Hon väcker mig stup i kvarten hela morgonen tills jag blir så irriterad att jag stänger ut henne från rummet! Sedan fick hon mat av Marcus efter att vi själva ätit frukost långt senare. Ringde till veterinären och vi ska komma in och kolla henne i slutet av veckan. Jag tror visserligen bara att det är hormoner som spökar eftersom det var 6 månader sen hon löpte, men det är bäst att kolla upp tyckte de. Vi får se hur det blir med tävlingen på söndag. Är hon så distraherad som hon varit är det inte lönt, samt att vi inte har någon bil att åka ner i än sålänge.

Hur går träningen då..? Jodå, fast det märks ju verkligen på henne att det är nått på gång. Det tyckte jag märktes redan på tävlingen på Öland förra helgen. Jag var ju borta i Stockholm måndag till torsdag (vilket var helt underbart by the way) så jag tog ett litet träningspass på fredag förmiddag. Då var hon riktigt borta i början. Vi var helt ensamma på planen förutom att det gick några hundar på vägen förbi oss. Och det var ju otroligt spännande tyckte Isa och vi kunde minsann inte träna medans de gick förbi. Va liksom?
Eftersom linförigheten gick så kasst sist så tränade vi en del på det. När jag märkte hur svårt hon hade det med koncentrationen gjorde jag "lätta" övningar och gick tillbaka en del. Jag använde mig av leksak som belöning och belönade ganska ofta. Ändå gick det inge bra och hennes kontakt fanns inte där till den grad den brukar. Efter att ha varierat lite fritt följ med linförighet började hon få tillbaka fokuset som tur var.
Nästa moment på tur var hoppet. Vi körde några ettans hopp med fokus på ingången eftersom den var sådär på tävlingen. Det gick jättebra. Sedan körde vi lite påbörjan på tvåans hopp och det gick också bra.
Som avslutning tränade vi apport, och ettans moment var perfekt att köra när hon var så okoncentrerad. Hon tog apportbocken och kollade på hunden som gick förbi samtidigt som hon hade apport heeeelt stilla i munnen. Bra =)
 
Idag innan jag skulle iväg till skolan och till jobbet gick vi förbi bruksan igen. Vilken himla tur att vi har så nära, annars hade vi ju varit strandsatta nu när vi inte har bil! Vi började med införighet/fritt följ samt kontakt idag med. Idag var det fler folk på bruksan som var lite intressanta att titta på, men hon var mer med mig idag än i fredags. Hon var också superpigg på leksaken och gjorde i princip allt för att få den (vilket jag tycker är lite konstigt eftersom de brukar bli lite slöa omde ska löpa eller har hormonkänningar..?). Språnget i linförigheten kändes jättebra idag och när hon väl var fokuserad gick hon bra.
Sedan körde jag några lägganden som var superbra idag! Hon slängde sig verkligen i backen. Sedan varvade jag linförighet och lägganden ett tag eftersom hon har en tendens att sakta farten när hon tror att hon ska lägga sig. Efter ett inkallande körde vi sedan ställande som jag också är nöjd med. Så egentligen känns det bra i helhet, men det är ändå osäkert om det exempelvis skulle gå bra på tävling eftersom jag inte riktigt känner igen henne...

I helgen har både jag och Marcus jobbat och Niklas och Sara har varit hundpromenadare. På kvällarna har jag börjat klicka in rutan så smått. Första dagen inomhus och andra dagen utanför huset under en lyktstolpe. Jag måste säga att det inte går framåt överhuvudtaget. Det tar sån tid! Men men, man får väl ha tålamod. Ska samtala lite med Linda nästa gång jag träffar henne, hon brukar alltid ha bra idéer. Men Isa har fått för sig att hon ska komma in med konerna till mig, trots att hon aldrig fått nått för det. Hon springer ut och hämtar dem och sätter sig fot med konen i munnen. Jag tar den från henne och lägger tillbaka den, men hon försökte flera gånger igår. Hmm...

Tog några bilder imorse med en otrolig vacker höstbakgrund:



(Den här försökte jag skicka till dig mamma, men det gick inte så den publiceras här istället)
=)