När vi varit borta i Åre har Johanna och Danne med Viggo samt Linn och Pontus med Boo passat Isa. Hon började löpa timmen innan vi skulle åka och lämna henne såklart, väldigt lägligt. Men det verkar ha gått bra med henne iaf! Jag hade lite svårigheter att lämna bort henne, har ju aldrig gjort det såhär länge! Hemresa kändes som en evighet, då jag fick höra att Isa varit väldigt trött och nere de senaste dagarna. Kan vara löpet, kan vara hemlängtan, vem vet. Jag ringde iaf och väckte dem kl 6 imorse när vi kom hem och hämtade henne direkt (stackarna). Isa vart sååå glad! =) Var lite rörande faktiskt.

Hon har i stort sätt sovit hela dagen, men jag var så sugen på att komma ut och umgås lite med henne. Häromkring är det så mycket hanhundar som springer omkring, och man kan ju inte vara säker på att det inte tar nu, har inte så många dagar kvar tills höglöpet sätter igång.
Vi åkte iaf till skogen (i skuggan, då vi fått tips att massa ormar komma upp ur ide nu och ligger överallt och solar, ska hämta cortison på apoteket imorrn) för lite slapp tränings - och lekstund. Hon var väldigt sprallig och pratade mycket (låter lite som morrande, men hon pratar bara). Vi tränade lite inkallning med visselpipan vilket fungerade utmärkt.

Sedan skulle jag träna lite med apportbocken, men det gick inte alls idag. Jag provade att leka med den, vilket i princip förstörde allt vi tränat på hittills. Hon tog den i munnen, sprang runt mig som hon gjorde när hon var liten och la sig sedan ner och tuggade på ena "klossen". Katastrof.
Konstaterade att det inte var rätt tidpunkt för den, utan det får jag ta upp igen när löpet är slut och hon är mer fokuserad. Då måste jag även använda mig av en annan taktik.

Istället körde jag lite linjetag och ett fritt sök vilket fungerade bra. Hon tycker att det är lagom roligt, gör det gärna men lattjar inte själv.

Avslutade med en liten kort runda i skogen där jag tränade inkallning igen när hon var "ledig". Funkade bra det med! Ska säga till marcus att ta med den också när han går i skogen, bra när man slipper skrika, sen låter våra rop ungefär samma.

En härlig vårbild på världens sötaste