MH-test
Idag var det dax för Isas MH-test i Mönsterås. Efter en ganska lång väntan var det äntligen vår tur. Isa hade suttit i bilen ett bra tag och var lite uppe i varv när vi skulle ut i skogen (trots en ganska lång rastning innan). Hon tyckte det var lite konstigt med massa folk inne i skogen som bara stod och tittade på henne.
Testet gick bra, var inga stora överraskningar för hur hon skulle reagera. Hon är en försiktig hund som behöver lite peppning för att klara av läskiga situationer. När hon märkte att jag inte skulle lösa situationen hittade hon husse i skogen och frågade honom. Det slutade med att vi både fick gå testet med henne så hon kunde klara det med lockning från oss båda. Leklust har hon, men är inte tillräckligt nyfiken för att ta det sista steget (sprang exempelvis ut till figgen, men ville inte ha kontakt, eller sprang efter föremålet men nosade endast lite på det). Detta kom inte heller direkt som en överaskning. De första gångerna satt hon även bara kvar vid mig när jag släppt henne för att hon väntade på ett varsågod.
Hanteringen fick vi en trea på, hon ville inte vara med på tandvisningen.. Det märktes med andra ord att vi inte tränat detta på hela sommaren och att träning ger färdighet. Ska det bli tävlingar i höst har vi inte råd med att nolla på tandvisningen! Aktiviteten var bra, hon var lugn och uppmärksam och bara satte sig ner.
Overallen, kastrullen och spökena var inte roliga, och då visade hon att hon har lite humör trots allt (blev lite arg), men inga hotbeteenden. Skotten reagerade hon lite på och ville inte leka med mig under tiden (vid det här laget var hon rätt på tårna och leka var inte så kul), vilket var lite synd. Som ledaren sa, hade vi tränat mer på det hade hon inte reagerat, men eftersom vi varit isolerade i skärgården är det inte mycket vi kan göra.
Som avslutning skulle jag springa med henne och busa lite. Jag hade platta skor och det var lerigt i skogen, så jag gjorde en fin vurpa rakt ner i en lerpöl så hela publiken kunde se. Ihhh så ont det gjorde om rumpen.. Så nu sitter jag och skriver detta på en skinka.. =)
Testet gick bra, var inga stora överraskningar för hur hon skulle reagera. Hon är en försiktig hund som behöver lite peppning för att klara av läskiga situationer. När hon märkte att jag inte skulle lösa situationen hittade hon husse i skogen och frågade honom. Det slutade med att vi både fick gå testet med henne så hon kunde klara det med lockning från oss båda. Leklust har hon, men är inte tillräckligt nyfiken för att ta det sista steget (sprang exempelvis ut till figgen, men ville inte ha kontakt, eller sprang efter föremålet men nosade endast lite på det). Detta kom inte heller direkt som en överaskning. De första gångerna satt hon även bara kvar vid mig när jag släppt henne för att hon väntade på ett varsågod.
Hanteringen fick vi en trea på, hon ville inte vara med på tandvisningen.. Det märktes med andra ord att vi inte tränat detta på hela sommaren och att träning ger färdighet. Ska det bli tävlingar i höst har vi inte råd med att nolla på tandvisningen! Aktiviteten var bra, hon var lugn och uppmärksam och bara satte sig ner.
Overallen, kastrullen och spökena var inte roliga, och då visade hon att hon har lite humör trots allt (blev lite arg), men inga hotbeteenden. Skotten reagerade hon lite på och ville inte leka med mig under tiden (vid det här laget var hon rätt på tårna och leka var inte så kul), vilket var lite synd. Som ledaren sa, hade vi tränat mer på det hade hon inte reagerat, men eftersom vi varit isolerade i skärgården är det inte mycket vi kan göra.
Som avslutning skulle jag springa med henne och busa lite. Jag hade platta skor och det var lerigt i skogen, så jag gjorde en fin vurpa rakt ner i en lerpöl så hela publiken kunde se. Ihhh så ont det gjorde om rumpen.. Så nu sitter jag och skriver detta på en skinka.. =)
Kommentarer
Postat av: Helena, Puma och Tisla
Vi får hoppas skinkan läker snabbt!! :)
Trackback