Lyckad mini-sökträning
Idag börjar jag jobbar efter lunch, så Marcus och jag bestämde oss för att utnyttja förmiddagen i form av hundträning. Alltid lika kul med husse-sällskap! Eftersom sökträningen blev inställd i helgen och husse var med, beslöt jag mig för att träna lite "rull-träning" och se hur hon känner för sökrullen efter en liten (eller ganska stor) paus från söket. Det kanske inte alltid är så smart att använda husse som figge, men eftersom Isa tappar lite motivation när hon blir trött tyckte jag det var en bra sak att ha husse i skogen som drar.
Vi åkte till skogs och gick först en promenad i skogen tills vi kom till ett bra "sök-ställe". Nu är det ju bra nästan överallt med alla ormbunkar och grönska i skogen. Och det gick sååå bra! Vi gjorde tre ganska svåra skick och hon sprang rakt ut och letade, hittade husse, tog rullen som satt i halsbandet, och in till mig med den. Det bästa var att hon satte sig i utgångsposition med den och väntade tills jag tog den! Wiiihoo! Annars har hon ju spottat ut den snabbast möjligt för den har ju varit så obehaglig. Men nu verkar hon ha glömt det som tur är. Sista skicket var hon väldigt trött men behöll ändå farten hela vägen, vilket var husses förtjänst... Påviset fick han agera i form av en klapp för att få draget rakt ut, vilket också fungerade toppen. Nu ska det tränas med andra figgar och hoppas att motivationen hålls uppe hela vägen!
Jag vart faktiskt väldigt positivt överraskad över henne idag, poletten verkar ha fallit dit nångång under pausen här, och sånt är alltid kul. Dessutom har vi tränat fler gånger med bara husse och matte, och då har det nästan gått sämre än när det är "okända" figgar, så förhoppningsvis går det ännu bättre nästa gång vi har en riktig sökträning.
Efter träningen var Isa jättetrött och varm samt att hon hittat en liten skithög att rulla sig i i skogen, så vi åkte till havet för att hon skulle få doppa sig.
Nöjd hund
Vi åkte till skogs och gick först en promenad i skogen tills vi kom till ett bra "sök-ställe". Nu är det ju bra nästan överallt med alla ormbunkar och grönska i skogen. Och det gick sååå bra! Vi gjorde tre ganska svåra skick och hon sprang rakt ut och letade, hittade husse, tog rullen som satt i halsbandet, och in till mig med den. Det bästa var att hon satte sig i utgångsposition med den och väntade tills jag tog den! Wiiihoo! Annars har hon ju spottat ut den snabbast möjligt för den har ju varit så obehaglig. Men nu verkar hon ha glömt det som tur är. Sista skicket var hon väldigt trött men behöll ändå farten hela vägen, vilket var husses förtjänst... Påviset fick han agera i form av en klapp för att få draget rakt ut, vilket också fungerade toppen. Nu ska det tränas med andra figgar och hoppas att motivationen hålls uppe hela vägen!
Jag vart faktiskt väldigt positivt överraskad över henne idag, poletten verkar ha fallit dit nångång under pausen här, och sånt är alltid kul. Dessutom har vi tränat fler gånger med bara husse och matte, och då har det nästan gått sämre än när det är "okända" figgar, så förhoppningsvis går det ännu bättre nästa gång vi har en riktig sökträning.
Efter träningen var Isa jättetrött och varm samt att hon hittat en liten skithög att rulla sig i i skogen, så vi åkte till havet för att hon skulle få doppa sig.
Nöjd hund
Farväl kära vänner
Nu har Viggo med familj lämnat oss här i Kalmar för ett nytt liv i Norrköping. Just nu känns det inte så konstigt, eftersom det var igår de flyttade. Men det kommer garanterat att kännas av i höst!
Alla trevliga träningspass vi haft, alla lekstunder och kvällar (både endast tjejkvällar och med respektive, och hundarna såklart) kommer saknas. Men det är så det är när man bor i en studentstad, när utbildningen är färdiga drar alla ut på nya äventyr.. Får ångest bara jag tänker på nästa sommar då vår klass kommer splittras!! Usch.
Jag hoppas iaf att Viggo med familj får det toppenbra i Norrköping och vi kommer såklart att hälsa på. Dessutom ska de hälsa på oss på landet sista veckan innan skolan börjar, vilket ska bli jättekul.
Isa kommer att sakna sin kille, de kommer så bra överens. Fick en bild på pusskalaset när de skulle säga hejdå till varandra i helgen, vilken får symbolisera deras vänskap =)
Alla trevliga träningspass vi haft, alla lekstunder och kvällar (både endast tjejkvällar och med respektive, och hundarna såklart) kommer saknas. Men det är så det är när man bor i en studentstad, när utbildningen är färdiga drar alla ut på nya äventyr.. Får ångest bara jag tänker på nästa sommar då vår klass kommer splittras!! Usch.
Jag hoppas iaf att Viggo med familj får det toppenbra i Norrköping och vi kommer såklart att hälsa på. Dessutom ska de hälsa på oss på landet sista veckan innan skolan börjar, vilket ska bli jättekul.
Isa kommer att sakna sin kille, de kommer så bra överens. Fick en bild på pusskalaset när de skulle säga hejdå till varandra i helgen, vilken får symbolisera deras vänskap =)
Bilder från utflykt
Förra onsdagen var både jag, Marcus, Johanna och Danne lediga på samma dag, vilket annars aldrig händer. Därför bar det av mot Böda för en liten utflykt. På morgonen när vi steg upp var det strålande sol för en gång skull, men när vi någon timme senare åkte över bron till Öland och till Johannas familjs stuga kom molnen sakta men säkert fram bakom oss. När vi drog oss upp mot Böda ar de mörka molnen oss hack i häl hela vägen.
När vi kom fram släppte vi första av killarna som skulle spela lite golf (det var deras mission, vårat var att bli bruna), medans vi tog en prommis med hundarna i skogen till regnet dragit förbi (tack vare att det blåste så mycket drog molnen förbi snabbt). Sedan parkerade vi bilen och började vår färd till hundbadet ed några stopp. Väl framme var det underbart att se den ljusa stranden, var så länge sen! Mindre underbart var det när det blåste sandkorn på oss så det svd när vi la oss ner. Dessutom var det så mycket hundar på stranden att man omöjligt kunde ha dem lösa där. Dessutom hade Viggo badförbud pga klåda, så vi gick upp en bit och satte oss bakom en kulle.
Under dagen gick solen i moln ett antal gånger och en regnskur kom även mitt bland allt solande, men dagen var ändå trevlig. Vi slutade med att alla badade och nu fick även Viggo dispens. Det var så gulligt för det var ganska långgrunt, men hundarna nådde inte ner, så de simmade runt, runt oss när vi stod och badade. Viggo jagade runt Isa lite också (hon försökte simma ifrån honom hela tiden, men det gick inte) så de fick ordentligt med motion denna dag!
Lite bilder från dagen:
Slottsruinen (man ser att molnen börjar samlas)
Viggo väntar på matte utanför affär
Vilken vacker utsikt
Flyg-öra nummer 1
Flyg-öra nummer 2
Nämen, vem är det son ligger där?
Idag kommer Marcus mamma, syster och hennes pojkvän och stannar över helgen. Jag och Isa ska precis åka till stallet och sedan är dagen fullproppad!
När vi kom fram släppte vi första av killarna som skulle spela lite golf (det var deras mission, vårat var att bli bruna), medans vi tog en prommis med hundarna i skogen till regnet dragit förbi (tack vare att det blåste så mycket drog molnen förbi snabbt). Sedan parkerade vi bilen och började vår färd till hundbadet ed några stopp. Väl framme var det underbart att se den ljusa stranden, var så länge sen! Mindre underbart var det när det blåste sandkorn på oss så det svd när vi la oss ner. Dessutom var det så mycket hundar på stranden att man omöjligt kunde ha dem lösa där. Dessutom hade Viggo badförbud pga klåda, så vi gick upp en bit och satte oss bakom en kulle.
Under dagen gick solen i moln ett antal gånger och en regnskur kom även mitt bland allt solande, men dagen var ändå trevlig. Vi slutade med att alla badade och nu fick även Viggo dispens. Det var så gulligt för det var ganska långgrunt, men hundarna nådde inte ner, så de simmade runt, runt oss när vi stod och badade. Viggo jagade runt Isa lite också (hon försökte simma ifrån honom hela tiden, men det gick inte) så de fick ordentligt med motion denna dag!
Måste även passa på att gratulera vår vän Helena,
som äntligen ha fått hem sina tjejer (en stor och en liten) och önska dem all lycka i framtiden!
(nu ska det tränas tillsammans igen!)
som äntligen ha fått hem sina tjejer (en stor och en liten) och önska dem all lycka i framtiden!
(nu ska det tränas tillsammans igen!)
Lite bilder från dagen:
Slottsruinen (man ser att molnen börjar samlas)
Viggo väntar på matte utanför affär
Vilken vacker utsikt
Flyg-öra nummer 1
Flyg-öra nummer 2
Nämen, vem är det son ligger där?
Idag kommer Marcus mamma, syster och hennes pojkvän och stannar över helgen. Jag och Isa ska precis åka till stallet och sedan är dagen fullproppad!
Tiden går!
Oj va länge sen det var jag bloggade nått! Men det är så mycket annat nu.. Mest jobb och andra saker man gör på sommaren. Det blir sällen en stund framför datorn, vilket gör att bloggandet drabbas. Isa har det iaf bra! Hon tycker det är lite tråkigt när både Marcus och jag jobbar flera dagar i sträck, men hon har vant sig med att ta det lugnt nu. Vi är annars ute och går mycket och så badar hon ju jämt som alltid på sommaren =)
I helgen kommer Marucs mamma, syster och systers pojkvän till oss i kalmar. Själv ska jag försöka hinna med ett sökpass på lördag också. Känns som att jag vill aktivera mig lite mer med tilsammans med Isa nu, ska bli kul att komma igång igen!
I helgen kommer Marucs mamma, syster och systers pojkvän till oss i kalmar. Själv ska jag försöka hinna med ett sökpass på lördag också. Känns som att jag vill aktivera mig lite mer med tilsammans med Isa nu, ska bli kul att komma igång igen!
Jobb och besök
Den här veckan har vi besök av Marcus pappa och hans Gittan. De kom ner med husvagnen och ska campa här tills nästa tisdag. Efter jobbet i tisdags åkte jag direkt dit (Marcus var ledig) och fick äta god middag och drack té till Allsång på skansen. Det var trevligt! Det känns mer som sommar då när man gör lite "somriga och annorlunda saker".
I onsdags var jag ledig igen och började dagen med att lämna in bilen till service. Fläkten har ju gått sönder så jag har varit tvungen att åka med rutorna nere för att det inte ska imma igen =) Sedan åkte jag och tränade innan det bar av till skogs med Anneli, Karin och Elsa för att plocka ännu mer blåbär. Elsa och isa hade lika kul som alltid och Isa blev ännu mer blå på sin vita päls än sist. Såg inte klok ut.
Nu har både Marcus och jag jobbat i två dagar så Thomas och Gittan har varit ute med Isa på dagarna. Tyvärr så har de båda åkt på halsfluss, vilket inte är kul att ha på semestern. Och nu har även jag börjat få känningar av halsont, vilket inte skulle vara bra. Jag blir ju helt sänkt när jag är sjuk... Idag efter jobbet gick jag, husse och Isa upp och hämtade bilen och åkte sen till Svinö för att simma lite (inte vi alltså). För första gången på länge var det en fin kväll och många bilar åkte över bron mot Öland i hopp om några fina dagar.
Laddad och blöt
I onsdags var jag ledig igen och började dagen med att lämna in bilen till service. Fläkten har ju gått sönder så jag har varit tvungen att åka med rutorna nere för att det inte ska imma igen =) Sedan åkte jag och tränade innan det bar av till skogs med Anneli, Karin och Elsa för att plocka ännu mer blåbär. Elsa och isa hade lika kul som alltid och Isa blev ännu mer blå på sin vita päls än sist. Såg inte klok ut.
Nu har både Marcus och jag jobbat i två dagar så Thomas och Gittan har varit ute med Isa på dagarna. Tyvärr så har de båda åkt på halsfluss, vilket inte är kul att ha på semestern. Och nu har även jag börjat få känningar av halsont, vilket inte skulle vara bra. Jag blir ju helt sänkt när jag är sjuk... Idag efter jobbet gick jag, husse och Isa upp och hämtade bilen och åkte sen till Svinö för att simma lite (inte vi alltså). För första gången på länge var det en fin kväll och många bilar åkte över bron mot Öland i hopp om några fina dagar.
Laddad och blöt
070707 - Isa 2 år
Glömde ju berätta att Isa även fyllt 2 år i helgen (070707)! Lite pinsamt att erkänna men vi glömde helt bort det. Marcus kom på det igår kväll (söndag) precis innan vi skulle gå och lägga oss.
GRATTIS ISA!
2 År 070707
Det var inte länge sen vi hämtade hem henne och hon såg ur såhär:
Bild från idag, när hon korsat 2-års sträcket:
Lika fin nu som då, och jag är så tacksam att vi fick världens bästa hund den där dagen för snart 2 år sedan!!!
2 År 070707
Det var inte länge sen vi hämtade hem henne och hon såg ur såhär:
Bild från idag, när hon korsat 2-års sträcket:
Lika fin nu som då, och jag är så tacksam att vi fick världens bästa hund den där dagen för snart 2 år sedan!!!
Lediga dag
Igår var det meningen att vi skulle på Strand, men på grund av det dåliga vädret blev det tyvärr inställt. Då traskade jag istället upp till bruksan och kollade på tävlingen som Isa och jag egenligen skulle debuterat som ekipage om allt gått vår väg. Det var lite tungt att gå upp dit utan att få starta, dock var det väääldigt skönt att slippa nervositeten =)
Det var många hundar som var duktiga, och jag tyckte att det inte verkade speciellt svårt att få ganska bra poäng. De flesta hundar tuggade exempelvis på apportbocken och fick ändå 7 poäng, många gjorde tydliga dubbelkommandon i linförigheten men fick inte under 7 iallafall osv. Fast det ser ju enkelt ut när man sitter och kollar på, är det en själv som är ute på banan är det säker enkelt att nolla på alla moment...
Idag har jag varit ledig och inledde dagen med att åka till gymmet. Därefter träffade jag Karin/Elsa och Anneli för blåbärsplockning. Elsa och Isa lekte jättefint igen och Isa rullade runt på marken som vanligt när hon leker, i blåbärsskogen. Detta innebar att hon hade blålila fläckar över hela henne inom några minuter, såg lite lustigt ut.
Vi var borta ganska länge och vi fick med oss mycket blåbär hem, mumms!
Sedan for jag och Isa iväg till stallet för att rida ut en sista gång tillsammans med Maria och Sasha innan hon går på lite sommarledighet. Vi tog samma runda som förra gången. Lagom lång för Ninja som är otränad och inte så mycket asfalt med stora tunga bilar. Det gick superbra idag med! Var lite mer vatten i skogen än förra gången och det tyckte Ninja var läskigt, men till slut kom hon över vattenmassorna med lite jämfota hopp. Denna gången prövade vi att galoppera också! Hon har ju gjort det några gånger med sadel när man longerar henne, men aldrig när någon suttit upp. Men eftersom det gick så fint i traven provade vi. och det gick super =) Var lite svårt att få henne att börja galoppera eftersom hon inte riktigt förstår vad det är, men när hon travat snabbt ett tag och jag smackade på samtidigt som Sasha försvann längre och längre bort gick det till slut. Sötishästen.
När jag skulle åka hem från stallet vad jag nära att ta hem en liten kattunge som vi skulle få om vi ville ha. "Jag måste bara prata med Marcus först", tänkte jag och skickade en bild på henne. När jag inte fick nåt svar började jag planera massvis och gosade med henne hela tiden. Jättesnäll och tam var hon! Så innan jag tog med henne i bilen ringde jag Marcus som fint påminde mig om att han är allergiskt mot katter. Uhh, sånt måste man nästan veta! Jag glömmer alltid sånt där, tror det är för att jag inte är allergiskt mot nått, ta i trä. Så jag fick snällt lämna tillbaka den lilla katten och åka hem med endast ett djur i bilen. (Hade det inte varit för Marcus hade vi nog redan haft en djurpark hemma.)
Lite färgslingor i pälsen
Leker med pinne
Fick med mig lite blåbär hem
Kattungen som inte fick komma hem till oss
Det var många hundar som var duktiga, och jag tyckte att det inte verkade speciellt svårt att få ganska bra poäng. De flesta hundar tuggade exempelvis på apportbocken och fick ändå 7 poäng, många gjorde tydliga dubbelkommandon i linförigheten men fick inte under 7 iallafall osv. Fast det ser ju enkelt ut när man sitter och kollar på, är det en själv som är ute på banan är det säker enkelt att nolla på alla moment...
Idag har jag varit ledig och inledde dagen med att åka till gymmet. Därefter träffade jag Karin/Elsa och Anneli för blåbärsplockning. Elsa och Isa lekte jättefint igen och Isa rullade runt på marken som vanligt när hon leker, i blåbärsskogen. Detta innebar att hon hade blålila fläckar över hela henne inom några minuter, såg lite lustigt ut.
Vi var borta ganska länge och vi fick med oss mycket blåbär hem, mumms!
Sedan for jag och Isa iväg till stallet för att rida ut en sista gång tillsammans med Maria och Sasha innan hon går på lite sommarledighet. Vi tog samma runda som förra gången. Lagom lång för Ninja som är otränad och inte så mycket asfalt med stora tunga bilar. Det gick superbra idag med! Var lite mer vatten i skogen än förra gången och det tyckte Ninja var läskigt, men till slut kom hon över vattenmassorna med lite jämfota hopp. Denna gången prövade vi att galoppera också! Hon har ju gjort det några gånger med sadel när man longerar henne, men aldrig när någon suttit upp. Men eftersom det gick så fint i traven provade vi. och det gick super =) Var lite svårt att få henne att börja galoppera eftersom hon inte riktigt förstår vad det är, men när hon travat snabbt ett tag och jag smackade på samtidigt som Sasha försvann längre och längre bort gick det till slut. Sötishästen.
När jag skulle åka hem från stallet vad jag nära att ta hem en liten kattunge som vi skulle få om vi ville ha. "Jag måste bara prata med Marcus först", tänkte jag och skickade en bild på henne. När jag inte fick nåt svar började jag planera massvis och gosade med henne hela tiden. Jättesnäll och tam var hon! Så innan jag tog med henne i bilen ringde jag Marcus som fint påminde mig om att han är allergiskt mot katter. Uhh, sånt måste man nästan veta! Jag glömmer alltid sånt där, tror det är för att jag inte är allergiskt mot nått, ta i trä. Så jag fick snällt lämna tillbaka den lilla katten och åka hem med endast ett djur i bilen. (Hade det inte varit för Marcus hade vi nog redan haft en djurpark hemma.)
Lite färgslingor i pälsen
Leker med pinne
Fick med mig lite blåbär hem
Kattungen som inte fick komma hem till oss
Uppdatering
Isas hål efter sin tand ser riktigt fint ut. Både onsdag och torsdag efter operationen fick Isa följa med mig till stallet. Atlas var inte hemma och hon kan alltid ligga i bilen om hon inte orkade vara ute tänkte jag. Tjii fick jag. Hon var lika pigg och glad som vanligt. I onsdags fick vi dessutom med oss Johanna till stallet och Isa tyckte det var ännu roligare när det var en till som ville ge henne lite uppmärksamhet då och då.
Även på torsdagen åkte vi till stallet på morgonen och Isa var ute och busade med sig själv trots att det spöregnade hela tiden. När vi kom hem sov hon ett tag, men blev sedan lite rastlös på kvällen, precis som jag. Så jag bestämde mig för att åka på samträningen trots allt. Visst, vi har inte tränat ordentligt på flera veckor så det var en ordentlig chansning.
Samträningen gick väl sådär måste jag säga. I början var hon katastrofalt okoncentrerad, och det var nästa så jag började skratta åt situationen. Här lägger man lydnaden på is i någon vecka och hunden blir som förbytt. Men vi kom snabbt in i det igen! I mitten av träningspasset gick det riktigt bra och hon brydde sig inte om de andra hundarna längre. I slutet skulle vi träna tillit och det tyckte både jag och Isa var jobbigt. Jag vet att hon litar på mig, men eftersom jag tyckte det var så jobbigt att ha två stora (för mig lite läskiga) hanar precis framför och bakom oss, kände hon nog av det på mig med och blev osäker själv.
Efter träningen fick Viggo och Isa äntligen busa av sig lite. De har ju inte träffats på länge eftersom han varit med husse i Norrköping. Det tyckte de var roligt! Fick några söta bilder på dem också!
För övrigt så blir det inga stenhårda träningpass med lydnadsmoment för oss i juli. Som jag sagt tidigare känns det som vi båda behöver en paus nu eftersom vi nu inte kom upp och tävla som det var planerat. Jag får istället börja ta nya tag på min semester i augusti och sedan förhoppningsvis tävla något i höst (jag ju borta nästan hela augusti). Istället ska vi göra sånt vi gjorde förut, som att träna för skojs skull, inte för att ha ett tävlingmål. Ska bli riktigt skönt att inte ha någon press på mig själv. Träna när jag själv vill, i skogen och med en superpeppad hund =)
Min stallhund njuter av friheten. Tråkigt när matte bara är inne i stallet dock!
Isa tittar spänt på när de andra hundarna tränar på samträningen
Sötisarna vid utsiktsplatsen (såklart hittade de vattnet långt där nere också)
Kärleksparet bildade ett hjärta med tassarna
Även på torsdagen åkte vi till stallet på morgonen och Isa var ute och busade med sig själv trots att det spöregnade hela tiden. När vi kom hem sov hon ett tag, men blev sedan lite rastlös på kvällen, precis som jag. Så jag bestämde mig för att åka på samträningen trots allt. Visst, vi har inte tränat ordentligt på flera veckor så det var en ordentlig chansning.
Samträningen gick väl sådär måste jag säga. I början var hon katastrofalt okoncentrerad, och det var nästa så jag började skratta åt situationen. Här lägger man lydnaden på is i någon vecka och hunden blir som förbytt. Men vi kom snabbt in i det igen! I mitten av träningspasset gick det riktigt bra och hon brydde sig inte om de andra hundarna längre. I slutet skulle vi träna tillit och det tyckte både jag och Isa var jobbigt. Jag vet att hon litar på mig, men eftersom jag tyckte det var så jobbigt att ha två stora (för mig lite läskiga) hanar precis framför och bakom oss, kände hon nog av det på mig med och blev osäker själv.
Efter träningen fick Viggo och Isa äntligen busa av sig lite. De har ju inte träffats på länge eftersom han varit med husse i Norrköping. Det tyckte de var roligt! Fick några söta bilder på dem också!
För övrigt så blir det inga stenhårda träningpass med lydnadsmoment för oss i juli. Som jag sagt tidigare känns det som vi båda behöver en paus nu eftersom vi nu inte kom upp och tävla som det var planerat. Jag får istället börja ta nya tag på min semester i augusti och sedan förhoppningsvis tävla något i höst (jag ju borta nästan hela augusti). Istället ska vi göra sånt vi gjorde förut, som att träna för skojs skull, inte för att ha ett tävlingmål. Ska bli riktigt skönt att inte ha någon press på mig själv. Träna när jag själv vill, i skogen och med en superpeppad hund =)
Min stallhund njuter av friheten. Tråkigt när matte bara är inne i stallet dock!
Isa tittar spänt på när de andra hundarna tränar på samträningen
Sötisarna vid utsiktsplatsen (såklart hittade de vattnet långt där nere också)
Kärleksparet bildade ett hjärta med tassarna
Isas operation
Så var det den 3 juli och det var dax för Isa att operera bort sin trasiga tand. Vi åkte in med henne vid kvart över åtta i morse och fick träffa djursjukvårdaren som skulle ta hand om henne. Hon tittade lite på tanden (vilket var lättare sagt än gjort) och bestämde att de skulle ringa till Marcus så fort de var klara. De sa att de skulle börja med Isa och att hon kunde vara klar redan efter några timmar. Eftersom jag jobbade till kl 15 hade vi hittat annan skjuts ifall de ringde innan. Det kändes jättekonstigt att se henne tassa iväg utan oss och sätta sig i bilen utan hund!
Dagen gick långsamt trots att det var hysteriskt på jobbet. Jag kollade mobilen hela tiden men inget hade hänt där inte. När jag äntligen slutade och ringde Marcus berättade han att de ringt ett par minuter innan och att vi kunde komma och hämta henne. Vi skyndade oss dit men fick ändå sitta och vänta i 30 minuter innan hon kom ut. Och oj va snabbt hon gick! Veterinären nästan hängde i kopplet och Isa hade bara sikte på utgången och dörren. Hon såg inte oss som satt lite längre bort och när vi ropade brydde hon sig inte. Fast sen måste hon ha känt lukten när vi började gå efter henne, för hon vände sig om och hoppade i våran famn. Mitt upp i alltihop ramlade två stora bomullstussar ut ur öronen och då förstod jag varför hon inte hört när vi ropade =) Men glad vart hon iaf! Och likså vi!
Vi pratade lite kort med veterinären som skrivit de både intygen jag tidigare bett om. Dels den som säger att hon inte får tävla på en månad (för att jag ska få tillbaka pengar för alla anmälningar jag gjort) och en som intygar att hon faktiskt har haft en fin och hel tand där en gång i tiden (för evt utställning).
Hela tanden hade varit sprucket och pulpan hade blottats mycket, så de var tvugna att ta bort hela tanden. De har inte sytt ihop hålet eftersom det säkerligen finns mycket bakterier där nere nu, utan det ska självläka ihop.
När vi satte oss i bilen ville jag bara kolla en extra gång att intygen stämde, och vilken tur att jag gjorde det! Registreringnumret var fel på båda intygen, de hade förväxlat en 5:a mot en 6:a. Jag gick in igen och fick vänta ett tag till. Veterinären skulle göra om intygen men eftersom de stod fel i journalen och tatueringen i örat var så otydlig, ville de ha stamtavlan, vilket jag inte hade med mig då. Det vart lite tjafs om att jag skulle skicka in det och att sjukhuset då kunde skulle skicka intygen till mig, men eftersom jag måste visa upp intyget redan på söndag så går ju inte det.
Jag fick iaf ta in Isa i ett rum igen och träffa veterinären igen. Som tur var såg hon att det var en 5:a och gjorde om intyget, men tipsade om att vi skulle behövt chippa henne om vi planerar att tävla och en gammal gubbe inte ser vad det står i örat. Som tur var hade de tid att göra det på en gång, så husse fick hålla i när de stack henne ytterligare en gång med en STOR nål, usch =( Men hon sa inte ett ljud (kan bero på att hon har fått smärtstillande)..
Men alla som vi träffade sa att hon var en sån fin och snäll hund och att hon varit jätteduktig. Nu är jag bara glad att hon är hemma igen och hon ska bara få vara hund nu. Inga tävlingar innebär även ingen träningar. Vi får båda ladda om under sommaren och ta nya tag i höst. Det behövs nog..
Dagen gick långsamt trots att det var hysteriskt på jobbet. Jag kollade mobilen hela tiden men inget hade hänt där inte. När jag äntligen slutade och ringde Marcus berättade han att de ringt ett par minuter innan och att vi kunde komma och hämta henne. Vi skyndade oss dit men fick ändå sitta och vänta i 30 minuter innan hon kom ut. Och oj va snabbt hon gick! Veterinären nästan hängde i kopplet och Isa hade bara sikte på utgången och dörren. Hon såg inte oss som satt lite längre bort och när vi ropade brydde hon sig inte. Fast sen måste hon ha känt lukten när vi började gå efter henne, för hon vände sig om och hoppade i våran famn. Mitt upp i alltihop ramlade två stora bomullstussar ut ur öronen och då förstod jag varför hon inte hört när vi ropade =) Men glad vart hon iaf! Och likså vi!
Vi pratade lite kort med veterinären som skrivit de både intygen jag tidigare bett om. Dels den som säger att hon inte får tävla på en månad (för att jag ska få tillbaka pengar för alla anmälningar jag gjort) och en som intygar att hon faktiskt har haft en fin och hel tand där en gång i tiden (för evt utställning).
Hela tanden hade varit sprucket och pulpan hade blottats mycket, så de var tvugna att ta bort hela tanden. De har inte sytt ihop hålet eftersom det säkerligen finns mycket bakterier där nere nu, utan det ska självläka ihop.
När vi satte oss i bilen ville jag bara kolla en extra gång att intygen stämde, och vilken tur att jag gjorde det! Registreringnumret var fel på båda intygen, de hade förväxlat en 5:a mot en 6:a. Jag gick in igen och fick vänta ett tag till. Veterinären skulle göra om intygen men eftersom de stod fel i journalen och tatueringen i örat var så otydlig, ville de ha stamtavlan, vilket jag inte hade med mig då. Det vart lite tjafs om att jag skulle skicka in det och att sjukhuset då kunde skulle skicka intygen till mig, men eftersom jag måste visa upp intyget redan på söndag så går ju inte det.
Jag fick iaf ta in Isa i ett rum igen och träffa veterinären igen. Som tur var såg hon att det var en 5:a och gjorde om intyget, men tipsade om att vi skulle behövt chippa henne om vi planerar att tävla och en gammal gubbe inte ser vad det står i örat. Som tur var hade de tid att göra det på en gång, så husse fick hålla i när de stack henne ytterligare en gång med en STOR nål, usch =( Men hon sa inte ett ljud (kan bero på att hon har fått smärtstillande)..
Men alla som vi träffade sa att hon var en sån fin och snäll hund och att hon varit jätteduktig. Nu är jag bara glad att hon är hemma igen och hon ska bara få vara hund nu. Inga tävlingar innebär även ingen träningar. Vi får båda ladda om under sommaren och ta nya tag i höst. Det behövs nog..
Söndagsprommis med Isa och Elsa
I söndags hade jag lovat Karin att ta hand om Elsa när hon var borta. Marcus, jag och Isa åkte förbi Elsa vid halv åtta så hon fick följa med oss till en kvällsprommis i värsnäs. Hon har ju blivit så stor!
Först sprang dom på som bara den, men efter bara några minuter blev Elsa trött märkte man. Hon har mognat till sig en hel del sedan hon träffade Isa sist och de både verkade tycka det var roligt att leka med varandra. Elsa kunde tom lägga sig ner och vänta på att vi kom ikapp medans Isa fortsatte framåt, det var ett stort framsteg =)
Efter att vi gått en bra bit var det dax för att fylla våra koppar med blåbär igen (såå gott ju!)
Isa och Elsa flamsade runt medans vi plockade blåbär.
Efter detta var det dax att bege oss mot havet för lite badning. Tyvärr var det lite folk vid bryggan, så vi gick en bit bort oxh släppte dem där istället. Nu var det Isa som var den som hade fart. Hon sprang runt i vattnet och fnula med sitt, medans Elsa fint samlade in all tång i en hög vid kanten. Sötisarna!
Sedan åkte vi hem och lämnade en trött Elsa igen efter två timmar. Tror båda hundarna sov ganska gott den natten...
Först sprang dom på som bara den, men efter bara några minuter blev Elsa trött märkte man. Hon har mognat till sig en hel del sedan hon träffade Isa sist och de både verkade tycka det var roligt att leka med varandra. Elsa kunde tom lägga sig ner och vänta på att vi kom ikapp medans Isa fortsatte framåt, det var ett stort framsteg =)
Efter att vi gått en bra bit var det dax för att fylla våra koppar med blåbär igen (såå gott ju!)
Isa och Elsa flamsade runt medans vi plockade blåbär.
Efter detta var det dax att bege oss mot havet för lite badning. Tyvärr var det lite folk vid bryggan, så vi gick en bit bort oxh släppte dem där istället. Nu var det Isa som var den som hade fart. Hon sprang runt i vattnet och fnula med sitt, medans Elsa fint samlade in all tång i en hög vid kanten. Sötisarna!
Sedan åkte vi hem och lämnade en trött Elsa igen efter två timmar. Tror båda hundarna sov ganska gott den natten...