Äntligen så la sig vinden, så man våga ta sig ut igen! Det låg mycket grenar och skräp på marken imorse när jag cyklade till skolan.
Vi började ju ny kurs och hade bara upprop och introduktion och fick dessutom sluta tidigare, så jag hann ner till stan och gnälla lite på Phone House innan jag skulle träna. (Har ju sagt att jag ska sätta igång med träningen igen.) Jag köpte ny mobil för nästan 2 veckor sen, men har fortfarande inte fått mitt simkort, så jag har i princip ingen fungernade telefon för närvarande. Sen bar det iväg till gymet och ett jympapass. Det var riktigt tungt! Helt slut blev jag! Inte så mycket för kondisens skull, utan för styrkan! Orkade knappt sit-upsen i slutet... inte bra. Men det var riktigt skönt att komma igång!

Sedan åkte jag hem och åt och duscha snabbt, sen åkte jag iväg till skogen med Isa. Hon gjorde ju knappt nått vettigt igår, så hon hade allt lite spring i benen. Hon fick sitta kvar i bilen medans jag la ett spår, och sen gick vi en skogspromenad. Oj va mycket nerblåsta träd det var överallt! Såklart glömde jag kameran, men kom på att jag kanske skulle prova min nya mobilkamera.. Bilderna vart ganska bra faktiskt! Lägger ut några här nedan...

Så efter ett tag var det dax att gå spåret. Det var ett klurigt spår jag lade idag.
Längd: Ca 400 meter
Liggtid: 45 min
2 vinklar
5 föremål

Hon hittade spåret bra och dom första 3 föremålen var inga som helst problem, fast hon hade lite bråttom. Sen i den andra vikeln mellan tredje och fjärde föremålet tappade hon bort sig. Men då gick vi tillbaka en bit, så  hittade hon det igen. Markerar föremålen fint utan att ta dem. Jättenöjd!

På vägen till bilen när jag pratade i telefon passade hon naturligtvis på att rulla sig i nått väldigt äckligt och stinkande, så det fick bli ett bad när vi kom hem. Så nu ligger hon och sover, utmattad och nyduschad =) Ska nog ta efter henne om ett tag, så jag orkar tentafesten ikväll!

Nu lite bilder från dagens äventyr...




Ett stort träd hade vält och rötterna var stora som träd!


När vi kom ut på vägen upptäckte vi att det låg ett tiotal träd över vår fin promenadslinga..


Dom träd som inte Gudrun fick med sig, tog Per istället... Trist med ändå lite häftigt...