I helgen har vi jobbat, så på lördagen fick Isa vara hos Boo, och på kvällen kom Boo hit och jag var hundvakt. På söndagen fick hon en promenad av Niklas, men hon var ganska uttråkad när vi kom hem, så vi gick en långt kvällspromenad. Det är oftast inte det första man vill göra när man äntligen kommer hem från jobbet, men måste man så måste man. Men denna söndagspromenad var faktiskt väldigt trevlig. Marcus och jag gick tillsammans och när vi gått några minuter började det snöa. Det Kom mer och mer och flingorna blev större och större. Det var som sån där snö man vill ska segla ner utanför fönsterna på julafton! Fick sprang runt och var lycklig när hon återigen fick jaga snöbollar.

Imorse låg det fortfarande lite kvar, men det var mest kallt. Riktigt läskigt var det att åka till jobbet med sommardäcken på.. Blev en långsam tur... Efter jobbet åkte jag till gymmet och när jag träffades diverse kompisar där tog det såklart dubbelt så lång tid att träna. Så Isa (som egentligen inte fått varit ute någon längre vända) var inte glad. Men gladare blev hon när jag tog fram träningsväskan och öppnade "träningslådan", dvs lådan där alla andra träningssaker ligger som inte finns i väskan.

Jag hade bestämt mig för spår idag eftersom det säkert var ett år sen vi körde det sist. Sen ville nog både jag och Isa komma ut i skogen lite, efter ett uppehåll då vi inte hade bil.
Jag la först ur spåret som inte blev sådär jättelång, men med två vinklar och tre roliga föremål. Eftersom hon inte gjort det på så länge (för att jag hävdat att hon tyckt det var tråkigt, bara för att jag tycker det) ville jag att hon skulle hitta glädjen i det idag och därför använde mig av roliga leksaker som föremål istället för "pinnar". Sedan gick vi en promenad. Hon trippade på i snabb takt direkt och var jättetaggad på skogen (var ju så länge sen), när vi gått ett tag vände och sig om och väntade lite på mig och tittade bedjande på mig. Jag sa "varsågod" och hon försvann som ett sträck in i skogen. Jag såg henne svanstipp hela tiden eftersom skogen numera är ganska kal, och hon sprang runt i cirklar över stock och sten ett tag innan hon kom tillbaka till vägen och fortsatte som ingenting. Vilken härlig syn! Är hon glad så blir jag glad.
När vi hade gått i ca 40 minuter återvände vi för att ta spåret. Isa förstod direkt vad som var på gång. När jag satt på selen och linan drog hon ut själv och hittade spåret direkt. Hon var lite för förväntansfull för hon traskade på lite för snabbt, annars var det klockrent. Hon hittade alla tre föremålen och tog upp dom till mig. Det brukade hon inte göra, hennes problem sist var att hon inte tyckte föremålen var roliga, och hon markerade dem ytterst snabbt och försatte sen vidare direkt. Hon tog vinklarna bra (lite snabbt igen) och när hon en gång i slutet missade någon meter, gick hon snabbt tillbaka igen ioch hittade rätt. Duktig tjej! Repet låg som sista föremål och vi lekte med det ett tag. Hon verkade tycka att det var jättekul att spåra idag! Förhoppningsvis smittar det över på mig med. Jag tycker inte att det är tråkigt alls, men sök är såååå mycket roligare! Men eftersom det aldrig blir några sökträningar så får det väl bli spår vi får köra på om det ska bli bruks för vår del, iaf i appellen. Men spår kommer aldrig att bli lika kul som sök =)

Fick nått kort i skogen där hon fastnade, annars var det bara vita stäck på de övriga korten.